Gulsot (Ikterus)

Definition

Överskott av gallfärgämnet bilirubin i vävnaderna. Är ett kliniskt symtom.

Orsak(-er)

Generella orsaker till gulsot är:

• Kraftigare nedbrytning av äggviteämnet hemoglobin som finns i de röda blodkropparna än vad levern kan hantera. Orsaken till detta kan i sin tur vara alltför snabb upplösning (kontrollera antalet blodplätter) av de röda blodkropparna (hemolys) eller leverskada.
• Hinder i gallgångarna.

Specifika orsaker till gulsot:
Förhöjd halt av gallfärgämnet bilirubin i blod (hyperbilirubinemi):
Beror på att levern av olika anledningar inte kan bryta ner gallfärgämnet bilirubin utan detta förs istället ut i vävnaderna via blodet och gulfärgar vävnaderna. Flera av leveråkommorna som orsakar detta är helt ofarliga.

• Ärftlig form av förhöjd halt av gallfärgämnet bilirubin i blod, övriga leverprover u a.
• Mb Dubin-Johnson. Godartad, defekt utsöndring av bilirubin och porfyriner.
• Mb Gilbert finns hos 5% av normalbefolkningen. Okonjugerat bilirubin kan stiga till över 50µmol/L, ff.a. vid svält, motion eller feber. Har patienten samtidigt normalt blodvärde (Hb), samt normala “färska” röda blodkroppar (retikulocyter) och normala leverprover som transaminaser och alkaliska fosfataser, behöver ingen ytterligare utredning göras.
• Cirros cardiaque, en hjärtsjukdom.
• Gulsot efter en leverinflammation – långdraget förlopp.
• Gulsot i samband med graviditet.
• Skadlig påverkan av kloroform, halotan, koltetraklorid, androgener, komb. p-piller.

Nedbrytning av röda blodkroppar (Hemolytisk ikterus):
Ger gulsot som följd av att blodkropparnas färgämne svämmar ut i blodet och vävnaderna. Denna åkomma är ofta en följd av annan sjukdom, t ex tumörer, infektioner, tillstånd där det egna immunförsvaret angriper egna vävnader, en del gifter och även läkemedel som kinidin, antibiotika och metyldopa.

Infektiös ikterus:
Beror på virussmitta. Se avsnittet Leverinflammation i detta kapitel.

Parenkymatös ikterus:

• Alkohol ger fettlever med symtomen avmagring (anorexi), feber, gulsot, förstorad lever, vätska i buken (ascites), hudförändringar sk spider naevi, blödning från mag-tarmkanalen samt leverförfettning och förhöjda levervärden.
• Vid dottertumörer (metastaser) i levern.
• Påverkan av läkemedel t ex vid användning av p-piller eller klorpromazin.
• Vid graviditet.
• Sk autoimmun kronisk aktiv hepatit.

Stasikterus:
Orsakas av att det blivit stopp i gallgångarna så att gallan ansamlas och gallfärgämne sprids med blodet ut i kroppen. Sådana stopp kan orsakas av:

• Gallsten.
• Graviditet.
• Cancer i bukspottskörteln.
• Cancer i gallgångarna.
• Levercancer.
• Blodcancer (Leukemi).
• Parasiter
• Sk Primär biliär cirros som är en autoimmun sjukdom som förstör de små gallgångarna i levern och detta leder i sin tur till att gallflödet stoppas (gallstas), inflammation, bindvävsomvandling (fibros) och till slut leverförfettning.
• Sk Primär skleroserande kolangit som är en inflammation och bindvävsomvandling av gallgångar både inuti och utanför levern. Drabbar ff.a. yngre män i 25-35 årsåldern som har diagnosen ulcerös kolit.

Symtom

Gulfärgning brukar först ses i ögonvitorna. Därefter ses gulfärgningen i hud och på slemhinnor. Bilirubinvärdet brukar då vara över cirka 50 mikromol/l. Patienten får också mörk urin, ev. avfärgad, ljus avföring. Ofta klåda. Ev. trötthet, ledvärk, feber och smärtor från levertrakten.

Alternativa överväganden

Äter man mycket morötter (karotin) ger även det en gulfärgning av hud och slemhinnor, men inte av ögonvitorna.

Utredning

Leverprover som ASAT, ALAT, ALP, CDT. Eventuellt tas prover för leverinflammation.
Förhöjt leverprover som bilirubin och ALP hos yngre/medelålders patienter pekar på framför allt gallstenssjukdom.
Förhöjt antal unga röda blodkroppar (reticulocyter) pekar på hemolys (se ovan).
Hos äldre utesluts först elakartad sjukdom. Var frikostig med ultraljudsundersökning!
Gulsotspatienter remitteras till kirurg-, medicin- eller infektionsklinik för utredning.

Behandling

Gulsotsklåda behandlas med antihistaminer samt kolestyramin eller kolestipol.
Remiss för vidare utredning till klinik för kirurg-, hematolog- eller infektionsklinik beroende på vilken typ av åtgärd som kan bli aktuell i det individuella fallet.