Framfall (Prolaps / Descensus genitalis)

Definition

Olika former av framfall:

• Utbuktande främre slidvägg (cystocele)
• Utbuktande bakre slidvägg (rekto- eller enterocele)
• Olika grader av utdragen livmoderhals (cervix) som i mer påtagliga fall blir synlig utanför blygden (livmoderframfall).

Orsak(-er)

Sannolikt dåligt fungerande stödjevävnad. Det kan vara nedärvda defekter i den bindväv och de muskler som håller upp urin- och könsorganen. Täta graviditeter och komplicerade förlossningar kan också orsaka framfall.

Symtom

Vid större framfall av slidans framvägg klagar kvinnan ofta över svårigheter att kissa. Framför allt är det svårt att starta tömningen men det kan också vara svårt att tömma blåsan fullständigt. Ibland tömms blåsan först efter kroppslägesförändring.
Vid uttalat framfall av slidans bakvägg (rektoenterocele) kan det bli svårigheter att tömma tarmen, det kan till och med vara så att kvinna måste sätta in ett finger i slidan för att hjälpa till med tömningen.
Vid livmoderframfall inträffar ibland tyngd- och tryckkänsla.

Behandling

Omgående symtomlindring fås med en prolapsring. Vissa ”mjuka” ringar kan tas ut och återinsättas av kvinnan själv vid samliv. Ringbehandling måste alltid kombineras med slemhinneöstrogen. Detta för att motverka skavsår av ringen och för att allmänt stärka slemhinnorna.
Första kontroll av ringen skall ske efter cirka 2-3 månader, dels för att efterhöra terapieffekten och dels för att utesluta att ringen orsakat sår i slemhinnan.
Om allt är retningsfritt vid en ny kontroll efter 6 månader kan kontrollerna glesas ut och man kan också byta till allt mindre ring.
Enbart lokalt slemhinneöstrogen kan i sig ge viss symtomlindring.
Om det inte fungerar med ringen eller om kvinnan inte vill använda ring, remiss för kirurgisk åtgärd.