Förvirring hos äldre (Konfusion)
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Definition
Ett akut psykiskt tillstånd som kommer under timmar – dagar, med sänkt intellektuell kapacitet och ofta utagerande beteende, liksom störd sömn.
Ett förvirringstillstånd är ett symtom på en bakomliggande sjukdom!
Obervera! Beskrivningen nedan betonar den äldre människans förhållanden.
För en fullständig beskrivning se Förvirring i kapitlet om psykiska sjukdomar.
Orsak(-er)
I stort sett varje sjukdom, banal eller allvarlig, kroppslig eller psykisk, kan hos den äldre personen utlösa ett förvirringstillstånd. Vanliga orsaker är urinvägsinfektion och virusinfektion.
Den åldrande individen har en minskad reservkapacitet i hjärnan som gör att förvirring lätt kan uppstå vid olika typer av störningar. Detta gäller inte minst de dementa patienterna.
Ett miljöbyte i form av flyttning kan göra den äldre förvirrad liksom en “stökig” omgivning. Nedsatt eller okorrigerad syn, nedsatt hörsel samt social isolering kan också bidra till förvirringen.
Förvirring är också vanligt efter operativa ingrepp.
Dessutom kan undanhållande av en känslomässig stimulering, som är av väsentlig betydelse för en människans välbefinnande, också leda till förvirring.
Vissa läkemedel, i synnerhet medel mot urinträngningar och läkemedel mot psykiska besvär. Se vidare avsnittet Läkemedelsbehandling av äldre i detta kapitel.
Sk Impressiv afasi kan likna förvirring och vara enda kvarstående symtomet efter sjukdom som TIA/RIND/Stroke. Utgör ibland ett “dolt” handikapp. Talflyt, förståelse, benämning, repetition, förmågan att läsa och skriva kan påverkas i olika grader. Vid impressiv afasi sker det oftast en spontan förbättring där förståelsen förbättras först.
Symtom
Förvirringstillstånden beror på vilken sjukdom som framkallar det hela.
Förvirringen kan variera mellan lätta tillstånd där individen verkar frånvarande till fullt utvecklade, psykotiska tillstånd där individen har vanföreställningar och hallucinationer. Individen kan då vara överaktiv eller väldigt passiv.
Störningar i tids- rums- och personuppfattningen. Ångest och oro och ibland även aggressivitet. Det är också vanligt förekommande med oro på natten och trötthet på dagen. Symtomen varierar påtagligt under dygnet.
Alternativa överväganden
Demenstillstånd liksom depressiva tillstånd. TIA. RIND. Stroke. Alkohol och andra droger.
Utredning
Laboratorieprover: Blodvärde (Hb), blodsocker (P-Glu), S-Natrium, S-Kalium, ämnesomsättningsprover (S-fritt T4 och TSH), snabbsänka (CRP), sänka (SR), Urinsticka. Leverprover.
EKG. Ibland görs även en datortomografi av skallen.
Tidsförloppet är viktigt. Om tillståndet har uppstått akut talar detta emot att demens eller depression skulle föreligga. Misstanken riktas då mot nyinsatta läkemedel eller miljöfaktorer. Likaså utreds genast huruvida sjukdomar föreligger, som t ex urinstämma, urinvägsinfektion, för låg sockerhalt i blodet, hjärtinfarkt, sviktande hjärtfunktion, propp i lungan, blödning inuti skallen, stroke, förhöjd ämnesomsättning (thyreotoxikos), fraktur på något ben i skelettet, akut bukåkomma, för låg syresättning av blodet eller rubbningar i kroppens saltbalans.
Behandling
Bakomliggande orsak skall behandlas.
I övrigt ges god omvårdnad med lugn och ljus miljö samt möjlighet för den förvirrade att orientera sig i omvärlden genom att eventuell hörapparat och glasögon sätts på.
Man försöker att rätta till dygnsrytmen liksom att medicineringen ses över. Undvik preparat med antikolinerg effekt.
Klometiazol, (1-2 kapslar à 300 mg till natten) ev. kombinerat med liten dos zuklopentixol (2 mg) kan ges.
Vid svår oro, agitering eller psykotiska symtom ffa hos icke-dement patient där man måste behandla symtomen, ges risperidon 0,5-2 mg/dygn eller quetiapin 25-150 mg/dygn (är även ångestdämpande) eller olanzapin 2,5-7,5 mg/dygn eller haloperidol 0,5 g, 1 x 2-3. Eventuellt kan haloperidoldosen behöva höjas.. Effekten på de psykotiska symtom dröjer några dagar upp till flera veckor.
Patientens kliniska tillstånd kontrolleras varannan vecka. Behandling med risperidon och olanzapin minskar patientens aggresiva beteende.
Observera att neuroleptika kan förvärra såväl det psykiska som kroppsliga tillståndet vid Lewy-Body demens med ökade psykotiska symtom, fall och yrsel. Behandling med neuroleptika till äldre dementa patienter har visat sig innebära en högre risk för dödsfall. Behandling skall därför ske under korta perioder.
