Borrelia. Kronisk vandrande hudrodnad

Definition

Där finns tre olika möjliga hudmanifestationer efter borreliainfektion:

• Acrodermatitis chronica atrophicans
• Borrelialymfocytom
• Erythema chronicum migrans (avhandlas här)

Orsak(-er)

Fästingen är ett kvalster som genom ett bett kan överföra en spiroket, den skruvformade mikroorganismen Borrelia burgdorferi. Det finns många olika typer av spiroketer.

Symtom

Långsamt tilltagande ringformad rodnad i huden. Börjar som en liten fläck och breder långsamt ut sig under en period av veckor till månader. Hos kvinnor finns inte alltid den klassisk ringformade förändringen utan ofta en mer homogen rodnad.
Tid från bett till rodnad är cirka 9 dygn (variation 1-28 dygn).
Tonen kan vara blåröd, ofta ses central upphöjning.
Förändringen kan bli upp till 50 cm i diameter. Ibland ser man ett bitmärke i mitten av förändringen.
Utseendet varirar mellan olika Borreliatyper. Ibland ser man en jämn rodnad av utslagen men det förekommer även rodnader som innehäller vätskande blåsor.
Patienten har ofta lätt klåda. Ibland allmänsymtom som lätt feber, huvud- och muskelvärk.
I vissa fall ser man sent i sjukdomsförloppet enstaka områden med förtunnad hud (Acrodermatitis chronica atrophicans (se detta avsnitt)

Alternativa överväganden

Andra insektsbett. Erytema multiforme. Rosfeber (erysipelas).

Utredning

Patientens sjukdomsberättelse ger information om patientens friluftsliv och eventuella fästingbett.
Blodprovsundersökningar saknar i praktiken värde vid erythema migrans; i tidiga fall är Borreliaantikroppar ej påvisbara, inte heller vid lindriga infektioner.

Behandling

Egenvård vid fästingbett:

Första åtgärd är naturligtvis att ta bort fästingen, med pincett eller apotekets fästingborttagare. Greppa tag i fästingen långt fram 1/– undvik om möjligt bakkroppen. Dra den rakt upp. Man skall inte smörja in med smör eller liknande och det spelar ingen roll åt vilket håll man vrider för att få loss insektens huvud med mundelarna inborrade i huden. Kvarvarande fästingdelar ökar inte infektionsrisken. Risken för erythema chronicum migrans ökar inte heller om delar av fästingen skulle bli kvar. Däremot kan en lokal inflammation eller infektion uppstå.
Medicinbehandling:

Det finns ingen anledning att behandla med penicillin eller att kontrollera blodprover med anledning av ett fästingbett som inte ger några symtom.
Finns anledning att behandla ges Vuxna vid senstaka fläckar med hudrodnad penicillintabletter 1g x 3 i 10 dagar. Väger patienten över 90 kg eller är graviditet ges dubbla dosen.
Vid penicillin-allergi ges doxycyklin 100 mg x 2 under 10 dagar eller azitromycin i 5 dagar (500 mg dag 1- sedan 250 mg dag 2 1/– 5).
Vid samtidig feber eller många hudrodnader ges doxycyklin 100 mg x 2 i 10 dagar. Är patienten gravid under de senaste 2 3:djedelarna av graviditeten ges patienten ceftriaxon 2 g i dropp.
Barn behandlas med penicillintabletter 25 mg/kg x 3 i 10 dagar. Vid många hudrodnader eller vid samtidig feber ges till barn under 8 år amoxicillin 15 mg/kg x 3 i 14 dagar. Barn över 8 år ges doxycyklin 4 mg/kg x 1 i 14 dagar. Vid penicillin-allergi ges azitromycin 10 mg/kg x 1 dag 1, sedan 5 mg/kg x 1 dag 2 1/– 5.
Hudrodnaden försvinner succesivt på 5-7 dagar. Gör den inte detta är diagnosen troligen felaktig. Ingen uppföljning behövs. Sjukdomen Erythema migrans kan självläka men riskerar att ge vidare infektioner. Se avsnittet Borrelia i kapitlet neurologiska sjukdomar.
Vaccin mot sjukdomen finns ej.
Drabbade får ej immunitet.
Vanliga myggmedel skyddar i viss mån mot bett.