Blodbrist och idrott (Anemi)
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Definition
Blodbrist (anemi) definieras som hemoglobinvärde (Hb) under 120 g/liter för kvinnor och under 130 g/liter för män.
Idrottsanemi betecknar förekomsten av blodbrist hos idrottare. Hb är ofta 5-10 enheter lägre hos elitidrottare än hos icke-idrottare.
Orsak(-er)
Pseudoblodbrist: Vanligaste orsaken till idrottsanemi. Plasmavolymen ökar mer än den röda blodkroppsmängden, och detta resulterar i en utspädningseffekt. Detta ses som en anpassning till (oftast) hård uthållighetsträning och är ingen riktig blodbrist. Blodbristen behöver ej behandlas. Den faktiska röda blodkroppsmängden, liksom den syretransporterande förmågan, är istället ökad.
Järnbrist: Är den vanligaste orsaken till verklig blodbrist hos såväl idrottare som icke-idrottare. 30-50% av fruktsamma (fertila) kvinnor, oavsett idrottande eller ej, uppvisar järnbrist. Detta huvudsakligen beroende på bristande intag av järn via kosten i kombination med menstruationsförluster.
Rekommenderat dygnsintag av järn för fruktsamma kvinnor är över 15 mg, vilket motsvarar ett energiintag på 2500 kcal/dygn. Många kvinnor har svårt att klara denna balans!
Speciellt idrottare med smalt kroppsideal som löpare, gymnaster m.fl. riskerar järnbrist pga bristande järnintag via maten. Obs! Anorexia?
Svettning kan bidra till järnbrist.
Även idrottare kan ha blödande hemorrojder eller blödande magsår!
Hemolys (upplösning av de röda blodkropparna): Vanligen “marsch-hemolys” d.v.s. de röda blodkropparna “krossas” under fotsulorna hos t.ex. marscherande soldater eller löpare. Har även beskrivits hos simmare och roddare. Är trots allt en ovanlig orsak till blodbrist. Vid misstanke om hemolys, bör istället andra orsaker övervägas som t.ex. läkemedel, infektioner eller systemsjukdom.
Blodkroppssjukdomar (hemoglobinopatier): Thalassemi m.fl. Har blivit allt vanligare med dessa tillstånd i Sverige i takt med ökad invandring från Mellanöstern, Medelhavsområdet och Afrika. De röda blodkropparna är små som vid järnbrist, men järndepåerna är normala. Mild sjukdom, behandlas ej. Kan påverka deltagandet i idrott.
Övriga: Förluster via svett, magtarmkanalen m.fl. Se avsnittet utredning av blodbrist i kapitlet Blodsjukdomar.
Symtom
Minskad “ork”. En sänkning av blodvärdet (Hb) ger en direkt försämrad aerob kapacitet dvs en sänkt kondition. Motsvarande ökning av Hb-värdet ger en ökning av aeroba kapaciteten.
Utredning
Unga, menstruerande idrottande kvinnor bör regelbundet kontrollera sitt järnstatus med proverna S-Fe, TIBC och S-Ferritin.
Efterfråga idrottarens kost liksom andra möjliga orsaker till blodbrist.
Vid misstanke om annan orsak till blodbristen bör detta utredas med t.ex. förekomst av blod i avföringen (F-Hb), gastroskopi och gynekologisk undersökning.
Vid misstanke om sönderfall av de röda blodkropparna sk hemolys, kontrolleras förekomst av blod i urinen, nybildade röda blodkroppar (reticulocyter) och levertester som konjugerat bilirubin och haptoglobin. Undersökningar av blodet med sk S-elektrofores påvisar avikande förändringar i hemoglobinmolekylen (hemoglobinopati).
Behandling
Järnbrist behandlas i först hand genom att grundorsaken behandlas t.ex. genom ändrad kosthållning. Hjälper inte detta, ges järntabletter 50 mg, 3 gånger dagligen under 6-8 veckor.
Järnbrist utan säkt blodbrist (Hb över 120 g/liter) hos kvinnor kan provbehandlas med järntillskott under 6-8 veckor. Huruvida järnbrist utan blodbrist påverkar prestationsförmågan och om järntillskott i dessa sammanhang har positiva effekter, är högst osäkert.
Det är mer tveksamt om järndepåer regelbundet skall kontrolleras även hos män. Män äter mer än kvinnor och har mindre förluster av järn.
I förebyggande syfte kan man ge järntillskott 3-4 dagar i veckan till kvinnor med stora menstruationer och tendens till blodbrist trots bra kostintag. Det är viktigt att utredning av de stora menstruationsvolymerna gjorts innan behandlingen börjar. Järntillskott kan också ges under menstruationsperioderna.
