Bettinfektioner

Orsak(-er)

Katt/hundbett är vanligast. Kattbetten utgör stor infektionsrisk då katten har vassa hörntänder som lätt biter igenom huden. Betydligt ovanligare med infektion efter hundbett.

Vanligaste bakterien i dessa sammanhang är Pasteurella (vid kattbett dominerar Pasteurella multocida). Mer sällan förekommande bakterier av olika sorters stafylokocker, alfa- och betahemolytiska streptokocker och Capnocytophaga canimorsus.

Människo- och grisbett innebär hög infektionsrisk. Vid människobett måste man vara särskilt noga vid knytnävsslag mot tänderna; risk för benröta vid knogarna (septiska artritosteomyeliter). Aktuella bakterier i dessa sammanhang är Staphylococcus aureus och Eikenella corrodens.

Symtom

Om bettet leder till en infektion blir det ofta en lokal sårinfektion. Komplikationer som smältning med varbildning (abscess), inflammation med svullnad och smärtor i senor (tenosynovit), ledinflammation (artrit) och inflammation i benvävnad och benmärg (osteomyelit) förekommer. Tillstånd som inflammation i hjärtats innerhinna (endokardit), hjärnhinneinflammation (meningit) och varbölder i hjärnan (hjärnabscess) finns beskrivna.

Störst infektionsrisk vid bett på händerna. Lägst risk vid ansiktsskador eftersom det i ansiktet är bra genomblödning och det är där ovanligt med djupa punktionsskador.

Ökad infektionsrisk om patienten är över 50 år, vid nedsatt immunförsvar, då patienten saknar mjälte eller har en allvarlig leversjukdom.

Obs! Infektioner kan även uppkomma även efter klös- och rivskador.

Utredning

För att bestämma smittämne kan sårodling genomföras. Man skall uppge djurart och lokalisation av bettet.

Behandling

Viktigt med noggrann sårrengöring.

Skölj med koksalt; använd 20 ml spruta med grov spets. Genom kraftig sköljning med koksalt minskas bakteriehalten rejält. Kirurgisk eller ortopedkirurgisk behandling är ibland nödvändig.

Vid ANTIBIOTIKABEHANDLING
gäller följande:

Förebyggande behandling

• Generellt ingen profylax vid okomplicerad bettskada på pat utan riskfaktorer.* Immundefekta samt äldre ges antibiotikaprofylax direkt efter bett:

  PcV 1g x 3 i fem dagar till vuxna (25 mg/kg x 2 till barn). Vid PcV- allergi doxycyklin 200 mg x 1 x 5 till äldre och Bactrim 15 mg/kg kroppsvikt x 2 i fem dagar till barn.

   

  * Pat med bett i ansikte, på händer, lednära- eller djupa skador eller vid misstanke på engagemang av senskidor ges amoxicillin + klavulansyra i tio dagar. *Profylax vid grisbett: klindamycin 150 mg x 3 + ciprofloxacin 500 mg x 2 i tio dagar.

Vid infektion

* I normalfallet vid bett PcV 1 g x 3 i 5 dagar (vuxna), 25 mg/kg x 3 (barn). Vid pc- allergi doxycyklin 100 mg, 2 x 1 (vuxna), till barn trimetoptim + sulfa i fem dagar; 0,2 ml/kg kroppsvikt x 2.

* Vid bett i händer, lednära- eller djupa skador eller vid misstanke på engagemang av senskidor: amoxicillin + klavulansyra 250–500 mg x 3 i tio dagar. För barndosering, se FASS.

* Vid människobett: amoxicillin + klavulansyra, 500 mg x 3 (vuxna), 20 mg/kg x 3 (barn) i tio dagar. Vid pc- allergi:  trimetoprimsulfa 2 tabl x 2 (vuxna), 0,4 ml/kg x 2 (barn). Alt doxycyklin 200 mg dag 1- sedan 100 mgx1 (vuxna).

* Vid grisbett: klindamycin 150 mg x 3 + ciprofloxacin 500 mg x 2 i 10 dagar.

* Vid kattbett: Akut: PcV 1 g x 3 i 10 dagar (vuxna), 25 mg/kg x 3 i 10 dagar (barn).   Sent debuterande (>2dygn) eller lednära infektion: amoxicillin + klavulansyra 500mg x 3 i 10 dagar (vuxna), 20 mg/kg x 3 i tio dagar (barn). Vid pc- allergi: trimetoprimsulfa 2 tabl x 2 (vuxna), 0,4 ml/kg x 2 (barn). Alt doxycyklin 200 mg dag 1- sedan 100 mgx1 (vuxna). Vid kattbett (P multocida) har flukloxacillin, klindamycin liksom perorala cefalosporiner ingen effekt. Kattbett ger ofta sårinfektion.

* Vid hundbett: amoxicillin + klavulansyra 500 mg x 3 i 10 dagar (vuxna), 20 mg/kg x 3 i tio daga (barn). Vid pc- allergi: trimetoprimsulfa 2 tabl x 2 (vuxna), 0,4 ml/kg x 2 (barn). Alt doxycyklin 200 mg dag 1- sedan 100 mgx1 (vuxna).