Ansträngningsutlöst astma

Definition

Minskning av lungfunktionen vid utandning med minst 15 % i samband med fysisk aktivitet mätt med en apparat med vilken man mäter förmågan att andas ut och in i lungorna (spirometer) eller med en sk. PEF-mätare.

Orsak(-er)

Ansträngning. Två teoretiska mekansimer diskuteras:

• Vätskeförlust via ökad andningsverksamhet (hyperventilation) ger uttorkning.
• Nedkylning av luftvägarna.

Båda dessa mekanismer ger som följd en ökad sammandragning av luftrören (bronkspasm) bl.a. via frisläpp av inflammatoriska ämnen.
Munandning kan bidraga till besvären genom att kyla ned luftvägarna.
Normalt krävs en fysisk aktivitet av minst 80 % av personens maximala kapacitet under 6-8 minuter för att utlösa en astmaattack.
Utlösande faktorer: Ärftlig överkänslighet (atopi), ärftlighet för astma/allergi, övre luftvägsinfektioner.
Ansträngningsutlöst astma är vanligare vid idrotter som håller på länge, t.ex. långlöpning och längdskidåkning. Vanligare i kall, torr väderlek (skidor) jämfört med fuktig, varm miljö (simning).

Symtom

Andningsbesvär, trötthet, hosta, pipande andning (obstruktivitet), täta infektioner.

Utredning

Typisk sjukhistoria kompletterad med lungfunktionstester av typ spirometri eller PEF under eller efter arbete ger stark misstanke om eller bekräftar diagnosen.
Pröva förebyggande behandling med luftrörsvidgande behandling med beta-2-stimulerare under någon månads tid i idrottarens vanliga miljö. En normalisering av luftrörsförträngningen efter behandlingen styrker diagnosen. Observera att sådan prövning ej är möjlig på elitnivå pga gällande dopingregler (se nedan). Montelukast i tablettform kan provas i utvalda fall på läkarindikation.
Det har därför blivit allt vanligare att man inom idrotten kräver någon form av objektiv mätning som understödjer diagnosen (se nedan).

• PEF-mätning före och upprepat efter ansträngning, är det enklaste men också det minst känsliga sättet att konstatera diagnosen “ansträngningsutlöst astma”. En minskning över 15 % från “normalvärdet” i vila, krävs för diagnos. Se till att patienten under testet bibehåller en hög intensitet i sin aktivitet (minst 80 % av maximalkapaciteten) under minst 6-8 minuter.
• Spirometri före, under och efter aktivitet är ett känsligare test. I kombination med FEV 1.0 (Forcerad Expiratorisk Volym under 1 sekund; minskning mer än 15 % krävs) kan FEV 25-75 % (mer än 35 % minskning) ge diagnosen. Idealt väljer man att testa under den normala aktiviteten men i praktiken blir det oftast löptest eller cykeltest (som är minst känsligt för att utlösa astma). Behandling med olika sprayer undvikes under 6-12 timmar före test. Olika provokationstester t ex köldprovokation, torr luft eller sk metacholintest, kan också användas för diagnos och de finns idag tillgängligt på allt fler kliniker och mottagningar.

Behandling

Allmänna åtgärder innefattar att

• Undvik infektioner
• Om möjligt välja idrotter av kortvarig karaktär
• Undvik nedkylning. Näsandning och olika mekanismer för att värma inandningsluften t.ex. andningsmask används av en del idrottare, ffa vid kall väderlek.
• Kroppsuppvärmning med hög intensitet kan utlösa förträngning av luftrören med en efterföljande period under några timmar då luftrören inte är mottagliga för någon stimulans. Detta utnyttjas av en del idrottare.
• Ökad konditionen hos otränade individer minskar luftrörens överretbarhet.

Medicinsk behandling:
Förstahandsmedel: kortverkande beta-2-stimulerare i sprayform, 1-2 puffar 15-30 minuter före aktivitet. Effekten varar 1-3 timmar.
Alternativ vid längre tävlingar t.ex. upprepade matcher i tennis under en dag, är långverkande beta-2-stimulerare. Ges 30-60 minuter före aktivitet. Effekten varar i upp till 12 timmar.
Annan möjlighet är inandning av natriumkromoglikat 5-20 minuter före aktivitet, eller leukotrienantagonist i tablettform.
Andrahandsmedel: beta-2-stimulerare kombinerat med kortisonspray 1-2 ggr dagligen, eller andra kombinationer av preparaten nämnda ovan.
Ur dopingsynpunkt är alla ordinationer ovan tillåtna vid säkerställd ansträngningsutlöst astma (verifierad med tester enligt ovan). Dispens krävs på elitnivå. På lägre nivåer räcker det att uppvisa giltigt recept – kontrollera senaste reglerna via Riksidrottsförbundets hemsida www.rf.se.

Icke tillåtna luftvägsmediciner är kortison och beta-2-stimulerare i tablettform, efedrin (finns i vissa hostmediciner) eller koffein i för hög dos, se avsnittet Doping och Idrott i detta kapitel.