Ångest och oro (Generell ångestsjukdom / Generaliserat ångestsyndrom / GAD)

Definition

Ångesten ej begränsad till en specifik situation. Oron eller ängslan är obefogad med hänsyn till den aktuella situationen.

Orsak(-er)

Ofta symtom på en underliggande depression. Ibland som en följd av missbruk av t ex alkohol, narkotika. Ibland kommer ängslan efter ett långvarigt stresstillstånd eller efter uppskakande livshändelser.
Ibland är ångestsjukdomen primär d v s den beror på ångestsjukdom i sig. I dessa situationer finns en viss ärftlighet

Symtom

“Stort svart sugande hål i magen”. En rädsla vars orsak man inte kan sätta fingret på.
Ångestsymtom är vanliga i primärvården och yttrar sig ofta i form av magbesvär, muskelspänningar, yrsel, huvudvärk etc. Obefogad oro för saker som skulle kunna hända sk framtidspanik och “oroar sig för allt”. Man ser en stegrad aktivitet i det sympatiska nervsystemet med hjärtklappning, muntorrhet, yrsel, ansiktsrodnad, darrningar i händer och fingrar.
Primär ångestsjukdom är kronisk med påtagliga variationer i intensitet. Förvärras ofta vid stressade händelser. Ofta mycket varaktiga eller livslånga besvär.
Utöver de symtom som brukar finnas vid en panikattack (Se detta avsnitt) kan följande symtom ingå:

1. Muskelspänningar eller muskelvärk.
2. Rastlöshet och oförmåga att koppla av. En gnagande oro. Svårt att sitta still.
3. Otålighet, känsla av att vara på helspänn och uppjagad.
4. Klumpkänsla i halsen eller sväljningssvårigheter.
5. Överdriven reaktion på smärre överraskningar.
6. Koncentrationssvårigheter.
7. Ihållande irritabilitet.
8. Sömnsvårigheter.

Symtomen ska ha varat minst 6 månader (enligt definition) men i praktiken finns det ett ofta ett livslångt ångestlidande. Symtomen får inte bero på annan psykisk sjukdom eller drogmissbruk. Personen ska vara över 18 års ålder.

Alternativa överväganden med bitvis liknande symtom:

• Realångest dvs situation där ångest/oro är befogad med hänsyn till situationen.
• Panikångest.
• Social fobi.
• Depression.
• Posttraumatiskt stressyndrom.
• Utåtriktade personlighetstyp med humörsvängningar upp och ned (cyklotymi).
• Överproduktion i sköldkörteln
• Överproduktion av bisköldkörtelhormon,
• Blodtryckshöjande tumör i binjuremärgen,
• Diabetes,
• Missbruk,
• Wilsons sjukdom.
• Läkemedelsreaktion; ex v  vid upphörande av medicinering med SSRI-preparat.
• Ångestiknande symtom som rastlöshet, otålighet, koncentrationssvårigheter, irritabilitet kan ingå i andra syndrom som ADHD och autistiska störningar (se avsnittet Neuropsykiatriska funktionsstörningar hos vuxna).

Utredning

För diagnosen är patientens egen berättelse central. Omgivande ångestfaktorer? Hur ser alkoholkonsumptionen ut?
En kroppsundersökning kombinerad med bedömning av patientens mentala och neurologiska status ingår i utredningen.
Dessutom kontrolleras ofta blodvärde (Hb), blodsocker, ämnesomsättningen, levervärden  (gamma-GT, CDT, ALP), vätskebalansen/njurfunktionen.

Behandling

Kognitiv psykoterapi har god effekt på lätta till måttliga ångesttillstånd och bör pröva först, där omständigheternaså medger. Professionell kognitiv terapi via internet har visat sig fungera väl; ex v www.internetpsykiatri.se
När läkemedelsbehandling väljs gäller i första hand sk SSRI- eller SNRI- preparat. Dessa har god och snabb effekt på ångest, oro. Till en början kan patienten även behöva ett bensodiazepinpreparat.
Pregabalin är andrahandsval. Man börjar  med låg dos t ex 25 mg i 3-4 dagar och därefter succesiv stegring av dosen. Pregabalin kan ges parallellt med andra antidepressiva preparat.
Betablockerare kan prövas på påtagligt sympatikotona individer.
Buspiron har i praktiken ofta mycket svag eller ingen effekt.
Ibland ordineras kronisk bensodiazepimedicinering till patienter med generell ångestsjukdom. Dessa patienter skall inte ha eller tidigare ha haft ett missbruk. Dessa patienter mår ofta bra och fungerar väl på denna kroniska medicinering utan att man ser vare sig toleransutveckling eller behov av doshöjning.
Särskild försiktighet gäller dock vid behandling med bensodiazepiner till “lågserotonerga” individer, d.v.s. de personer som har en låg självkontroll, “sensational seeking” och är självcentrerade.
Information skall ges i form av råd om livsföring och undvikande av droger som koffein, alkohol, amfetamin, cannabis. Avslappningstekniker är bra som komplement.
Självskattningsformulär är bra att använda för diagnos och uppföljning.