Inom teknikens värld pratar man om stress som en kraft som kan påverka och förändra olika material. Inom biologin och medicinen har dock begreppet fått en annan betydelse. Inom dessa områden syftar man på stress som kroppens respons på, och anpassning till, påfrestningar. Stress beskrivs ibland mer precist som ett negativ känslomässig upplevelse förenad med biokemiska, kroppsliga, kognitiva (t ex tankar, minne, koncentration) och beteendemässiga förändringar, som är avsedda att antingen förändra den stressfyllda händelsen eller att anpassa sig till eller hantera dess effekter.
Många anser att begreppet stress introducerades inom medicin- och hälsoområdet på 1930-talet av forskaren Hans Selye. Begreppet har dock sedan dess inte fått någon entydig definition. Utifrån Selyes definition av stress som “Kroppens respons på påfrestningar”, så blir begreppet och dess konsekvenser högst individuellt och mångfacetterat.
På grund av den bristande enhetligheten i definition så har begreppet stress kommit att användas för att beskriva och förklara en mängd olika hälsoproblem. De flesta förklaringsmodeller av stress har dock gemensamt att de intresserar sig för en process där krav i miljön utmanar och överskrider en individs förmåga till anpassning, vilket resulterar i psykologisk och kroppslig påverkan som gör individen mer sårbar för sjukdomar.
De två mest dominerande förklaringsmodellerna, som växt fram i spåret efter Selye, är synen på stress som ett biologiskt larmsystem som ett svar mot yttre hot och stress som en konsekvens av en obalans mellan resurser och krav.
Forskning har visat att stress, sett utifrån ovanstående modeller, är en starkt bidragande orsak till ett flertal hälsoproblem och dess konsekvenser.
Källa: Careit.com , KBT på Internet