Ön Hven i Öresund har ett fast invånarantal på 360 personer. Den är 4,5 km lång och 2,4 km bred med en omkrets på 11,7 kilometer och högsta punkt 45 meter. Ön är känd för tre saker; den vackra utsikten, Tycho Brahe och sången ”Flicka från Backafall” av Gabriel Jönsson. I maj 2005 invigdes ett nytt museum tillägnat Tycho Brahe, i den före detta ”Nya Kyrkan”. Invigningen förrättades av prinsessan Victoria.
Tycho Brahe levde mellan 1546-1601 och har haft så stort inflytande över utvecklingen fram till vår tid att en representant från amerikanska rymdlaboratoriet (NASA) vid ett besök nyligen på ön utbrast: ”så… det var här alltihop började”. Tycho levde under renässansen det vill säga återfödelsens tid (efter den svarta medeltiden) och var en avvikande person som gick sin egen väg.
Vid denna tid var det verkligen ovanligt för en adelsman att ägna sig åt vetenskap. Vetenskap var ingen värdig sysselsättning för en adelsman. Hela Brahesläkten var högt uppsatta personer i Danmarks (Hven var danskt till 1658) ämbetsvärld och flera av dem stod kungen mycket nära. Man kunde också få bli militär som adelsman. Tycho kännetecknades av egocentricitet, kronisk misstänksamhet, tog inget för givet och var aldrig tillfreds och ville nog alltid kontrollera sig själv och helst även andra.
Stella Nova
Han gled in på den astronomiska banan en kväll, den 11 november 1572 när han vandrade hem från sitt laboratorium på Herrevadskloster i Skåne (där han höll på att försöka tillverka guld) för att lägga sig. Han noterade då i W:et på stjärnbilden Cassiopeia en ny ljuspunkt och antog att detta var en ny stjärna. Stjärnan hade förstås också iakttagits av många andra.
Tycho framkastade emellertid en oerhört djärv tanke, nämligen att det var en alldeles ny stjärna: Tänka sig detta i en tid då man under 2 000 år hade utgått från att stjärnvärlden är oföränderlig och evig. Så hade man tänkt och trott sedan Aristoteles dagar. Tycho skrev en bok ”De Stella Nova”, som blev en oerhörd sensation i Europa. I själva verket var Stella Nova en åldrad utbränd stjärna som exploderade, en så kallad supernova vilket är känt från Hipparkus 125 f.
Kr, 1572, 1604 och 1987. Tychos eget tänkande kom också till sin rätt den 13 oktober 1577, när han promenerade vid en fiskdamm. Han såg då en komet och kunde efter mätningar konstatera att den befann sig betydligt längre bort än månen. Detta var också helt sensationellt eftersom man sen antiken trodde att kometer befann sig i jordens atmosfär.
Han kunde också konstatera att den rörde sig i en oval bana vilket också var helt nytt. Detta att tänka nytt och grunda sina tankar på observationer och fakta var egentligen Tycho Brahes kännemärke. Sålunda hade han redan vid 16 års ålder konstruerat en sextant (1569) som han använde sig av för Stella Nova. Tychos utbildning hade fört honom, likt danska adelsmän vid denna tid, till många platser i Europa, såsom Leipzig, Augsburg och norra Italien.
Tycho uppfann också en kulled, byggde en murkvadrant i Augsburg och uppfann ett nytt instrumentsikte, som förbättrade precisionen i mätningarna på ett genialt sätt och gjorde att han nu kunde mäta i bråkdelar av bågminuter och sålunda få mycket säkrare observationer än man någonsin tidigare kunnat.
Helt följdriktigt gav Tycho ut en omfattande skrift; Astronomiae Instauratae Mechanica vilket inbegrep den mekaniska delen av den förbättrade astronomin, som blev bibeln för instrumentmakare i Europa. Man bör veta att de stora instrumenten tog mellan tre och fem års tid för bortåt sex hantverkare att tillverka. Tycho föreslog en ny världsbild 1583 som i princip gick ut på att jorden är orörlig, men i centrum, och runt jorden kretsar månen och solen. Planeterna rör sig sen runt solen.
Valspråk
Tycho hade som valspråk under livet ”Non haberi sed esse” som betyder icke att synas men att vara. Kanske detta valspråk låg till grund för hans agerande när han tackade nej till att bli rektor vid Köpenhamns universitet för att istället mäta stjärnornas positioner på Hven?
Han valde en inskription på Stjärneborg, byggnaden där observationsinstrumenten stod uppställda, som löd ”Nec fasces, nec opes, sola artis sceptra perennant” som betyder varken makt eller rikedom, endast konstens och vetenskapens välde består. När Tycho avled lär han som sina sista ord ha yttrat; ”Ne frustra vixisse videar” som betyder må jag ej synas ha levat förgäves.
Näsan
Den 10 december 1566 var Tycho gäst vid en trolovningsfest i Rostock och kom då i gräl med sin brylling Manderup Parsberg. Troligen berodde grälet på att Parsberg hånade Tycho. Tycho hade i sina astrologiska förutsägelser menat att en månförmörkelse den 28 oktober skulle ha förebådat den turkiske sultanen Suleimans död. (Det hade han emellertid redan varit i sex månaders tid).
Hur som haver så träffades kontrahenterna (för övrigt sedermera livstids vänner) den 29 december, som Tychos astrologiska förutsägningar hade varnat honom för som en olycksdag. Därför stannade Tycho trots allt hemma hela dagen men på kvällen var han på en julfest som blev allt blötare och Parsberg och Tycho började gräla igen och gick ut på den närbelägna kyrkogården. Här träffade den högerhänte Parsberg Tycho med ett sabelhugg mitt på näsryggen och upp till höger i pannan.
Tycho hade sedan dess en lösnäsa i hudfärg som var en legering av guld och silver som han limmade fast dagligen. Till vardags använde han dock en lösnäsa av koppar.
Kemi och medicin
Vid denna tid betraktades kemi och astronomi som egentligen två sidor av samma sak nämligen helt enkelt mikro- och makrokosmos. Dessutom skulle kyrkan godkänna all medicinering. Det var alltså ingen tillfällighet att Tycho också ägnade sig åt kemi – jordisk astronomi och astronomi – himmelsk kemi. Kemin stod medicinen nära och det berodde på att planeterna ansågs ha sin motsvarighet i den mänskliga kroppen.
Sålunda stod Jupiter och Venus för tenn och koppar eller lever och njure, Saturnus och Mars för bly och järn och mjälte och galla, Merkur för kvicksilver och lungor. Sju planeter representerade sju metaller och var sålunda representerade av de sju viktigaste organen i kroppen.
Ända fram till 1971 kunde man på apoteket, åtminstone i Nexö, Danmark, köpa ”Species Tycho Brahe” som var ett febermedel med aloe i. Tre recept mot pest ingick i Tychos medicinlista. Elixir Pestilentiale innehöll enhörningshorn som egentligen bestod av tänder från narval bland annat. Vidare medel mot epilepsi som utgick från hjärnskallen på en hängd eller steglad människa. Mot njursten använde han ett botemedel med persilja, kardemumma, fikonkärnor och bärnsten. Dessutom odlade Tycho 38 olika växtarter i sin trädgård och hade 300 träd av olika slag.
Vad dog Tycho Brahe av?
Tycho Brahe dog i Prag under beskydd av kejsaren Rudolf II. Under en middag hos greve Rosenberg i Prag ska urinblåsan ha spruckit på Tycho. Skälet till detta är oklart men skrönan gör gällande att det var ofint att gå från bordet förrän kejsaren gjorde det! Detta kan ju vara en fatal sedvänja. Vid senare analyser har man noterat en 12 gånger så hög kvicksilverkoncentration i Tychos hår jämfört med vad som är normal.
En så hög kvicksilverkoncentration skulle kunna ha gett uremi och möjligen intog Tycho för mycket av sin egen medicin, som ofta innehöll kvicksilver, vilket så småningom blev hans död. I alla fall är Tycho ihågkommen med en bronsstaty längst fram i Thenkyrkan i centrala Prag!
Den danske kungen Christian den IV lät sedermera riva Tychos byggnader Stjärneborg och Uranienborg, det sistnämnda var Tychos boningshus, döpt efter atsronomins musa Urania det vill säga Uranias borg!
Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 3 2005
