Bakgrund och diagnos trotssyndrom
Maria Bühler, legitimerad psykolog och specialist i klinisk psykologi/neuropsykologi, har ägnat det senaste året åt att granska diagnosen trotssyndrom. Hon har skrivit flera böcker, bland annat ”Flickor med autism och adhd”. Enligt DSM-5, den diagnosmanual man utgår ifrån vid neuropsykiatriska utredningar, kännetecknas trotssyndrom av trotsigt eller egensinnigt beteende som påverkar vardagen negativt för individen. Beteendet ska ha varit varaktigt och signifikant påverka individens livskvalitet. Utmaningen för utredare och vuxna ligger i tolkningen av beteenden som “trotsar aktivt” eller “förargar andra med avsikt”.
Reflektioner kring diagnosen trotssyndrom
Bühler ifrågasätter tolkningen av beteenden som anses vara trotssyndrom och lyfter fram risken för att vuxna tolkar barnets beteende som aktivt trotsande utan att beakta eventuella bakomliggande orsaker. Hon betonar att det är svårt att sätta diagnos på beteenden som i själva verket är resultatet av andra funktionsnedsättningar, såsom kognitiva sårbarheter vid exempelvis autism. Hon efterlyser en mer nyanserad syn på trotsbeteende och en fördjupad förståelse för barnets perspektiv.
Känsliga barn och alternativa perspektiv – PDA
Genom sina observationer och erfarenheter betonar Bühler att barn med trotsbeteenden ofta är hyperkänsliga för omgivningens signaler och hamnar i feltolkningar av situationer. Hon lyfter också fram diagnosen Pathological Demand Avoidance (PDA), eller extrem kravkänslighet, som ett alternativt perspektiv för att förstå och bemöta barn och unga med hög ångest och kravkänslighet. PDA fokuserar på barnens känslighet för krav och behovet av anpassade strategier för att underlätta deras vardag.
Kravkänslighet och empatiskt bemötande vid PDA
Bühler framhåller vikten av att förstå och anpassa bemötandet efter barnets känslighet för krav, vilket kan leda till mer konstruktiva samspel mellan barn och vuxna. Hon betonar att en empatisk och lyhörd inställning är avgörande för att skapa positiva relationer och underlätta för barnen att hantera sina svårigheter.
PDA som alternativ till trotssyndrom
Baserat på forskning av bland annat Elisabeth Newson och Christopher Gillberg menar Bühler att det finns fördelar med att omfamna begreppet PDA som ett användbart perspektiv för att förstå och bemöta barn och unga med hög ångest och kravkänslighet. Hon lyfter fram behovet av att integrera kunskapen om PDA i klinisk praxis, för att erbjuda mer effektivt stöd till dessa barn och deras familjer. Här nämns psykologen Emma Gore Langtons fem gyllene regler för att bemöta barn med PDA, där betoning ligger på att ligga steget före och skapa en lugn plats för barnet.
Emma Gore Langton är en psykolog i England som har jobbat mycket med barn med PDA. Här är hennes tips till alla som kommer i kontakt med barn med PDA:
1. Ligg steget före. Vad brukar trigga barnet? Försök att se till att detta inte behöver trigga barnet idag. I detta arbete är den individuella relationen till en viktig vuxen avgörande.
2. Förbered barnet. Vid PDA måste förberedelserna vara anpassade till det aktuella barnet, och helst göras i dialog med barnet (hen kanske själv måste få skriva sitt dagsschema, eller rita de symboler som ska ingå i bildschemat).
3. Ha koll på barnets stressnivå och sänk kraven om stressen ökar. Lär känna tecken på ångest/stress hos barnet och då genast backa/sänka kraven om man märker att barnet håller på att gå upp i affekt.
4. Skapa en lugn plats. Barn med PDA får ofta utbrott, vilket leder till skam om det händer i skolan eller offentliga miljöer. Ha därför en plats där barnet kan dra sig tillbaka om ett utbrott är på väg.
5. Behåll lugnet. Ett av kärnproblemen vid PDA är att barnet inte själv kan reglera sig. Barnet behöver lugna vuxna för att få hjälp att reglera ner sig själv.
Vardagen består ju av olika krav. När det gäller att få in krav för barn med PDA handlar det om att ta vägen via barnets motivation och lust. Är barnet väldigt intresserad av djur får vi försöka anpassa övrig undervisning till något som kan associeras till djur.
Avslutande tankar kring ”utmanande” barn
Maria Bühler avslutar med en önskan om att fler vuxna som möter barn med hög ångest och kravkänslighet kan ta till sig kunskapen om PDA och därigenom bidra till mer empatiska och effektiva bemötanden. Hon understryker vikten av att fortsätta forska och utveckla metoder för att stödja dessa barn på bästa möjliga sätt.
