Könsidentitet och könsuttryck är sedan 2017 en av de sju diskrimineringsgrunderna i svensk diskrimineringslag. Tyvärr upplever dock transpersoner, det vill säga personer som identifierar sig med ett annat kön än det de tilldelas vid födsel, att de ändå utsätts för diskriminering i arbetslivet.
– Ur ett ekonomiskt perspektiv är det intressant att fråga sig varför arbetsgivare inte tar tillvara på de här människornas kunskaper. Sedan ville vi ta reda på vilka grunder transpersoner diskrimineras eftersom de faller under två diskrimineringsgrunder i lagstiftningen, den om kön samt den om könsidentitet och könsuttryck. Vi ville undersöka på vilken av de grunderna arbetsgivare diskriminerar, säger Mark Granberg, doktorand i nationalekonomi vid Linköpings universitet.
Han har utfört studien tillsammans med Ali Ahmed, professor i nationalekonomi och Per A. Andersson, doktorand i psykologi.
Resultat från tidigare studier visar att transpersoner på olika sätt upplever sig diskriminerade på arbetsmarknaden. I en amerikansk studie från 2011 anger hälften av transpersonerna i studien att de utsatts för bland annat trakasserier på arbetet.
Färre positiva svar vid namnbyte över könsgränser
Detta är den första studien att undersöka arbetsgivares diskriminering av transpersoner, genom ett så kallat korrespondenstest. Metoden innebär att testpersoner inte visar sig för arbetsgivaren utan skickar skriftliga ansökningar. Forskarna från Linköpings universitet skickade 2 224 fiktiva ansökningar till lågkvalificerade jobb. I ansökningarna angavs att den sökande under livet hade gjort ett namnbyte. I vissa fall var det från mansnamn till mansnamn, exempelvis Anders till Kalle, i andra fall från Erik blev Emma. Man noterade sedan om de sökande fick något svar och i så fall vilket.
Man såg att det var 18 procent mer sannolikt att en cisperson, en person som identifierar sig med det kön de tilldelats vid födseln, fick ett positivt svar från arbetsgivarna på sina inskickade ansökningar, jämfört med en transperson.
Diskrimineringen störst inom mansdominerade yrken
Resultaten visar också att de största skillnaderna mellan cis- och transpersoner fanns inom de mansdominerade yrkena. Cismän fick ett positivt svar från arbetsgivarna i 44 procent av fallen, att jämföra med transkvinnor som i 24 procent av fallen fick ett positivt svar. I de mansdominerade yrkena fick alltså cismän nästan dubbelt så många positiva svar från arbetsgivare som transkvinnor.
I de kvinnodominerade yrkena verkade diskrimineringen främst bero på vilket kön den sökande identifierade sig med vid ansökningstillfället. I yrken där det arbetar ungefär lika många män som kvinnor, såg forskarna inga statistiskt säkerställda skillnader mellan de olika sökande.
– Studien visar att lagstiftningen inte räcker för att skydda den här gruppen på arbetsmarknaden. Den visar också att arbetsgivare diskriminerar utifrån olika grunder. Exempelvis så är det troligt att en transman diskrimeras för att vara trans i mansdominerade yrken, medan samma person troligen skulle diskrimineras för att vara man i kvinnodominerade yrken, säger Mark Granberg vid Linköpings universitet.
