Susanne Alfvengren har jobbat lite i skymundan under många år, som vissångerska. Hon har sjungit i kyrkor och på hembygdsgårdar runtom i Sverige. Då är det enkelt att få ögonkontakt med publiken och mellan låtarna småpratar jag, säger Susanne på sin härliga gotländska. Melodifestivalen hade 12.000 i publiken och inte mindre än tre miljoner TV-tittare.
– Det kändes nervöst att stå på scenen inför en så stor publik, men det var bara att fokusera på kamerorna som man övat på under repetitionerna och försöka att nå ut till alla hemma i vardagsrummen, säger Susanne. Mitt mål var att synas och tala om att jag fortfarande finns. Hade jag gått vidare hade det blivit en bonus, men jag är nöjd ändå.
Det var en vacker och innerlig sång på klingande gotländska. Att hon inte gick vidare kan bero på att hon inte hade en komplett show utan sjunger en stillsam låt och dessutom med andligt budskap. Eller så var de som gillade låten inte lika benägna att ringa in och rösta. Hon har fått mycket fin feed-back efteråt och även yngre lyssnar på och uppskattar hennes musik.
– Det kom fram en ung tjej till mig en gång som sa att min mamma säger att det är du som sjunger ”Som stormen river öppet hav” – det var kul, säger Susanne.
Farmor inspirerade och stöttad mycket vad gäller musiken och gav Susanne sitt första instrument, när hon var nio år gammal – en gitarr. De sjöng mycket hemma och sen växte det av sig själv. Hon sjöng och spelade teater i många år och provade under en kort tid dansbandsmusiken. Efter att ha sjungit i ett tv-program från Gotland uppmärksammades hon och fick så småningom kontrakt med ett litet skivbolag och flyttade till Stockholm.
Hon hade dock svårt att vänja sig vid storstadslivet, saknade familj och vänner och tyckte att det var tufft att bli kändis. Texterna Susanne skrev runt 80-talet blev vemodiga och speglade hennes liv just då. Förändringen kom när hon träffade sin nuvarande man och de skaffade familj.
– Kändisskapet gör ju att man får dela med sig av sig själv till så många andra och kanske är det därför jag är extra mån om min familj och att inte dra in dem i kändisskapet, menar Susanne. Jag har stor integritet.
Susanne trivdes aldrig i Stockholm men känner att hon har hittat hem på Rådmansö i Roslagen, utanför Norrtälje. Kanske är det likheterna med Gotland som gör att hon trivs, en mindre ort med mycket natur och vatten runt hörnet.
– Min man säger ibland att det är så mörkt här – mörkt säger jag, det finns ju gatlyktor. Där jag är uppvuxen fanns inga gatlyktor, förutom de borta vid affären, skrattar Susanne.
Mobbing under uppväxten
Som liten är det inte alltid lätt med kompisar och Susanne blev mobbad i början av skoltiden. Hon vek undan och ville inte slåss. I fjärde klass bestämde hon sig för att nu fick det vara nog och så fort någon petade på henne sprakade hon ordentligt på smalbenet. Snart slutade de retas, men att hon själv behövde ta till våld som hon inte trodde på såg hon som ett nederlag.
– Däremot har jag aldrig känt någon hämndkänsla eller revanschsug på grund av mobbingen, säger Susanne. Men det är klart att behovet av att få bekräftelse från annat håll kan ju ha gett mig extra drivkraft att nå ut med min musik. Jag kan tänka mig att det har gjort mig mer reflekterande och att jag har lätt för att leva mig in i hur andra människor känner.
Många kändisar har ju blivit mobbade under sin uppväxt, men det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget, menar Susanne. Blir man mobbad för att man är annorlunda och har en artistisk ådra eller blir man artist för att man blivit mobbad?
Ny start i livet
Susanne är självutlämnande som textförfattare och brukar säga att hon skriver så mycket utifrån sig själv att hon inte har råd att ge mer av sig själv. Nackdelen blir då att man inte syns och hörs lika mycket i media. Dessutom har hon varit dålig på att hänga med i den nya tekniken, men det är ändring på gång och inom kort kommer hon att ha en egen hemsida. Nu har hon ett nytt skivbolag som även har många andra duktiga artister och jobbar aktivt utåt med marknadsföring.
– Det känns helt fantastiskt att jag mitt i livet får en ny start – det är en ynnest. Jag jobbar nu med folk som tror på mig och ger uppmuntran. Dessutom har jag nu arbetskollegor som ger mig inspiration istället för att som tidigare mest jobba ensam. Jag firar 25-årsjubileum som skivartist och har precis släppt ett samlingsalbum med gamla favoriter och några nya låtar, bland annat melodifestivallåten, ” Du är älskad där du går”.
Hon har lyckats leva på sin musik i 25 år, även om det varit en del tuffa tider och nu hoppas hon på att kunna nå ut till en bredare publik. Det kan ta jättelång tid att skriva en låt och Susanne är petig med texten. Hon vill kunna stå för det hon berättar.
– Det är svårt att välja sin egen favoritlåt, det blir lite som att välja mellan sina barn. Men det finns låtar jag tycker är mer eller mindre lyckade.
Hon försöker att öppna texten så att man dras med in i den, mitten ska vara innehållsrik och på slutet vill hon knyta ihop säcken så att man landar i något. Bland annat tycker hon att låten ”Ensam i ensamhet” har ett bra upplägg med lite beklagande i början och på slutet kommer man fram till att det kanske är olika vägar man ska gå. En annan låt ” Dina barns historia” har slutsatsen att varje steg vi tar och varje val vi gör blir våra barns historia.
– Det är inte alltid helt enkelt att hitta fram till detta och jag har höga krav på hur jag vill att texten och låten ska vara. Jag tycker att jag även har hittat lite mer ljusare stråk i mig själv och min musik utan att bli glättig. Bland annat låten ”Basilika”, som är en mysigt gungig och somrig låt som också kommer med på samlingsskivan.
Förutom musik gillar Susanne att meditera, läsa böcker, påta i trädgården och plocka svamp. Hon gillar också att komma ut med hunden, promenera med stavar och få både motion, stillheten och dofterna i skogen – en helhetsupplevelse.
Kämpar med vikt och självkänsla
Susanne har alltid haft lätt för att gå upp i vikt men tidigare har hon kunnat gå ner igen. Efter att hon satte in en hormonspiral för några år sedan har det blivit ännu svårare att gå ner. Att motionera och försöka göra allt rätt och sedan komma till Viktväktarna, där vågen visar att man inte gått ner, är riktigt knäckande, säger Susanne.
– Jag har lagt ner så mycket tid och energi på min vikt och slagit på mig själv för att jag inte lyckas gå ner och tyckt illa om mig själv på grund av min övervikt. Nu har jag bestämt mig för att hitta en annan väg för att må bra och istället tänker jag på att äta bra, ekologisk mat som stärker kroppen. Jag har helt enkelt en annan inställning till vad jag vill använda mitt liv till.
Hälsa
Susanne och fyra av hennes vänner brukar träffas någon kväll varannan vecka och meditera tillsammans. Ibland använder de sig av någon meditations-CD, men igår kväll var det en av tjejerna som ledde meditationen.
– Ibland mediterar jag själv, men det blir så mycket mer energirikt om man är flera, säger Susanne. Det är otroligt skönt och sen sover man ju så bra efteråt.
Hon vill börja komplettera promenaderna med spinning som hon gjort tidigare och eventuellt styrketräning. Som ung kände hon sig alltid klumpig och kanske är det därför hon föredrar spinning framför att jogga.
– Jag har även cyklat tjejtrampet och blev imponerad av mig själv att jag klarade det och var jättenöjd. Att var och en hittar sin egen variant av rörelseglädje tror jag är viktigt.
Susannes mamma dog, 51 år gammal, så nu när hon själv precis fyllt 50 år kommer tankarna på vad hon vill göra med sitt liv. Vad skulle jag göra om jag visste att jag bara hade ett år kvar att leva?
– Inte skulle jag gå runt och tycka illa om mig själv och bry mig om vilken byxstorlek jag har, säger Susanne. Jag vill släppa fokus på vikten och istället börja tycka om mig själv som jag är. Fokusera på livet och på att förmedla energi både via min musik men även genom andra saker. Jag tror att alla människor har mycket ljus inombords, som vi ibland är rädda för att ta fram – kanske på grund av dålig självkänsla.
Det finns ett talesätt som säger att ”människan är inte rädd för sitt eget mörker utan man är rädd för sitt ljus” – rädd för den enorma kraft som finns inom oss, säger Susanne. Den inre kraften behöver inte få ett namn och jag vill inte kalla mig religiös, utan andlig. Jag har en stark tro.
Susanne var nära att gå in i väggen för några år sedan och fick då prova på Feldenkrais. Det hjälpte henne mycket och lösgjorde spänningar i kroppen.
– Terapeuten var fantastisk, men man kommer inte dit för att bli daltad med utan för att man verkligen vill må bättre, menar Susanne. Man pratar inte massor men det händer saker i kroppen. Det är en evig process, men nu har jag verktygen för att få bättre hållning och hålla spänningarna borta. Det var en gåva för mig att få gå kursen.
Feldenkraismetoden
Genom ett system av väl avvägda och enkla grundrörelser lär vi oss att på nytt förstå hur kroppen kan fungera lättare, med mindre ansträngning, spänning och smärta. Metoden bygger vidare på den grundkunskap om rörelsefunktion, som individen redan har utvecklat och upplevt som barn.
Otippat om Susanne
Något som folk inte känner till om Susanne är att hon har kört ifrån Håkan Loob i ett folkrace på Gotland.
– Dessutom har jag nog mer humor än vad folk tror. Jag älskar Monty Python och HippHipp. Humor är viktigt och det är bra att kunna skratta åt sig själv – jag var nog lite av en pajas som yngre.
Nyligen läste hon in en talbok, en skröna kallad ”Svinhugg”. Tidigare har hon tänkt att det vore skoj att göra just det då hon alltid tyckt om att läsa sagor för barnen när de var små och hittade på röster till figurerna. Det var kul att göra något annorlunda, men svårare än man kan tro, säger Susanne.
Susanne i sommar
I början av juli kommer Susanne att vara med på en 80-talsgala i Dalhalla, vid ett jättestort stenbrott där de byggt en utomhusscen. Där kommer man även att kunna se Mikael Rickfors, Mats Ronander och Lasse Lindbom uppträda.
– Jag ser fram emot sommarens äventyr och att leva mer fullt ut. Att inte ta allt för givet utan att känna tacksamhet för det lilla i vardagen. Om jag kan glädja en människa med ett leende, en vacker text eller genom att visa hänsyn och släppa fram någon på vägen tror jag att jag får energi tillbaks.
Faktaruta
Susanne Alfvengren
Yrke: Artist och undersköterska.
Född: 1959 i Visby och uppvuxen i Ala (runt 190 invånare).
Bor: Rådmansö i Roslagen.
Familj: Man och två barn, 19 och 15 år gamla.
Hitlåtar: När vi rör varann och Som stormen river öppet hav med Mikael Rickfors.
Favoritmat: Älskar skaldjur – är till och med gift med en kräfta.
För att må bra: Promenerar i skogen
Livsfilosofi: Tänka i nya banor och leva livet fullt ut.
Ny platta: ”Bortom tid och rum”
Här hittar ni Susanne i sommar:
31 maj Allianskyrkan Jönköping
8 juni Taubescenen Liseberg
1 juli Djurö Kyrka
3 juli Dalhalla
15 juli Arkösund
1 aug Katrineholms Visfestival
12 aug Fredriksbergs Herrgård Oskarshamn
