Ryska snuvan, Spanska sjukan, Asiaten och Hongkong. Med ojämna mellanrum sveper särskilt aggressiva influensaepidemier över världen. Ingen kan i förväg säga när de kommer och det finns inget säkert sätt att skydda sig. Fågelinfluensan var troligen nära att bli en sådan världsomspännande epidemi. En enda liten förändring i viruset kunde ha försett det med egenskapen att smitta från människa till människa och då hade masspridningen varit ett faktum. Fågelinfluensans virus är mycket likt det som orsakade Spanska sjukan för snart ett sekel sedan – den hittills värsta influensa som drabbat oss och som smittade 500 miljoner människor och dödade tiotals miljoner. Här skördades fler liv än det då just avslutade första världskriget.
Årlig influensa
Varje år drabbas vi av minst en influensaepidemi och de år virus är så förändrat att vårt immunförsvar inte känner igen det blir det mer aggressivt och farligt.
Mot ett förändrat virus står vi helt oskyddade och det var just den typen av epidemier som omnämnts historien, Ryska snuvan 1890, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957 och Hongkong 1968.
Smittväg via fåglar
Den vanliga smittvägen för influensavirus går från fåglar via grisar till människa. I östra Asien finns goda förutsättningar för överföringen mellan arterna. Där lever många människor tätt inpå stora besättningar av fjäderfän och grisar. De exotiskt klingande namnen på de stora influensaepidemierna vittnar om deras ursprung i östra Asien. Våra årliga influensaepidemier härrör också från dessa regioner. Fåglarna, framför allt änder, bär på virus utan att själva vara sjuka och i regel kan vi människor inte smittas av dem. Omvägen via grisar är en nödvändig förutsättning. Fågelinfluensan gör några år sedan var ett undantag.
Några hundratal personer insjuknade efter direktkontakt med sjuka fåglar och många av dem dog men hade viruset haft kapaciteten att smitta från människa till människa kunde antalet smittade snabbt ha blivit miljoner. Därför menar många experter att vi stod nära en katastrof och att det egentligen bara är en tidsfråga innan en ny stor och aggressiv influensaepidemi är här.
Ödesdigra konsekvenser
Fågelinfluensans virus hade, liksom Spanska sjukans, en mycket liten genetisk och helt slumpmässigt uppkommen förändring. En förändring som i Spanska sjukans fall fick ödesdigra konsekvenser.
Spanskan kopplade sitt grepp hösten 1918. Det som en månad tidigare hade verkat som en vanlig influensa hade blivit den värsta farsoten i modern tid. Spanskans slutfacit efter två års härjningståg var en halv miljard smittade, uppemot 30 miljoner döda.
En halv miljon svenskar drabbade
I Sverige insjuknade mer än en halv miljon och dödssiffran var 38 000. Farsoten dominerade livet. Årets skolstart 1918 sköts upp flera månader i väntan på att epidemin skulle bedarra. Istället tjänstgjorde skolorna som provisoriska epidemisjukhus.
Biografer och teatrar hölls stängda och människorna uppmanades att undvika folksamlingar. Passagerarantalet på spårvagnarna begränsades och efter varje tur tvättades vagnarna minutiöst noggrant med karbolsprit. Under vissa perioder ringde kyrkklockorna nästan dygnet runt då Spanskans offer begravdes.
Spanskan i Stockholm
Vecko-Journalen gav 1918 följande bild av livet i Stockholm:
”Dag efter dag gnisslade de gamla likvagnarna fram genom gatorna, ackompanjerade av Chopins sorgemarsch. Så tog farsoten den civila befolkningen; söndag efter söndag hölls tacksägelser över de dödas själar, ambulansens klocka klämtade i utdöda gator, allt nöjes- och föreningsliv avstannade, alla modeaffärer skyltade endast med sorgsaker och där två eller tre voro församlade talades endast om hemsökelsen.”
Unga utan försvar
Ett särdrag för Spanska sjukan var att det framför allt var de unga och starka som drabbades värst. Författaren Werner Aspenström ger i sin självbiografiska bok ”Bäcken” vittnesbörd åt epidemins brutala kraft:
”Min far var en stark och storväxt Herkulesperson, på fotografiet skall han just rida åstad på en sadlad tjur. Före den spanska sjukans vinter hade han aldrig legat sjuk, nu dog han som en fluga.”
Förklaringen till att farsoten gick hårdast fram bland de unga var Ryska snuvan, den influensa som härjade så svårt 1890, nästan 30 år tidigare. De som då hade insjuknat och överlevt hade fått ett visst skydd mot Spanska sjukan. Ett skydd de unga helt saknade. Influensan försatte landet i kris. 1918 var ett nödår, resurserna knappa och behovet av sjukvård enormt men bristen på både lokaler och utbildad sjukvårdspersonal mycket stor. Många av dem som vårdade de smittade insjuknade inte oväntat själva och på många håll var det svårt att rekrytera folk till vården. Möjligheten att skydda sig var liten och något sätt att bota redan smittade fanns ännu mindre då än det gör idag. Vården inriktade sig på att mildra komplikationerna, främst den allvarliga lunginflammationen som ofta slog följe med Spanskan.
Heroin mot hosta
En vanlig behandling, såväl i hemmen som på sjukhusen, för att dämpa febern var vattenkurer. Det fanns febernedsättande medel men många, även läkare, föredrog olika varianter av vattenkurer, kalla avrivningar, våta inpackningar och olika typer av omslag. Tidningarna skrev om mer eller mindre fantasifulla påstådda mirakelkurer. En var att gurgla sig med tjärvatten, en annan att smörja in näsborrarna med kvicksilversalva. Som vanligt i kristider trodde många att just dem hade den rätta lösningen.
”Journalist som är i tillfälle att skriva en bok om spanska sjukan, ett sätt att bota den och hur man skall skydda sig däremot, önskar låna en skrivmaskin i 14 dagar eller 3 veckor. Svar emotses tacksamt till ”Arc vivendi” Dagens Nyheters huvudkontor”, löd en annons.
På lasaretten gavs ofta heroin mot hostan, även konjak ansågs ha en allmänt stärkande effekt. I länder med spritrestriktioner infördes tillfälliga lättnader under epidemin. Men ingenting stoppade Spanska sjukan. Hade epidemin kommit bara drygt ett decennium senare, då sulfapreparaten fanns, eller efter andra världskriget, då penicillin fanns, skulle dödstalen varit en bråkdel så stora. Då hade möjligheten att behandla den ofta dödliga lunginflammationen varit långt mycket bättre.
