Skolstart – Mobbning och kränkningar vardag för vissa elever

Arbete mot mobbning och kränkningar i skolan är mycket viktigt. Det är ett fortgående arbete där man aldrig kan luta sig tillbaka och tro att man är ”färdig”. 

Självklart ska det vara nolltolerans för mobbning och kränkningar på skolor, även om det kan vara ett tufft mål att uppnå. Människan anses som det smartaste djuret, men ändå har vi behov av att hävda oss och stöta ut andra, kanske på grund av vår egen rädsla att bli undanskuffad. 

– Uppkomsten av diskriminering, trakasserier och kränkande behandling kan ofta kopplas till de normer som råder i till exempel skolan, säger Karin Hellfeldt, doktorand i socialt arbete vid Örebro universitet. En anledning till att man kränker någon är för att själv skaffa sig makt. Man vill positionera sig genom att utesluta andra potentiella rivaler. Det gäller för skolan att tidigt börja med relationsfrämjande arbete. 

Fysisk, psykisk eller social mobbning

Mobbning är upprepade negativa handlingar som skadar någon annan person. Det kan vara psykisk, fysisk eller social (utfrysning/elaka ord) mobbning. Den kränkande behandlingen pågår konstant eller i återkommande perioder. Enstaka konflikter som leder till kränkande behandling anses inte vara mobbning. Nationella siffror visar att runt åtta procent av skolbarn blir mobbade. Jämfört med andra länder är siffrorna lägst i Norden, vilket troligtvis bland annat beror på att vi redan på 80-talet började arbeta mot mobbning samt har en effektiv lagstiftning. Vad ska man då göra för att förebygga mobbning och kränkningar? 

Odd Lindberg är professor i socialt arbete vid Örebro universitet. Tillsammans med sin forskargrupp, Interventionsforskning och utvärdering i socialt arbete, försöker han besvara frågan om hur man på bästa sätt kan förbättra arbetet mot mobbning i skolan. I gruppen ingår förutom Odd Lindberg själv också Karin Hellfeldt samt Erik Flygare och Björn Johansson. Gruppen har forskat i tio år och har de senaste åren medverkat i ett stort utvärderingsprojekt på uppdrag av Skolverket där man granskat effekter av olika program mot mobbning som finns på marknaden. 

– Man har sett att bäst effekt, oavsett specifikt program, har det om all personal har en gemensam policy, där nolltolerans är målet, menar Odd Lindberg.

Skolan bör ha ett antimobbningssystem

Förutom lärare och fritidspedagoger bör med andra ord även matpersonal och vaktmästare också vara involverade, så att alla kan hjälpas åt att agera när man uppmärksammar kränkningar elever emellan. Personalen bör kontinuerligt uppdateras kring hur man ska arbeta med detta och få möjlighet till vidareutbildning. Det är självklart även av stor vikt att man inkluderar eleverna, i form av exempelvis återkommande diskussioner, grupparbeten och rollspel. Det gäller att man har ett välutvecklat ”rastsystem”, där personalen har synliga gula västar och går runt och kollar av grupperingar och eventuella undanskymda platser.

Skolan bör ha en tydlig åtgärdsplan vid incidenter, både för mobbningsoffret såväl som för mobbaren. Om skolan har ett antimobbningssystem med tydlig arbetsfördelning och tar tag i problemen direkt, så fungerar det vanligtvis bra. Det finns tyvärr stora skillnader skolor emellan, vilket också beror på ledningen och hur man prioriterar.

Ge budskap om att acceptera olikheter

För att få en positiv kultur i skolan bör elever arbeta med olika grupper och få budskapet att alla är lika värda oavsett olikheter, menar Karin Hellfeldt. Ett positivt inslag har visat sig vara att man regelbundet har återkommande aktiviteter mellan äldre klasser och yngre klasser med målet att de äldre ska vara förebilder och att de yngre inte ska vara rädda för de äldre. Det gäller dock att börja arbeta på att acceptera olikheter så tidigt som möjligt. Om man generaliserar är det vanligare med fysiskt våld när killar mobbar och utfrysning när det gäller tjejer. 

– Man har sett att när det gäller killar som mobbar fungerar åtgärder som att ringa hem till föräldrarna bäst, berättar Odd Lindberg. Hos tjejer handlar det mer om att bygga upp relationer, det vill säga att skolan jobbar med att bryta mer eller mindre destruktiva grupperingar. Det är viktigt att uppmärksamma genusperspektivet och inte minst när det gäller barn som bryter från normen.

Resultatet av en av studierna vid Örebro universitet visade att elever kan vandra in och ur en utsatt position, vilket indikerar att andra faktorer än personlighetsrelaterade egenskaper hos offret kan påverka förekomsten av mobbning. Vem som helst skulle kunna bli utsatt. Den mobbade drabbas hårt och förstår sällan varför han/hon blir utsatt. 

– Många tror att det har att göra med deras utseende; att de är tjocka/smala, långa/korta eller fula. Man känner ofta skuld, får skamkänslor och tror att felet ligger hos en själv, menar Karin Hellfeldt. Ofta vill man inte berätta om detta för vuxna, vilket gör att det blir ännu svårare att ta sig ur det. 

Vuxna måste ta sitt ansvar

Det är vanligt att man isolerar sig, får svårt att sova, blir deprimerad och till och med får självmordstankar. Det blir en ond cirkel, som vuxna måste ta sitt ansvar och bryta. Vuxna får inte vara rädda att prata om det och man måste ta sig tid att verkligen lyssna till barnet. Det gäller att ha en dialog med alla involverade och att vara medveten om både de kortsiktiga likväl som de långsiktiga konsekvenserna för både mobboffer och mobbare. 

– Det gäller nämligen att även förövaren får hjälp, berättar Karin Hellfeldt. Undersökningar pekar på att ett barn som får utlopp för sin ilska genom att mobba andra, i vuxen ålder kan hamna i kriminalitet, om man inte får rätt stöd.

När man frågar mobbade vart mobbningen pågår säger en överraskande stor del att det sker även i klassrummet, säger Odd Lindberg. Läraren finns där, men man måste vara mycket närvarande för att se det. 

– Det kan vara små kommentarer, viskningar, men även vid arbeten där man frivilligt får arbeta tillsammans, men ingen väljer att arbeta med den som blir mobbad. Detta vare sig syns eller hörs, men kan kännas oerhört kränkande för barnet som arbetar själv. En annan konsekvens kan vara att den mobbade eleven har svårt att koncentrera sig på lärandet då man funderar på hur man ska klara nästa rast, menar Odd Lindberg.

Mobbning påverkar även vuxenlivet

Idag konkurrerar skolorna om eleverna och det gör att skolans rykte är viktigt, vilket kan leda till att man inte vill uppmärksamma dåligt beteende och mobbning. I värsta fall sopas det under mattan och skolan sätter upp en fasad om att situationen är bättre än den är. 

– Skolverket har undersökt saken och sett att i vissa fall använder man ordet konflikt när man adresserar mobbning, vilket är mycket olyckligt menar Odd Lindberg. Då finns risken att man förminskar problemet.

Man har studerat hur mobbning under skoltiden påverkade vuxenlivet. De som inte hade haft möjlighet att bearbeta mobbningen hade fortfarande dålig självkänsla, svårt att bygga relationer och att lita på andra människor. Konsekvenserna av mobbningen kan med andra ord påverka den psykiska hälsan mycket negativt och bestå över lång tid.

– Vissa skolor är fantastiska på att förebygga mobbning medan det på andra skolor är kaos, säger Odd Lindberg. Man behöver förbättra sin kompetens och ledning. Det gäller att vidta åtgärder, följa upp och inte tro på fördomen att mobbning alltid måste finnas. Detta är bara ett försvar, då det finns skolor som inte har mobbning. 

– En vanlig fördom är att det är offret som gör något som orsakar mobbningen. Då är det viktigt att komma ihåg att felet aldrig ligger hos den som blir mobbad, poängterar Karin Hellfeldt avslutningsvist. 

Fakta: Om du blir mobbad

Det bästa är att berätta för någon om du blir mobbad. Då kan du få hjälp att sätta stopp för mobbningen. Du kan till exempel berätta det för en lärare, skolkuratorn eller skolsköterskan, om du blir mobbad och går i skolan. Om du blir mobbad på jobbet kan du berätta det för skyddsombudet eller för din chef. Kanske känns det svårt att berätta att du blir mobbad. Kanske tänker du att det blir värre om du berättar. Eller känns det jobbigt att berätta att du känner dig utanför? Tänk på att det inte är du som har gjort fel. Att berätta är första steget för att få stopp på mobbningen.

Det kan vara bra att börja med att berätta om mobbningen för någon du känner. Till exempel en vän eller någon i familjen. Då kan hen hjälpa dig att berätta det för någon i skolan. Men du kan också berätta det för någon i skolan direkt. Gör det som känns bäst för dig.  (källa: Umo)

Fakta: Tecken på mobbning:

• Isolering
• Svårt att koncentrera sig
• Huvudvärk och magproblem
• Svårt att sova
• Ilska
• Ångest och/eller depression
• Skolk 

Fakta: Om ditt barn blir utsatt för mobbning

Steg för steg

• Prata med ditt barn om det som händer.
• Prata med ansvarig klasslärare eller mentor.
• Kontakta rektor eller huvudman för skolan.
• På kommunala skolor ska du ta kontakt med utbildningsförvaltningen. För privata skolor gäller istället skolans styrelse.
• Om du inte känner att skolan gör tillräckligt kan du kontakta Barn- och elevombudet, BEO (hit kan du även vända dig i ett tidigare skede).

Tips! Dokumentera allt som händer! För dagbok med tid, plats och inblandade för allt ditt barn utsätts för och annat som sker på skolan. Dokumentera även möten med skolan och spara alla mail. Blir det en utredning är dessa uppgifter viktiga.

Fakta: Historik kring mobbning

Den forskare i norden som anses vara pionjär inom området och fortfarande präglar forskningsfältet är Dan Olweus. Olweus publicerade sin första bok om mobbning redan 1973. Hans inflytande inom mobbningsforskningen är betydande. I en nyligen publicerad forskningsöversikt om skolmobbning var ungefär 3/5 av 116 granskade artiklar influerade av Olweus syn på mobbning ”som ett aggressivt beteende som äger rum i en a) asymmetrisk maktrelation, där mobbaren/mobbarna b) avsiktligt försöker såra eller skada någon genom uteslutning, psykningar eller fysiska övergrepp c) upprepade gånger över tid”. Definitionen är svår eftersom det till exempel inte är mobbning om ständigt olika personer mobbar samma offer eller om mobbare ständigt väljer nya offer. Forskningsproblemet är dock att det lett till en mycket likartad forskning. Man kan säga att fem till tio procent blir utsatta för regelbundna kränkningar som även kan gränsa till och utvecklas till mobbning. Mobbning utifrån Olweus definition brukar man säga ligger på runt en till två procent.

Det finns teorier om att ritualer och skamkänslor kan vara en viktig förklaring när det gäller mobbarnas känslor av emotionell gemenskap och makt samt de svårigheter som de utsatta upplever av mobbningen. Man tänker att ritualer genererar en oerhörd emotionell kraft vilket gör att mobbarna fortsätter att stöta ut en som redan är helt utstött. Mobbarna blir blinda för konsekvenserna av sina handlingar och ritualen stärker känslorna av emotionell gemenskap hos förövarna samtidigt som den ger upphov till skamrelaterade känslor hos offren. Detta perspektiv saknas i tidigare forskning om skolmobbning.