Kajjan Andersson är samhällsdebattör och journalist och debuterar som författare med boken ”Livsviktigt – en handbok i kroppspositivt föräldraskap” som kommer ut i januari 2020. Här kan du läsa del ett som handlar om kroppshets och varför kroppskritiken är så stark i vårt samhälle idag.
Är du en kroppsrecensent?
Har du kommit på dig själv med att sitta framför teven och plötsligt kommentera inte hur någon är, utan hur hen ser ut? Känner du igen dig att du på stan eller på en arbetsplats i förtroende till någon nämnt hur en viss person ser ut? Då är du långt ifrån ensam. Kroppsrecensenter är vi mer eller mindre allihopa och Kajjan Andersson är själv inget undantag.
– Att kroppsrecensera, det vill säga värdera och fälla omdömen om andras kroppar, håller de absolut flesta på med. Att prata om ifall någon gått ner eller upp i vikt har till exempel blivit lika vanligt som att prata om vädret.
Kroppsrecensionerna påverkar oss på olika sätt men framförallt orsakar det att vi fortsätter tro att våra kroppars utseende är väldigt viktigt. Det ständiga kommenterandet skapar grunden för ett samhälle där det mesta kretsar kring utseendet, inte kring vilka vi är.
– Jag förespråkar att man slutar att kroppsrecensera, mycket för ens egen skull då det hjälper en själv att sluta värdera kroppars utseende, inklusive sin egen.
För barnens skull
En viktig orsak till att Kajjan så starkt förespråkar att vi slutar att kroppsrecensera är att det lättare än vi kanske tror sprider en uppfattning till barn i ens närhet att kroppen är det viktigaste. Det behöver inte betyda att man är elak bara att man i många sammanhang, framför teven eller i sällskap med barnen ute, kommenterar någons utseende varpå barnen lär sig att det här med utseendet, det är det viktiga.
– Att sluta kroppsrecensera är inte minst för våra barns skull. De ska inte behöva omges med de här kroppsbedömningarna eftersom det påverkar deras syn på sina egna kroppar som rätt eller fel.
Vi människor har ju mer eller mindre en inbyggd reflex att reagera på hur andra i vår omgivning ser ut, går det verkligen att sluta kroppsrecensera?
– Det går att sluta! När jag och min man bestämde oss för att sluta började vi med att ta alla kroppsrecensioner på engelska, helt enkelt för att barnen inte skulle förstå vad vi sa. Men det gjorde oss också medvetna på hur pass mycket vi faktiskt kommenterade andras kroppar. Efter den insikten, och efter att vi frågat oss varför vi faktiskt pratar om kroppar som vi gör, så lämnade kroppsrecensionerna en besk eftersmak i munnen. Idag värderar vi inte andras kroppar högt alls, det finns annat som är viktigare.
Fråga “hur mår du?”
Man kan argumentera att i vissa fall kanske man behöver prata om kroppen. En del menar att personer som till exempel gått upp väldigt mycket i vikt under kort tid, respektive gått ner, eller förändrar sitt utseende plötsligt, kan behöva att nära och kära nämner det, helt enkelt för att man är orolig eller bekymrad. Men då finns det en annan väg att gå säger Kajjan.
– Man frågar ”Hur mår du?”. Det är faktiskt inte svårare än så. En överviktig person vet att hen är överviktig eftersom samhället berättar det för hen precis hela tiden. Det behöver ingen närstående upplysa om. Människor vet hur deras kroppar ser ut. Men är det vännens eller familjemedlemmens mående som man oroar sig för så är det måendet man ska fråga om, inte kroppens utseende.
Kajjan konstaterar att det är omöjligt att med blotta ögat bedömma helt och hållet hur en person mår på insidan och att du därför bör undvika att göra den bedömningen på egen hand.
– Tjocka kroppar kan vara hur hälsosamma som helst och smala, tränade kroppar kan vara ohälsosamma. Det här är inget som någon kan bedöma genom att titta på någon annan. Så sammanfattningsvis: prata mående är superbra! Men fråga då också om mående och inte om något annat. När personen hör att du inte är ute efter att fördöma eller ha åsikter om hens kropp kommer hen att vara mer benägen att prata om hur hen faktiskt mår.
“Idag vet fyraåringar hur kroppsidealen ser ut”
Undersökningar har de senaste åren visat hur sociala medier och kroppshets påverkar allt yngre generationer. Medvetenheten om utseendet skapar oro och otrygghet och i förlängningen även psykisk ohälsa.
– Vi börjar med se vad det här gör med våra barn. Vad kroppshets och kroppshat gör med dem. Idag vet fyraåringar hur kroppsidealen ser ut. De vet att flickor ska vara smala, pojkar muskulösa och att ingen under några omständigheter får vara tjock. Det här låter vi alltså så små barn som fyraåringar motta den här informationen och hantera den. Vi vet också att ätstörningar blir vanligare hela tiden och att både de och psykisk ohälsa i stort klättrar ner i åldrarna.
Enligt Kajjan måste vuxenvärlden börja ta sitt ansvar i att inte bidra till kroppshetsen.
– När vi har insett det och kommer fram till att det här är något som skadar våra barn så får vi börja göra annorlunda. Som att sluta kroppsrecensera. Som att sluta prata vikt med barn. Som att hjälpa dem få ett sunt och lustfyllt förhållande till mat och rörelse. Det är ett stort jobb, men det går!
Veckans konkreta råd
I varje del av den här artikelserien får du också ett eller flera konkreta råd från Kajjan Andersson och här är veckans tips på hur du blir mer kroppssnäll;
“Sluta kroppsrecensera och bli kroppsaktivist hemma, till exempel genom att gå omkring avklädd mycket och inte kontrollera bilder som tas så att det inte bara är de mest smickrande som kvalar in i fotoalbumet.”
—
Tredje delen av serien “Så blir du kroppspositiv” kommer att handla om hur du faktiskt blir mer kroppspositiv och att du inte är ensam om du kämpar med negativa tankar om din egen kropp. Missa inte del tre av ”Så blir du kroppspositiv”, kommer nästa vecka.
Kajjan Anderssons debutbok kommer ut i januari 2020 på Bokförlaget Forum. Intervjun publiceras i redigerad form även i Doktorn nr 4 2019.
