Risker med ADHD-läkemedel

Dramatisk ökning av ADHD-diagnoser

Enligt Socialstyrelsens Socialstyrelsen har en aktuell rapport senaste rapport har antalet personer med ADHD-diagnos och läkemedelsförskrivning ökat markant. För närvarande har närmare 190 000 personer i åldern 5-64 år i Sverige en ADHD-diagnos och förskrivs ADHD-läkemedel. Ökningen är särskilt påtaglig bland flickor i åldern 10-17 år och unga kvinnor 18-24 år, där andelen som hämtat ut ADHD-läkemedel ökade med cirka 50 procent mellan 2019 och 2022.

Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, förutspår att andelen diagnostiserade kommer att fortsätta öka. Prognosen är att upp till 15 procent av pojkar och 11 procent av flickor kan ha en ADHD-diagnos innan utvecklingen eventuellt planar ut.

Effektivitet & avbrott i behandling

Trots den ökande diagnostiken och förskrivningen av ADHD-läkemedel, visar studier att en stor andel patienter avbryter sin medicinering inom det första året. Läkartidningen rapporterar om samma ökning. Enligt en studie publicerad i The Lancet Psychiatry slutar mer än hälften av alla tonåringar, unga vuxna och vuxna som påbörjar ADHD-medicinering inom det första året. För barn, där beslut fattas av föräldrar eller vårdnadshavare, är andelen som avbryter behandlingen något lägre, men fortfarande betydande – 35 procent inom ett år.

Fördelar med ADHD-medicinering

ADHD-läkemedel, särskilt stimulantia, har visat sig vara effektiva för många patienter. Studier indikerar att cirka 80 procent av barn med ADHD upplever färre symtom efter att ha hittat rätt stimulerande medicinering och dosering. Läkemedlen fungerar genom att öka nivåerna av viktiga neurotransmittorer i hjärnan, främst dopamin och noradrenalin, vilket kan förbättra uppmärksamhet, koncentration och impulskontroll.

Risker & biverkningar med ADHD-medicinering

Trots fördelarna finns det betydande risker och biverkningar associerade med ADHD-läkemedel, särskilt centralstimulantia:

Vanligare biverkningar:

1. Aptitförlust och viktnedgång: Detta är en vanlig biverkning som kan vara problematisk, särskilt för barn och ungdomar i tillväxt.
2. Sömnstörningar: Även om många upplever förbättrad sömnkvalitet, kan vissa patienter drabbas av sömnproblem.
3. Sänkt problemlösningsförmåga: Om vi behandlar generöst med centralstimulantia i stället för att ge stöttning i form av arbetsterapi och psykologhjälp, kanske vi gör människor en björntjänst. Det krävs ibland att man utmanar sin förmåga för att bli självständig och utvecklas som människa.
4. Inaktivitet: Liksom vid annan medicinering vid låggradiga psykiatriska problem är inaktiviteten ett bekymmer. Att man som patient väntar in medicinens effekt i stället för att hitta strategier, som fungerar för att kunna göra de livsstilsförändringar som kanske krävs.
5. Ångest & depression: En vanlig orsak till att patienter avbryter behandlingen är en allmän känsla av psykiskt illabefinnande.
6. Beroendepotential: Vissa patienter kan utveckla ett beroende av centralstimulantia, vilket kan leda till fortsatt användning trots brist på positiva effekter.
7. Kardiovaskulära effekter: ADHD-medicinering kan påverka hjärt-kärlsystemet, med symtom som förhöjt blodtryck, ökad hjärtfrekvens och hjärtrusningar. En studie publicerad i JAMA Psychiatry fann att långvarig användning av ADHD-läkemedel i högre doser än genomsnittet kan vara associerad med en ökad risk för vissa kardiovaskulära sjukdomar, främst hypertoni och artärsjukdom.

Ovanliga biverkningar:

1. Aggressivitet: Inte fullt så vanligt men det förekommer att patienter slutar med sina läkemedel då de blir mer aggressiva av behandling. Ibland är det patienten som upplever detta som besvärande, ibland är det närstående som har reagerat.
2. Psykos/mani: Även om det är ovanligt, kan ADHD-medicinering i vissa fall utlösa psykotiska eller maniska episoder.
3. Ökat drogsug: För vissa människor kan det underlätta att komma ifrån sitt missbruk om de får behandling mot ADHD, men andra människor kan i stället få ett ökat drogsug och därför är det mycket viktigt att behandlingen sker under läkarkontroll och med uppföljningar.
4. Ökad smärtproblematik: Vissa patienter kan få försämrad smärtproblematik av centralstimulantia. En diagnos som heter Ehlers Danlos Syndrom (EDS) har ökat och man har spekulerat om det finns något samband mellan neuropsykiatri och EDS. Ingen vet i dagsläget hur det hänger ihop. Vad är hönan och ägget? Leder behandling med centralstimulantia (ffa Elvanse) till ökade besvär?

Balanserad approach till behandling

Med tanke på både fördelar och risker med ADHD-medicinering är det viktigt med en nyanserad och individualiserad approach till behandling. Det handlar inte om att man ska skrämma upp människor vad gäller ADHD-läkemedel, utan att poängtera vikten av eftertänksamhet. Det kanske inte borde handla om att ”låta patienten testa” en behandling, bara för att ”se om det fungerar”.

Läkare och patienter bör noggrant väga potentiella fördelar mot risker och regelbundet utvärdera behandlingens effektivitet. Forskare betonar vikten av att förbättra övergången från barn- till vuxenpsykiatri och sprida kunskap om att ADHD-relaterade problem ofta kvarstår i vuxen ålder.

Samtidigt är det viktigt att erkänna att medicinering inte är den enda lösningen och att icke-farmakologiska interventioner, såsom beteendeterapi och livsstilsförändringar, också kan spela en viktig roll i hanteringen av ADHD. Sammanfattningsvis visar den aktuella forskningen att medan ADHD-medicinering kan vara mycket effektiv för många patienter, är det avgörande att noga överväga individuella behov, potentiella risker och långsiktiga konsekvenser vid beslut om behandling. Fortsatt forskning och uppföljning är nödvändig för att bättre förstå de långsiktiga effekterna av ADHD-medicinering och för att optimera behandlingsstrategier för denna komplexa neuropsykiatriska störning.

Läs om ADHD.

Läs mer om ADHD-medicinering och dess risker.