-Jag är helt enkelt en genuin nörd när det kommer till operationer och kirurgi. All medicin är intressant men det är främst operationer och kirurgi som jag har ett brinnande intresse för. Det är något speciellt att ta del av och samtidigt en vetskap som påminner mig om kroppens funktioner och i förlängningen vår egen existens.
Titti har, och man har vid tillfälle alltid följt regelboken, fått möjlighet att vara med på operationer, något hon bland annat tagit upp i sina radioprogram.
-När du står där i operationssalen slås du av hur otroligt komplex och genialisk människokroppen är. Hur alla funktioner och den vetskap vi har inte bara kan få saker att fungera utan också det faktum att det fungerar överhuvudtaget.
Särskilt intresserad av ortopedi
Intresset härleder hon delvis också till att hon själv många gånger varit patient och inlagd för olika åkommor.
-Jag tycker mig ha brutit varje ben i kroppen vid något tillfälle så en särskild specialitet som har väckt mitt intresse är ortopedi. Det är en sådan konkret och tung form av kirurgi och eftersom jag själv har upplevt brinner jag extra mycket för det området.
Familj, vänner och kollegor har vant sig vid Tittis säregna intresse och även att hon då och då ställer diagnoser på sin omgivning. Samtidigt har det specifika särintresset givit henne mycket kunskap genom åren och det finns inget som tyder på att intresset på något sätt skulle mattas av.
-Det handlar om att vara nyfiken och våga fråga. Det spelar ingen roll om man som jag är programledare, jag uppmanar alla som är patienter att vara lika frågvisa. Min åsikt är att läkaryrket är ett serviceyrke och man är där för att få hjälp, en service, och därför måste läkare vara beredda på att svara på frågor. Jag ställer gärna frågor och får också svar, de allra flesta jag möter är bra på att möta både svåra och lätta frågor.
Leder aktualitetsprogrammet P4 Extra
När Titti var på besök i operationssalen kunde hon inte låta bli att ställa många frågor och det kanske inte är så konstigt eftersom hon i över 20 år har varit programledare nästan uteslutande i direktsänd radio, ett format som kräver ett självförtroende och en naturlig fallenhet för frågvishet.
Det var så sent som hösten 2018 Titti tillfrågades om hon ville ta över stafettpinnen och leda ett av Nordens stora public service-program i etern, P4 Extra. Men hon hade kunnat lämnat radion helt och hållet.
-I många år var jag programledare i kommersiell radio parallellt med att jag var moderator och konferencier till slut kände jag att jag var ”klar” med radion och att jag ville satsa på att vara moderator och konferencier på heltid. Det ville sig dock annorlunda och jag blev tillfrågad att initialt vara med och starta upp ett morgonprogram för P5 Stockholm, något jag inte tackade nej till. Drygt ett och ett halvt år senare kom så erbjudandet om att ta över P4 Extra.
Även om det var ett erbjudande många radiopratare inte skulle tacka nej till så var det ingen självklarhet att ta jobbet.
-För mig handlar det om att jag måste tro på att jag kan göra bra radio. Även om mitt ”radioego” sa att det här är ett fantastiskt radiojobb men det avgörande för mig var att jag skulle vara helt säker på att jag skulle kunna föra ett bra jobb där, att den jag är i radio skulle kunna bli en bra kombination med det program som miljoner människor har en relation till. Jag funderade lite och landade i ett rungande ”ja tack, jag vill gärna”.
Konsten att behålla lyssnare och attrahera ny publik
Att ta över ett så stort program har fört med sig en helt ny nivå av uppmärksamhet och kontakt med trogna lyssnare. För Titti handlar det om att både bibehålla de tidigare lyssnarna men också locka nya.
-Jag tror att man måste våga förnya sig, men på rätt sätt. Konsten är att behålla lyssnare som man redan har samtidigt som man attraherar en helt ny publik men att det behövs förändring och tillväxt är självklart även i radion. Jag tror att av alla gammelmedia är det främst tv som kommer att få kämpa då det är ett lite mer tungrott format, utmaningarna med play och streamingtjänster. Radio är kvickare och det är smidigare att testa sig fram och hitta rätt. Efter alla år i radion har jag också fått en känsla både för hur jag själv fungerar men också för vad som fungerar i programform, det är dock något man måste få bekräftat av lyssnarundersökningar med jämna mellanrum.
Att radio tillsammans med tryckta medier är ett utdöende media håller inte Titti med om.
-Radion är ett abstrakt media, du kan berätta en historia och varje lyssnare får bilda sig en egen uppfattning och bygga en egen bild av den verklighet du beskriver. Vi brukar ta ett exempel, om jag i radion säger att ”nu kommer världens snyggaste man in”, då har alla en uppfattning och en bild om hur den mannen ser ut. Det skiljer sig åt från till exempel tv där du matas av färdiga bilder och det är det som gör radio till allas media.
Bjuder gärna på sig själv
Tidigare var det inte alltid en självklarhet att du som radiopratare var en publik figur som människor kände igen på gatan. Med sociala medier och en allt större tillgänglighet har den bilden förändrats.
-Det har absolut hänt något med kommunikationen med lyssnarna sedan jag började jobba med radio. Du är närmare dina lyssnare idag, men jag har å andra sidan alltid tagit mig tid och kan lyssna på åsikter som går emot mina egna. Några av våra starkaste kritiker är också de som lyssnar oftast, vilket kanske inte är så konstigt.
För Titti är det inget problem att vara både privat och säga vad hon tycker och hon upplever radiomediet som en styrka.
-Jag har alltid tyckt om att göra radio, annars hade jag inte gjort det så här länge. I direktsändning kan du alltid vara med när saker händer, du har möjlighet att jobba snabbt och ändå nå ut till många. Det är ett fantastiskt format, enda nackdelen är väl just det att det kan gå lite snabbt ibland. Men jag har inga problem att bjuda på mig själv och det vet alla som har lyssnat, att jag alltid kan vara personlig. Gränsen har väl gått vid hemma hos-reportage, alltså hemma hos mig, det har jag inte gått med på än. Men jag är inte den som är den så förr eller senare står det kanske någon hemma i mitt vardagsrum.
Alltid vetat att hon ville bli journalist
Det finns många yrkesval och operations- och kirurgintresserad som hon är har Titti såklart funderat över hur det skulle varit om hon hade varit läkare.
-Tror spontant inte att tiden hade räckt till om jag hade varit läkare eftersom jag älskar att prata och hade väl pratat sönder patienten och hittat nya åkommor hela tiden! Skämt åsido så visste jag faktiskt redan när jag var tolv att jag skulle bli journalist. Sen tänkte jag väl att det kanske skulle bli en mer grävande journalist, jag har ju gjort en del radio som varit väldigt lättsam, tramsig tycker vissa, men å andra sidan är det ingenting jag skäms för. För många lyssnare har det betytt mycket.
Om det skvallrar inte minst historien om ett möte i en butik för några år sedan.
-Jag gick runt och handlade och såg en kvinna som betedde sig lite märkligt.
Kvinnan som hade gått runt i butiken tog till slut mod till sig och gick fram till Titt och förklarade att hon hade en historia att berätta.
-När hon kom fram till mig visade det sig alltså att hon hade något att berätta, en historia som var så otrolig. Hon berättade att hon vid ett tillfälle i livet hade bestämt sig för att avsluta sitt eget liv, hon hade sig i bilen för att åka och genomföra det hon planerat. I bilen hade hon slagit på radion och där och då hade jag sagt något i mitt program som påverkade henne så att hon bestämde sig, ”inte idag”. Vad jag hade sagt mindes hon inte men tack och lov tog henne liv andra vändningar så hon tack och lov aldrig genomförde det hon tänkt. När vi möttes i butiken så berättade hon att hon NU hade både man och två barn. Där stod vi, så gott som ensamma i butiken, i vårt ögonblick och jag grät och tackade henne för att hon ville dela med sig. Det var som att vi fick en stund för oss själva för när ögonblicket passerat kom det in massa kunder i butiken. Vi sa hejdå men det här är en historia jag fortfarande bär med mig och det är något jag skulle vilja att hon vet också, att den här historien är med mig.
Tacksam över sitt yrke
Titti har fler historier om hur hon har fått mejl från lyssnare som har tagit intryck av vad hon har sagt och därefter gjort livsavgörande beslut men också från lyssnare som lyssnar på programmet under exempelvis en cancerbehandling. Alla dessa öron som tagit intryck av en röst för också med sig ett ansvar konstaterar Titti.
-Det finns ett ansvar samtidigt som det är otroligt tacksamt. Jag är så glad att jag får hålla på med det jag gör och även om det ibland har känts som att det kanske har varit lite flamsigt och jag i stunder har funderat på att ”man kanske skulle skaffa sig ett riktigt jobb” så inser jag särskilt i de stunderna som jag får den här typen av berättelser att nog har jag ett riktigt jobb alltid. Och att det för många faktiskt betyder mycket.
Måste vara lyhörd och intresserad
Oavsett om man är kirurgi eller radiopratare så måste man kunna lyssna och vara intresserad menar Titti. Det handlar om att visa intresse och engagemang.
-Jag måste vilja prata om det jag ska prata om, visa och uttrycka att det som tas upp är saker som också jag tycker är intressanta. För det är dom, jag kan verkligen vara intresserad av stora som små frågor, högt och lågt. Vem vet, härnäst kanske jag får lära mig om att tova garn och vet du vad? Då är jag faktiskt genuint intresserad av det med! I alla fall i den stunden.
Och hur gick det då med kirurgambitionerna, är det något hon skulle vilja ta upp och lära sig.
-Jag är nöjd med att vara en bisittare, att vara en nyfiken och kunskapstörstande person. Det är bra så och jag är priviligierad som har fått möjlighet att ställa så många frågor och ta reda på så mycket, delvis genom det yrke jag har valt. Men du kan ju sätta det som rubrik om du vill, ”skulle du våga låta dig opereras av den här kvinnan?”
Skulle du?
