Psykossjukdomar är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar som alla har gemensamt att man upplever verkligheten annorlunda. Verklighet och fantasi är lika verkliga för den som har en psykos. Runt 80.000 personer i Sverige har eller har haft psykossjukdom, vilket gör den till en folksjukdom. Hälften har den vanligaste formen, schizofreni och diagnosen fås vanligtvis i 16 till 25-årsåldern. Sjukdomen drabbar lika ofta män som kvinnor. Det är inget barndomstrauma eller föräldrars bristande förmåga att ta hand om sitt barn, som orsakar sjukdomen.
Underaktivtet vid schizofreni
Idag har man mer kunskap än någonsin kring vad som händer i hjärnan vid psykossjukdom. Man vet att det vid schizofreni förekommer över- och/eller underaktivitet hos receptorerna i vissa nervbansystem och att mängden av signalsubstanser är förändrad. Dessa signalsubstanser behövs för att du ska kunna ta emot, bearbeta och använda information och om dessa kommer i obalans riskerar du att få psykotiska symtom, verklighetsuppfattningen blir förändrad och du börjar dra andra slutsatser än du brukar göra.
Vissa så kallade glutamatreceptorer har styrningsfunktion över dopaminreceptorerna i mitthjärnan.
Kontrollfunktionerna bruster
När kontrollfunktionen av någon anledning brister blir dopaminreceptorerna överaktiva. På den amerikanska psykiatrikongressen i maj berättade en hjärnforskare att dopaminreceptorerna “goes crazy” och att det är denna obalans som ger upphov till bristande verklighetsförankring, berättar Holger Arthur, psykiater och föreläsare.
– Det största problemet idag är att den senaste vetenskapen som jag tar del av på internationella kongresser i USA och Europa inte når ut till vården i Sverige eller till allmänheten, säger Holger Arthur. Idag är det fortfarande vanligt att man behandlar med psykosläkemedel som bara minskar mängden verksamt dopamin, vilket inte ger en tillräckligt effektiv och skonsam behandling, då grundproblemet snarare kan vara exempelvis ”glutamatreceptorsjuka” eller annan kemisk obalans.
Ingen negativ påverkan
Första generationens läkemedel mot psykos bromsar endast dopaminpåslaget (exempelvis Haldol), vilket ibland medför att man känner sig känslomässigt avstängd, förlorar ”närvarokänslan”.
– Man har med MR kamera kunnat visa att de äldre antipsykotiska läkemedlen kan påverka hjärnan och ge förlust av grå substans, det vill säga förorsaka nervcellsdöd. Detta har forskarna vetat i tio års tid, men det har inte alltid beaktats i det kliniska arbetet med patienterna, menar Holger Arthur.
Studier har visat att andra och tredje generationens antipsykotiska läkemedel inte ger någon negativ påverkan på hjärnsubstansen och nervcellerna. Dessa läkemedel bromsar överaktivitet i dopaminsystemet, men kan också samtidigt stimulera vid underaktivitet. De nyare medlen påverkar även serotoninet på olika sätt, vilket ger större möjlighet att återfå handlingskraft och minskar den negativa känslan av avstängdhet. Tyvärr kan vissa patienten få biverkningar som exempelvis aptit- och viktökning.
Termostatfunktion
Det senaste antipsykotiska läkemedlet, Abilify, har en så kallad termostatfunktion, som utvecklades av den svenske nobelpristagaren Arvid Carlsson. Den känner av om det är för hög eller låg aktivitet i olika delar av hjärnan och kan då reglera denna för att nå en optimal hjärnaktivitet. Vanligtvis är det överfunktion i mitthjärnan (limbiska systemet) och underfunktion i pannloberna.
Studier med PET-kamera har visat lågt blodflöde och ämnesomsättning i pannloben och då blir det försämrad tillgång av syre och socker/näring i hjärnan. Läkemedlet har även en aktiverande effekt som förbättrar detta när det behövs.
Individuella behov
Behandlingen bör baseras på individuella behov och bestå av antipsykotiska läkemedel tillsammans med terapi och samtal för att minska symtomen, höja funktionsförmågan, minska återinsjuknandet och höja livskvaliteten för den drabbade. Schizofreni behöver ofta behandlas under flera år och om personen slutar med medicineringen återkommer symtomen och patienten riskerar akut inläggning på sjukhus. Därför är det viktigt att följa den rekommenderade vårdplanen och läkemedelsordinationen.
– Vården bör informera patienter om hur läkemedlet fungerar, eventuella biverkningar och följa upp med diskussion om patientens upplevelse av behandlingen och blodprov för att se att patienten har en rimlig koncentration av läkemedlet, berättar Arthur. Vid problem med medicinen eller kvarstående besvär bör man överväga preparatbyte eller kombination av läkemedel. Inom vården måste man vara oerhört lyhörd för patientens reaktioner och egna upplevelser. Skillnaden mellan olika preparat är inte viktigare än att patienten tar sin medicin. Man bör även bjuda in anhöriga och andra viktiga personer att vara delaktiga och göra allt man kan för att patienten ska acceptera sådant öppet samarbete. Ett brett nätverk förbättrar prognosen, där patienten är i fokus och vården tillsammans med närstående, kommunens socialtjänst och kanske någon frivilligorganisation, exempelvis kyrkan, samverkar. Anhörig- och patientutbildning är viktigt för att minska eventuella spänningar i familjen och skapa ett tryggt och förtroendefullt klimat.
Hög risk för återinsjuknande
Tyvärr tar endast ungefär hälften av patienterna läkemedlet enligt läkarens ordination. Detta gör att risken för återinsjuknande är högre än den skulle behöva vara, vilket ofta leder till återinläggning på sjukhus. För att inte glömma att ta sin medicin kan man ta hjälp av dosetter och apodospåsar. Medicin i form av depåinjektion ges som spruta ungefär varannan till var fjärde vecka och verkar långsamt i kroppen. Detta är en fördel om man vill slippa fokus på tabletter varje dag. Dessutom kan totaldosen ofta läggas något lägre än vid tablettbehandling och ändå ge ett gott skydd.
– En annan positiv aspekt med att få månatliga depotinjektioner på mottagningen är att man samtidigt får regelbunden kontakt med vårdpersonal och möjlighet att ställa frågor kring läkemedel eller sjukdomen – detta stöd är lika viktigt som själva medicineringen, poängterar Holger Arthur.
Antiinflammatorisk behandling
De senaste åren har internationell forskning visat att schizofreni i vissa fall beror på inflammation i hjärnan, autoantikroppar riktas felaktigt mot det egna nervsystemet. Om man då ger antiinflammatorisk behandling kan man få en dramatisk förbättring. Idag tror tyska forskare att kanske så många som 30 procent av alla med schizofreni har inflammatorisk aktivitet i hjärnan.
– Detta öppnar upp för tidig upptäckt och förebyggande möjligheter, säger Holger Arthur. Om inflammationsprovet, CRP, ”snabbsänkan”, är hög trots att patienten med akut psykos inte har någon förkylning eller uppenbar infektion, kan det vara inflammation i det centrala nervsystemet. Det betyder även att kosten är extra viktig för personer med psykossjukdom. Man kan motverka inflammation i hjärnan genom att äta mer antioxidanter, mineraler, vitaminer och coenzymer, det vill säga mycket grönsaker, bär, fisk och mindre rött kött. Medelhavskost, tillskott av probiotika och omega-3-fettsyror rekommenderas också (föredraget ”Food for the Brain” på den senaste psykiatrikongressen i USA).
Återhämtning viktigt
Det är även viktigt att få återhämtning i form av god sömnkvalitet, annars måste patienten få hjälp med detta. Djupsömn krävs för fysisk återhämtning och drömsömn återställer psykiska funktioner. Forskning visar att fysisk träning stimulerar nervcellstillväxt, det vill säga de viktiga dendriterna blir fler och receptortätheten ökar.
– Hjärnan är följsam, kan återhämta sig och nybilda nervceller, beroende på vår livsstil. Av fysisk och intellektuell träning nybildas fungerande nervceller även när man är långt upp i åren, menar Holger Arthur. Regelbunden fysisk aktivitet är med andra ord oerhört viktigt också för hjärnan. Vi blir alltså både smartare och friskare av hjärngympa, fysisk gympa och bra kost!
Schizofreni är ofta ett livslångt handikapp. Många patienter lever dock ett väl fungerande liv efter att de fått rätt medicinsk behandling och stöttning i vardagen.
Fakta psykos
Vid en psykos är uppfattningen om det egna jaget förvrängt. Det kan vara svårt att uppfatta tecken på en begynnande psykos och dessutom är det vanligt att den drabbade inte anser sig vara sjuk. Obehandlad psykos kan leda till bestående skador på hjärnan samt våldsamhet mot andra, såväl som självmordsbenägenhet och därför är det viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt. Exempel på några varningstecken är:
- man blir labil i humöret
- hygienen och matvanorna blir eftersatta
- man får svårigheter att hänga med i skolan/på arbetsplatsen
- man får sömnsvårigheter utan uppenbar anledning
- man får ångest
- drar sig undan sociala sammanhang
- man får icke verkliga syn-, lukt-, smak- och hörselupplevelser
- hör röster som ingen annan hör
Fakta ordlista
- Dendriter – många små utskott från en nervcell, som elektriskt leder nervimpulser till synapser (kopplingsstationer), där informationen överförs kemiskt med signalsubstanser till andra nervceller.
- Dopamin – signalsubstans som gör oss mer njutningsbenägna och ökar motivationen.
- Glutamat – en av kroppens 20 aminosyror. Ämnet behövs i låga halter för att muskler och nervsystem ska fungera samt i hjärnan där det fungerar som en aktiverande signalsubstans.
- Receptorer – mottagarstation för signalsubstanser.
- Receptortäthet – mängden receptorer/mottagarenheter, vilken bestämmer effekten av exempelvis en specifik signalsubstans.
- Serotonin – signalsubstans som medverkar vid reglering av välbefinnande, oro och ångest, sömn och vakenhet, mättnads- och hungerkänslor, smärtupplevelser och vissa vitalfunktioner såsom andning.
- Signalsubstans eller transmittor – ämne som bildas i en cell och har förmåga att förmedla information genom att ge en “signal” till en annan cell, det vill säga framkalla någon ändring i denna cells aktivitet.
