Previa som arbetar med företagshälsa har under pandemin fått in fem gånger så många sjukanmälningar än vanligt, på grund av ökad psykisk ohälsa. Trots att man kan anta att den psykiska ohälsan ökar och att ökningen kan fortsätta även efter pandemin, kan man ännu inte veta i vilken omfattning. Trots att det var en mycket tuff vår för många, gick vi mot ljusare tider och sen kom sommaren och förhoppningsvis lite ledighet. Detta gjorde att många hade en buffert både ekonomiskt och mentalt under våren. Nu när vi har tuffare restriktioner än någonsin och dessutom är inne i vår mörkaste årstid, kan det för många vara ännu svårare att hitta ljuset. För vissa har pandemin inneburit arbetslöshet, isolering, deppighet och i värsta fall depression.
Socialministern om psykisk ohälsa
Lena Hallengren, socialminister, poängterar att detta är en tuff tid för alla, oavsett vem man är, var man bor och vad man arbetar med. Stora grupper har fått ta extra mycket ansvar, såsom personer över 70 år och riskgrupper, men även sjukvårdspersonalen.
-Det har gått tio månader och vid andra kriser har vi kunnat mötas och söka hjälp och tröst hos varandra, säger Lena Hallengren. Pandemin har försvårat människors behov av att komma tillsammans i svåra stunder och vi har fått hitta alternativ. Men tyvärr måste vi fortsätt att anpassa våra liv då detta inte är över än – vi måste hålla ut.
Från regeringens sida har man arbetat med att stötta företag likväl som regionerna med ekonomiskt stöd som i slutändan även ska komma den enskilde individen till hjälp. Lena Hallengren menar att det finns många viktiga delar i arbetet kring bibehållen god psykisk hälsa under pandemin.
-Det är viktigt att vi kan känna hopp om ekonomiskt stöd så att man kan bo kvar där man bor och får stöd att söka nytt jobb om man blir arbetslös. Alla ska kunna känna trygghet i att hälso- och sjukvården kan hantera situationen och att de har tillräckligt med resurser. Att man känner trygghet i att om man skulle bli sjuk får man hjälp. Dessutom behöver vi alla ta eget ansvar vad gäller att komma ut och röra på oss och gärna i dagsljus, för det får oss människor att må bättre.
Framåt är det viktigt för regeringen att se till att regioner och kommuner prioriterar psykisk hälsa likväl som annan vård. Vi behöver sätta på oss glasögon som ser individen och dess välmående nu och även långsiktigt, för att alla ska kunna få samma möjlighet att nå en god psykisk hälsa, säger Lena Hallenberg avslutningsvis.
Smittskyddsmyndighet, men även en hälsomyndighet
Folkhälsomyndigheten har under pandemin försökt att arbeta brett då man inte enbart är en smittskyddsmyndighet utan även en hälsomyndighet. Erfarenheter visar att detta inte bara är en hälsokris utan även en arbetsmarknadskris och en ekonomisk kris. Minoritetsgrupper och socioekonomiskt utsatta grupper drabbas hårdare. Även under våren när belastningen var som störst var man tvungen att balansera olika aspekter av hälsa, berättar Johan Carlson, generaldirektör vid Folkhälsomyndigheten.
-Vad man vet utifrån expertanalyser är att det finns både direkt och indirekt rädsla. Den direkta rädslan kan vara att själv bli smittad eller att en anhörig smittas. Den indirekta rädslan kan handla om obehag inför och till följd av restriktioner, rädsla att bli av med jobbet eller för att inte kunna träffa familj och vänner.
I utländska studier har man sett ökade andel psykiska besvär till följd av ”lock-down”, det vill säga till stor del på grund av minskad fysisk aktivitet och minskat socialt umgänge.
-Då vi i Sverige inte har stängt ner på samma sätt har många människor förhoppningsvis kunnat må något bättre, säger Johan Carlson. Förutom möjligtvis äldre personer som i vissa fall isolerat sig lite väl mycket. Det är oerhört viktigt att man trots restriktioner tar eget ansvar och kommer ut på promenader och att man även tänker på att röra på sig mer i hemmet.
Man vet att inaktivitet och alkoholmissbruk ökar vid isolering och arbetslöshet. Det finns dessutom en tydlig socioekonomisk aspekt där de med lägre inkomst drabbas värre i kriser. Rökning och högre alkoholkonsumtion är också mer utbrett i dessa grupper.
-Detta är också en mycket tuff tid för alla som står utanför den digitala världen och de blir extra utsatta om de inte når alla information, menar Johan Carlson. Vi har tack och lov inte sett någon ökning av självmord ännu och här behöver samhället arbeta med förebyggande insatser. Vi behöver alla hjälpas åt; vården likväl som arbetsmarknaden och individen.
Det positiva är att till följd av pandemin har det uppstått ett stort intresse kring förebyggande aktiviteter. I framtiden tror jag att vi kommer att se en större satsning kring psykisk hälsa och i slutändan kommer detta även att spara pengar till samhället, säger Johan Carlson.
Visionen är noll självmord
Rickard Bracken är generalsekreterare för organisationen ”Suicide zero”, som arbetar för att minska antalet självmord i samhället och visionen är förstås noll.
-Till följd av pandemin får vi kontakt med fler människor som mår dåligt. Det kan vara på grund av att man har blivit av med arbetet eller för att man har haft en anhörig som har dött i covid-19.
Den positiva konsekvensen av pandemin har för många varit digitaliseringen. Suicide zero har ställt om och erbjudit digitala föreläsningar och nått fler människor under oktober än under hela 2019. Hjälporganisationer som BRIS och Mind har haft en kraftig ökning av antalet telefonsamtal.
-Däremot har man hittills inte sett att självmorden ökat, men detta är något som tyvärr kan komma först senare, berättar Rickard Bracken. Framåt kommer det att behövas breda samtal och politiska prioriteringar kring förebyggande arbete vad gäller psykisk ohälsa.
Under den stora 90-talskrisen, 1990 till 2007, sjönk självmordstalen. Tittar man däremot mer noggrant ser man att självmord bland män och kvinnor med bättre ekonomi sjönk, men för kvinnor med låga inkomster ledde krisen till ökade självmordstal.
-Det är därför viktigt att arbeta långsiktigt och fokusera på de mest utsatta grupperna, säger Rickard Bracken. Vi är oerhört tacksamma för det fantastiska nätverk av volontärer som finns och vid kriser märks det att fler vill hjälpa till.
I Sverige har vi omkring 1588 självmord och det är sex gånger fler än de som dör i trafiken. För att komma till rätta med detta krävs insatser från hela samhället – även du som medmänniska kan göra mycket.
-Det är oerhört viktigt med kunskap till allmänheten kring hur man pratar om självmord och tankar kring självmord, poängterar Rickard Bracken. Uppfattningen att man inte bör prata om det eller att det inte går att förhindra självmord stämmer inte. Det är oerhört viktigt att våga ta upp frågan.
Alexandra Charles, ordförande för 1,6 & 2,6 miljonerklubben och moderator på webinariet avslutar med en önskan om att man gör ett TV-program för psykisk hälsa, precis som SVT:s succéprogram med Sofia som tränar fysiskt med hela svenska folket. Vi får med andra ord hålla ögonen öppna för om någon TV-redaktion nappar på det tipset.
Hur pratar man då om självmord?
Det är en myt att samtal om självmord kan ”väcka den björn som sover”. Att sätta ord på tankarna tillsammans med någon som vill lyssna kan istället hjälpa oss att hitta andra utvägar eller göra oss medvetna om att vi behöver hjälp.
Det är en myt att det inte går att hindra en person som har bestämt sig. Mellan 85 och 90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök och överlevt avlider inte av självmord senare i livet. Man vill egentligen inte dö, utan vill bort från sitt lidande. Alla som står runtomkring kan förstärka skälen att leva för den som mår dåligt. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Många av dem som överlevt ett självmordsförsök frågar sig efteråt: ”Hur kunde jag tänka så?”
Tecken att hålla utkik efter hos barn/tonåringar
- Mer irriterad eller argsint, känslomässigt labil, ledsen och tillbakadragen.
- Slutar gå i skolan.
- Talar om hopplöshetskänslor och om att vara hjälplös eller värdelös.
- Slutar bry sig om sitt utseende.
- Uttrycker dödstankar – exempelvis genom teckningar, berättelser och sånger – tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar.
- En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.
Alla dessa är viktiga tecken att känna till och ta på allvar.
Råd kring vad du kan göra för någon som mår dåligt
Om någon i din närhet mår dåligt är det viktigaste att våga fråga och agera. Du kan hjälpa!
- Det viktigaste är att du reagerar när du märker att någon inte mår bra.
- Uppmärksamma din egen reaktion så att du undviker att bli arg, frustrerad och ledsen till följd av rädsla över att någon mår dåligt.
- Visa att du finns där, var icke dömande, ge tid och framför allt lyssna.
- Våga fråga om självmordstankar. Det är endast genom samtal med personen om vad det är som pågår som kan få hen att söka den hjälp som behövs.
- Om personen har självmordstankar ställ följdfrågor som exempelvis: ”har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord?”, ”vad är din plan för att må bättre?”, ”hur kan jag hjälpa dig?”.
- Ta beslut kring nästa steg och eventuellt kan du behöva ta hjälp av exempelvis en partner, förälder eller nära vän. Du behöver inte bära hela ansvaret själv.
- Hjälp och stöd finns på vårdcentralen eller annan läkarmottagning, psykiatrisk mottagning, skolsköterska, psykolog, ungdomsmottagning eller hos en präst.
- Be personen lova att be om hjälp om tankarna kommer igen. Att finns där, lyssna, förmedla hopp och tröst är viktigt, då självmordstankar ofta återkommer. Det är viktigt att man finns kvar för personen på ett aktivt sätt.
- Det kan vara påfrestande att vara stöd till någon som är självmordsbenägen så se till att ta hand om dig själv också. Tala med vänner, familj eller någon som är professionell.
Vart kan du vända dig för att få hjälp?
- Om du behöver akut vård eller hjälp ring 112.
- Sjukvårdsrådgivning och uppgifter om närmaste psykiatrisk akutmottagning kan du få på 1177.
- Mind – självmordslinjen nås på telefon: 90 101 alla dagar mellan klockan 6-24,
- Mind – föräldralinjen nås på telefon: 020 – 85 20 00, vardagar klockan 10-15 och torsdagar klockan 19-21.
- Mind – äldrelinjen nås på telefon: 020 – 22 22 33, vardagar klockan 10-15.
- Jourhavande medmänniska nås på telefon: 08 – 702 16 80, alla dagar klockan 21-06.
Klicka här för information kring fler hjälplinjer eller om den ideella organisationen Suicide Zero.
