Att höra röster eller ett fall av pseudohallucination
En 35-årig krigsveteran med depression och huvudvärk klagade på att han hörde röster och musik inne i huvudet. Symtomen försvann emellertid om han lade sig raklång på golvet i sitt garage. Han gick förstås till psykiatriker för att få hjälp och en dag noterade denne att de röster han uppgav att han hörde verkade stämma med utsändningen på 560kHz från den lokala radiostationen. Ytterligare undersökningar visade att patienten hade en granatskärva i sin vänstra hjässlob i hjärnan som han sålunda mottog radiosignaler med. Detta är sålunda helt sant.
För många tabletter
I den moderna medicinen används verkningsfulla läkemedel som ofta kompletteras av patientens egna inköp av komplementära substanser.
En 74-årig man befanns vid en rutinundersökning ha lite för högt blodtryck. Han fick då behandling för detta. Dock blev han så yr att han inte kunde köra bil. Då gick han till en annan läkare som gav honom medicin för yrselbesvären. Han utvecklade då torrhet i munnen och dålig matsmältning och sökte nu en tredje läkare som menade att han hade en depression och gav honom antidepressiva läkemedel. Efter detta blev han förvirrad och fick otydligt tal och blev deprimerad. Hans hustru och döttrar började fundera på begravningen.
Han gick tillbaka till en av läkarna som nu satte ihop sjukhistorien och bestämde sig för att blodtrycket nog inte var så högt och satte ut alla mediciner. Då blev patienten symptomfri och kunde köra bil igen. Detta är en anekdot men det finns god anledning att tänka på att inte ta för många läkemedel eller substanser. Kring 1950 kunde man säga att ”nu lämnar vi tidsåldern med farlig kirurgi och går in i en era av farliga läkemedel”. Till detta kan man lägga att en försiktig användning av läkemedel och med en god sjukhistoria som grund, så blir resultatet ändå bra för de allra flesta.
Självförbränning
En mycket seglivad och vanlig föreställning under många århundraden är att människokroppen kunde fatta eld och brinna upp utan yttre bränsletillförsel. Självförbränning har varit mycket fruktad vid överkonsumtion av sprit. Alkoholister skulle sålunda kunna brinna upp ”med blåer låga”. I den medicinskt vetenskapliga litteraturen finns faktiskt under senaste århundraden flera fallbeskrivningar och det omnämns första gången på svenska ett referat i Svenska Läkaresällskapets Årsberättelse för 1828.
Senast som 1986 publicerades i en semivetenskaplig tidskrift ett fall av självförbränning som uppfattades som ett paranormalt fenomen i klass med spöksyner och flygande tefat. Detta är en vanföreställning och det finns inget övertygande fall av verklig självförbränning och inte ens alkoholister kan påräkna en självförbränning ;”Nu dör han kungligt, som en furste bland alla fyllbultar, brinner upp på egen hand, förtäres på ett bål, vars bränsle utgöres av hans egen kropp!”(Ur Emile Zola; Doktor Pascal).
