Resultatet som redovisas i en ny studie från Karolinska instiutetet ger berlägg för att grundläggande inlärningssystem hos människan använder områden i hjärnan som också har motsvarigheter hos de mest primitva ryggradsdjuren.
– Våra resultat ger starkt stöd för teorier som säger att det implicita, alltså icke-medvetna, inlärningssystemet i hjärnan är enklare och evolutionärt äldre, säger docent Fredrik Ullén, verksam vid Karolinska Institutet och Stockholm Brain Institute.
Flera gånger om dagen använder vi färdiheter som består av sekvenser av enskilda mönster som måste utföras i rätt ordning. Exempel på detta kan vara att till exempel knäppa en skjorta eller spela ett instrument. Sedan tidigare vet man att det finns två inlärningssystem för att lära sig sådana rörelsemönster. Det implicita systemet som innebär att vi lär oss utan att vara medvetna om vad som pågår och utan att vi avsiktligt tränar, exempelvis när vi bara upprepar en rörelse. Sedan finns det explicita systemet, och det används när vi tränar avsiktligt och är medvetna om vad vi lär oss.
Dopamin, en signalsubstans som används när nervceller kommunicerar med varandra, är viktig för inlärning och plasticitet i de basala ganglierna som är en en struktur i hjärnan som är inblandad i bland annat just inlärning och kontroll av våra rörelser och ligger i hjärnans djupare delar.
Genom att undersöka både implicit och explicit inlärning av rörelsesekvenser i förhållande till mängden receptorer för dopamin (något man kallar D2-receptorer) i de basala ganglierna fann forskarna ett samband mellan tätheten på just D2-receptorer och både implicit och explicit inlärning. Man såg också att det i de evolutionärt äldsta delarna av basala ganglierna, det så kallade limbiska striatum, enbart fanns en relation till implicit inlärning.
Resultatet kan låta som rena grekiskan men bevisar att vi sannolikt kan ha vissa grundläggande inlärningssystem gemensamt med inte bara råttor, möss och andra däggdjur utan också med mer primitiva ryggradsdjur som även de har ett limbiskt striatum.
Resultatet av studien kan i förlängningen ge ökad förståelse för hur dessa inlärningssystem fungerar vara till nytta för nya behandlingar av sjukdomar som Parkinson och Huntington, där man har störningar i de basala gangliernas funktion och nedsatt motorik.
