Mina två hundar har betytt oerhört mycket för mitt tillfrisknande, berättar husse Mats, i 50-årsåldern, som har haft omkring tio psykoser och gjort fem allvarliga självmordsförsök i sitt liv. Han lider även av depressioner och har haft ångestattacker från och till i 23 år.
– En hund känner alltid om någon mår dåligt. Är jag deprimerad, vips kommer någon av hundarna och slickar mig i ansiktet eller kryper ner under täcket och drar i mig så att jag måste gå upp fast jag inte vill, fortsätter Mats i samband med att han serverar kaffe hemma i lägenheten.
“Extra barn”
Hundarna känns som två “extra” barn. Hundarna har parkerat sig i varsin ände av en jättelik soffan där de bevakar varandra svartsjukt. Får den ena kärlek och smek måste den andra få också. Annars markerar de tydligt med skällande och buffande, förklarar husse som lever med fru och två gemensamma barn.
– Fast hundarna betyder så mycket för mig att det känns som om jag har fyra barn istället för två, tillägger han tillgivet. När jag var runt åtta år hade jag en tax som hette som betydde oerhört mycket för mig. Den tröstade mig när jag var ledsen och blev det ”mjuka inslaget” som stod i kontrast till min dominanta pappa. Taxen glömmer jag aldrig. Jag målade en stor tavla av henne i min bildterapi vilket hindrade mig från att göra ett självmordsförsök den gången.
Bildterapi
Bildterapin betydde mycket Mats känner sig i mångt och mycket återhämtad idag även om han visst kan svaja lite ibland. Vistelserna på Beckomberga och den förödande diagnosen schizofreni som han fick när han var i 20-årsåldern känns långt borta nu. Att det kunde gå så illa för honom som från början var en vanlig populär och harmonisk medelklasskille har han olika teorier om. Stressen på högskolan som han gick på då blev för mycket och separationen mellan föräldrarna gjorde att han inte ville leva längre. Minnet av systern som omkom i tidig ålder hade även satt sina djupa spår. Därtill kom att han hade problem med verklighetsuppfattningen.
– Efter ett antal självmordsförsök lyckades jag hitta en skicklig bildterapeut som hjälpte mig att blottlägga smärtsamma minnen som dittills hindrat mig från att gå vidare i livet, berättar han.
Inte stressa för mycket
Mats får fortfarande tänka sig för så att han inte stressar för mycket och får i så fall stryka i agendan. Han tar också dagligen sin medicin.
– Jag slutade med mina mediciner för ett år sedan i smyg, utan att berätta det för någon i familjen. Alla människor blev väldigt arga på mig. Då kändes det skönt att ha hundarna att gå ut med. Hundar älskar en oavsett vad man gör om de bara får mat och normal omvårdnad. De dömer en inte och dras inte heller med egenskaper som långsinthet, prestige eller sårad stolthet, påpekar Henrik som snabbt tillägger att han aldrig tänker sluta med medicinen igen.
Hundarna – ett stort stöd i tillvaron
– Det känns tryggt att ha hundarna hemma när jag är deppig och får ångest. Jag mår bra av att kela med dem och klappa dem. Jag blir lugnare av det. Dessutom ser de till att jag kommer ut och får frisk luft och träffar andra hundägare, vilket jag alltid mår bättre av, fortsätter han.
I perioder av sitt liv har Mats varit sjukskriven och/eller arbetslös. Då har det varit ett stort stöd att kunna kela och prata med hundarna när han har gått ensam hemma i lägenheten. Han inbillar sig att han har extra keliga hundar.
– Ofta verkar det också som om hundarna förstår vad jag säger. Bara känslan av att de förstår mig räcker hur som helst för mig. Förövrigt kan de inte skvallra för någon annan om mina innersta tankar, konstaterar han belåtet.
