Röntgenstrålning är en sorts elektromagnetisk strålning (precis som ljus men med en kortare våglängd och mer energi) som lätt passerar genom människokroppen och har lättare att passera genom vävnader än genom benen.
Röntgens karriären i korthet
Wilhelm Conrad Röntgen var en tysk fysiker som föddes den 27 mars 1845 i Lennep (Rhenprovinsen i Preussen) och avled vid 77 års ålder den 10 februari 1923 i München. Wilhelm var enda barnet i familjen som 1848 flyttade till Apeldoorn i Nederländerna. Under åren 1861-63 gick Wilhelm i skolan i Utrecht men blev av disciplinära skäl (han skyddade en kamrat som ritat en skämtteckning av en lärare) tvungen att lämna skolan utan att ha tagit någon examen. Detta till trots började Wilhelm 1864 att studera på Polytechnikum i Zürich, vilket blev möjligt därför att man på den tiden antog studenter enbart genom antagningsprov.
Fyra år senare tog han sin examen och doktorerade i fysik vid Universitetet i Zürich 1869 med en studie på gaser. 1870 följde han med sin lärare, August Kundt, till universitetet i Würzburg. Han kom sen till Strassburg och blev 1875 professor i Hohenheim och sen till Giessen för att 1888 bli ordförande i fysik vid Universitetet i Würzburg och 1900 vid Universitetet i München, efter särskilt önskemål från Bayerns regering.
Wilhelm hade släktingar i USA och fick en utnämning vid Columbia University i New York och hade köpt biljett dit men första världskriget bröt ut och ändrade planerna så att han blev kvar i München under resten av sin karriär. Han avled av magcancer som med stor sannolikhet inte hade med röntgenstrålning att göra eftersom han var en av de första som använde skyddande blyplåtar.
Upptäckten av X-strålarna
Den 8 november 1895 experimenterade Wilhelm Conrad Röntgen i sitt laboratorium med ett s.k. Crookes rör. Han var egentligen intresserad av så kallade elektriska urladdningsfenomen i lufttomt rum. Ett sådant uppstår om man har två elektroder i ett glasrör med vakuum. Han gjorde experiment där han täckte glasröret med svart kartong och ställde en pappskiva med lysämne bredvid. Gardinerna i laboratoriet var nerrullade. När den elektriska strömmen då orsakade en urladdning i glasröret glimmade pappskivan till. Röntgens idé var att detta var en slags strålning som kunde gå igenom kartongen. Genom denna händelse som snarast var en tillfällighet blev fysikern Röntgen världsberömd.
Upptäckten kom som en överraskning för honom själv. Det var sent en fredagskväll, sedan tjänstepersonalen lämnat institutet. Röntgen låste i stark upphetsning in sig i laboratoriet, dygnet runt där han åt sov och i närmare sju veckor undersökte fenomenet och försökte karakterisera den mystiska strålningens natur. Han berättade inte om sin upptäckt för någon, inte ens sin fru, på flera veckor.
Första röntgenbilden togs 1895
Han kallade dessa strålar för X-strålar, eftersom de var osynliga strålar och han inte visste hur de kom till, men visade att de även kunde passera igenom trä och metall. Första röntgenbilden i världen togs den 22 december 1895 av Wilhelm på sin hustrus, Bertha Röntgen, hand. När hon fick se sin bröllopsring löst hängande på benet gick hon aldrig mer i närheten av hans maskiner.
Den 28 december inlämnade han ett manuskript, ”Om ett nytt slag av strålar”, till lokala Fysikaliska-Medicinska sällskapet i Würzburg och den 12-13 januari året efter demonstrerade han sin upptäckt för kejsar Wilhelm II i Berlin. 10 dagar senare föreläste han i Würzburg. Efter föreläsningen bad han den framstående histologen Albert von Kölliker om tillåtelse att föreviga hans hand med de nya strålarnas hjälp. Kölliker föreslog då att de nya strålarna skulle kallas ”Röntgenstrålar” och så blev det.
Fick ingen ekonomisk vinning
Kännedomen om upptäckten spred sig snabbt över världen. Röntgen tog inget patent på sina konstruktioner och kallade alltid strålarna för X-strålar, vilket fortfarande används i engelsktalande länder. Han försökte aldrig omge sin upptäckt med någon mystisk nimbus utan önskade bara att den snarast möjligt skulle bli allmän egendom. Han fick sålunda aldrig någon ekonomisk vinning av sin upptäckt.
Idag vet vi att det är fråga om elektromagnetisk strålning, som ljus, men med kortare våglängd och mer energi. Vid sin död lät han bränna alla sina anteckningar vilket innebär att vi aldrig någonsin kommer att veta exakt vad som hände i hans laboratorium då han gjorde sin upptäckt.
Röntgenstrålarna både fascinerade och skrämde
Det blev snabbt känt att med röntgenstrålarna kunde man titta in i kroppen utan att behöva skära i människor. Det fascinerade och skrämde människor. En vanlig och spännande uppfattning var också att man med hjälp av röntgenstrålar kunde se genom kläderna på folk. Därför kom annonsen 1896:
”Damer! Se hit! Då det på goda grunder kan befaras, att Professor Röntgens nya strålar, hvilka, som bekant, genomtränga allt, kunna komma att missbrukas av mindre nogräknade personer, hafva vi, i avsikt att skydda den qvinnliga blygsamheten och den allmänna anständigheten, nu, efter ingående experiment framställt RÖNTGENSÄKRA KAPPOR, KLÄNNINGAR m.m. Tricot-Manufacture, Inc, London”.
Ett lagförslag i samma anda presenterades i New Jersey 1896:
”Allt användande af s.k. X-eller röntgenstrålar i hvarje slag af teaterkikare eller därmed jämförbart instrument varder förbjudet ……. Enligt lagen om anstötligt uppträdande”.
Ett nytt och bättre användningsområde föreslogs också i New York 1896:
Vår lärde hyser nämligen den uppfattningen, att man medelst dylika strålar skulle kunna genomtränga kranierna på mindre begåfvade studenter och sålunda bibringa dem kunskaper som eljest vore otillgängliga för dem. Några närmare detaljer om huru professorn tänker sig förverkligandet av denna genialiska idé, stå för närvarande ej att erfara – men blir måhända epokgörande inom undervisningsväsendet.
Första Nobelpriset i fysik tilldelades Röntgen
I slutet av samma månad som Röntgen upptäckte de nya strålarna undertecknades (27 november 1895) i Paris ett av historiens märkligaste testamenten av Alfred Nobel (1833-1896). Den svenske uppfinnaren, industrimagnaten och mångmiljonären donerade större delen av sin väldiga förmögenhet till en fond vars ränta årligen skulle utdelas som belöning åt dem vilka under det gångna året ”gjort mänskligheten den största nytta”. Det är oklart om Nobel hört talas om Röntgen.
Röntgen var från 1899 ledamot av svenska Kungliga Vetenskapsakademin. Wilhelm Conrad Röntgen fick det första Nobelpriset i fysik 1901. Röntgen tog emot priset i Stockholm, men höll ingen Nobelföreläsning vilket annars är regel för Nobelpristagare.
Röntgens betydelse i Sverige
Den första röntgenundersökningen i Sverige genomfördes 1896. En pojke hade blivit skjuten i huvudet, men levde och med hjälp av röntgen lyckades man hitta kulan och behandla pojken.
En av pionjärerna inom röntgen var svensken Gösta Forsell (1876-1950). Han blev också först i världen med att inse att cancerpatienter kunde behandlas med röntgenstrålning. 1908 grundade Forsell ett röntgeninstitut vid Serafimerlasarettet i Stockholm. Två år senare flyttade institutet till Scheelegatan och fick ett nytt namn – Radiumhemmet. Gösta Forsell var Radiumhemmets chef ända fram till 1927.
Den farliga stålningen
Redan 1896 konstaterades att de som sysslade med röntgenstrålar fick händerna skadade, liksom förbrända, samt att håret på huvudet föll av på bestrålade ställen. 1901 varnade fysikern Henri Bequerel för strålningen. Han hade under några timmar burit ett radiumhaltigt preparat i bröstfickan och noterade att huden på motsvarande ställe efter någon tid först rodnade och sedan sårgjordes.
Vid en bankett 1920 där man skulle hedra pionjärerna inom röntgendiagnostiken bjöds det kyckling till middagen. Många av deltagarna kunde inte själva skära upp maten eftersom de saknade fingrar och händer. Den tragiska omständigheten att långvarig exponering för den mystiska strålningen framkallade vävnadsskador, som övergick i elakartade svulstbildning kom först långt senare i dagen. När radium upptäcktes 1898 av makarna Curie visade det sig att strålningen från radium också påverkade den levande vävnaden. Marie Curie var för övrigt ute i första världskriget och körde en buss med en mobil röntgenapparat.
Röntgenstrålarnas användning inom vården
Bara ett år efter upptäckten var strålarna vida använda inom vården för diagnostik. Den första njurstenen påvisades redan sommaren 1896. Redan tidigt förstod man att förändringar i människokroppens mjukdelar låg inom röntgendiagnostikens räckvidd. Det dröjde inte länge förrän man kunde fylla kroppens hålrum med lätta kontrastmedel som luft eller rena gaser (som släpper fram röntgenljuset lättare än omgivande mjukdelar) eller tunga kontrastmedel (oorganiska preparat innehållande grundämnen med högt atomtal som stänger vägen för röntgenljuset mer än omgivande mjukdelar).
Svensk forskning inom röntgenområdet har länge varit framstående. Sven-Ivar Seldinger (1921-1998) utvecklade 1953 en röntgenmetod som ger bättre möjligheter att undersöka blodkärl och som fortfarande används. Idag förekommer röntgen för de flesta medicinska undersökningar så den traditionella tekniken är fortfarande användbar även om ett flertal andra metoder har utvecklats och används mycket. Röntgenmetoden har också använts mycket utanför medicinen som i metallurgin, arkeologin och konstexpertisen.
