Medicinhistoria: Galenos – antikens medicin

Denna gigantiska gärning kom att bli ledande i medicin och sjukvård i otroliga 1500 år framåt.

Medicinens förgrundsfigurer

Från primitiva stadier i förhistorisk tid utvecklades läkekonsten i det gamla Grekland så att diagnos och terapi grundade sig alltmer på praktisk erfarenhet. Efterhand fick medicinen en allt starkare religiös prägel och förbands med kulten av Asklepios, läkeguden (son till Apollon). Ett starkt kulturellt inslag kom från Egypten.

Medicinen präglades av Hippokrates från Kos (460-377 f. Kr) som bl.a. presenterade, genom sin svärson, fyrsaftsläran och utskilde läkekonsten från filosofin. Fyrsaftsläran innehöll begreppet om fyra safter i kroppen som dikterade förhållandet mellan hälsa och sjukdom pga. sin växlande blandning (den gula gallan – elden, den svarta gallan – jorden, slemmet – vattnet, blodet i inskränkt bemärkelse – luften).

En av antikens förgrundsfigurer var också Aristoteles, 384–322 f. Kr. genom sina naturhistoriska forskningar med givande anatomiska jämförelser. Aristoteles gjorde stora insatser inom veterinärmedicinens utveckling och husdjurens skötsel och kunskap om deras sjukdomar. Han var starkt influerad av sin lärare Platon, 427–347 f. Kr.

Militärläkare infördes av Julius Caesar (100–44 f.Kr.) och läkarnas antal i Rom utökades så småningom. Läkekonstens utövning i Rom hänfördes efterhand till artes liberales, de fria yrkena och år 46 f.Kr. tillerkände Julius Caesar alla i Rom praktiserande läkare romerskt medborgarskap vilket framöver fick betydelse för Galenos.

Från filosofstudent till kejsarens livläkare 

Claudius Galenos, 130–201(något osäkra årtal), föddes i Pergamon i Mindre Asien som son till en framstående arkitekt vid namn Nikon. Fadern fick en uppenbarelse i drömmen att sonen skulle avbryta sin filosofiska utbildning och i stället bli läkare. Galenos följde denna anvisning och började sina medicinska studier i hemstaden och sedan i ett stort antal grekiska städer men också i Alexandria i Egypten (som hade två människoskelett – då helt unikt). 

Vid 28 års ålder blev han läkare för gladiatorerna i Pergamon vid Askleipostemplets gymnasium och fick därmed stor erfarenhet av sårbehandling. Några år senare, 162, kom han till Rom som läkare och efter ett flertal lyckade kurer skaffat sig rykte och stort förtroende från de romerska patricierna pga. sin stora bildning och sin skicklighet att förutsäga sjukdomars utgång. Galenos blev sålunda mycket berömd och världsstadens främste läkare och kallades till kejsarens, Marcus Aurelius, sjukläger när denne förätit sig på ost. Plötsligen återvände han, 166, till Pergamon, både pga. pesten i Rom och anslag mot sitt liv av utkonkurrerade kollegor. Efter 4 år var han dock tillbaka i Rom som Marcus Aurelius livläkare. Här slapp han följa med på fälttågen och kunde istället i Rom ägna sig åt forskning och att sammanställa allt vetande om medicin. 

Han stod högt i gunst även hos de följande kejsarna och avled 201 i Rom, där han fortfarande hade en stor praktik. Då hade han producerat den största litterära produktion som överhuvudtaget någon medicinsk författare åstadkommit i världshistorien (nio böcker anatomi, sjutton i fysiologi, sex i patologi, sexton avhandlingar om pulsen, fjorton om ”den stora konsten”, och trettio böcker läkemedelslära och lite till som försvann i en stor brand vid Via Sacra i Rom, där hans verk fanns uppställda). Idag finns cirka 100 skrifter fortfarande i behåll. Under sitt liv beklagade Galenos djupt att han av fördomar inte fick tillfälle att dissekera människolik utan fick nöja sig med att dissekera lik av djur (björnar, hundar, svin, getter, hästar, nötkreatur, fåglar, fiskar, apor och en elefant).

De åtta sjukliga blandningarna 

Galenos delade in sjukdomarna i Medicinska (med 16 underavdelningar), Essentiella febrar (feber som självständig sjukdom) och Kirurgiska sjukdomar (svulster, ulcerationer (sårbildningar och bölder) och ven – och lymfkärlsinflammation.

I sin sjukdomsuppfattning och behandling grundar han sig på läran om de fyra kroppsvätskorna. Var och en av kroppsvätskorna antogs ha en kombination av två egenskaper som hänfördes till temperatur och fuktighetsgrad. Sålunda var den gula gallan varm och torr och den svarta gallan kall och torr, slemmet kallt och fuktigt, blodet varmt och fuktigt. Om de normala proportionerna mellan dessa vätskor rubbades så uppkom ett sjukligt tillstånd där då någon egenskap av vätskorna kom att dominera. Galenos sammanställde sina kombinationer till de åtta sjukliga blandningarna. I hela den omfattande läkemedelsläran som Galenos gav ut föreställde han sig att ett stort antal medel hade egenskapen att direkt motverka något av de fyra elementen. Exempelvis menade han att peppar var het som elden och sålunda kunde motverka kölden.

Utvecklade den allmänna inflammationsläran

I anslutning till de sjukliga blandningarna gav han ut sin klassiska inflammationslära där inflammationer indelas i fuktiga och torra. Han betonar här återigen att för att kunna behandla riktigt så måste man, av största betydelse, först finna orsaken till sjukdomen. Galenos utvecklade den allmänna inflammationsläran och framhöll de fem klassiska symtomen (som vi lär ut till läkarstuderande ännu idag); svullnad, rodnad, värme, smärta och störd funktion.

Ifråga om hjärtats och kärlens fysiologi hade Galenos uppfattningen att blodet bildas av näringsämnen i levern och flyter därifrån till hjärtats högra kammare. En mindre del passerar genom osynliga porer i hjärtskiljeväggen till vänster kammare och blandas här med inandningsluften som kommer från lungorna genom lungvenen. Resultatet av denna blandning blir livsanden, som sedan genom stora kroppspulsådern och dess alla olika förgreningar förs ut till kroppens alla delar. Därefter menade Galenos att blodet helt enkelt förintades medan nytt blod bildades i levern. Sålunda inget tal om blodomlopp som inte skulle diskuteras förrän William Harvey beskrev det 1628 och då ifrågasattes därför att Galenos hade inte nämnt något om detta!

Sjukgymnastikens fader 

I behandlingen av alla sjukdomar gäller det att underlätta naturens självläkningsprocess genom att hjälpa till att avleda det skadliga ämnet i organismen, exempelvis slemmet. Här använde hans sig då ofta av åderlåtning som varande det förnämsta medlet. Men Galenos använde även ett stort utbud av medikamenter som opium, som ansågs framkalla kyla i sådana fall där värmen var för stor. Han ordinerade också motion och luftombyte som medel att driva ut skadliga ämnen och har även ansetts vara sjukgymnastikens fader. Han gav ordinationer på ett ytterst mångsidigt sätt genom att använda fysikalisk behandling av olika slag, alla sorters badformer, massage, gymnastik och annan kroppsrörelse som exempelvis vedhuggning som särskilt rekommenderades. Han var även öppen för klimatombyte vid vissa slag av sjukdomar och föreskrev torrt höglandsklimat vid lungsot. Det är också intressent att Galenos var först med uppgifter om tandläkarborr som användes för att öppna en värkande tand i syfte att ge utlopp åt var.

I sin privatpraktik i Rom kunde Galenos betinga sig kraftiga arvoden och som societetsläkare hade han sina bästa patienter bland de förnäma damerna. Det berättades att han vid ett tillfälle kallades till en dam som led av svårmod och noterade då att damens puls ökades så snart en viss skådespelare nämndes. Det är inte känt vad Galenos ordinerade men att behandlingen sannolikt var den första psykoanalytiska behandlingen.

Galenos liknar själv på ett ställe sitt verk vid kejsare Trajanus storartade lösning av det romerska rikets vägfråga genom förbättring av gamla vägar och anläggning av nya. För oss är det också ett nytt Kolosseum, trotsande tiden i 1500 år.

På 1500-talet granskades Galenos lära

Ingen har någonsin haft ett så stort och långvarigt anseende inom medicinen som Galenos. Han räknades som den ofelbara auktoriteten under nästan 1500 år. En bidragande orsak till detta var, (förutom alla hans skrifter) att hans idéer accepterades av kyrkan för han trodde att Gud hade skapat allt med ett förutbestämt syfte (”allting i organismen hade sitt särskilda ändamål, sin speciella uppgift att fylla”), vilket passade bra in i den medeltida kyrkans attityd. Vidare var medicinsk forskning mycket begränsad under hela medeltiden och tidsperioden hade också en stark auktoritetstro. Det var först med 1500-talets inträde som man började granska Galenos på ett nytt sätt och önskade att all kunskap baserades på noggranna, metodiskt beskrivna, iakttagelser och systematiska studier och vetenskapliga experiment. Det var namn som Andreas Vesalius, Paracelsus och Tycho Brahe som introducerade det moderna vetenskapliga synsättet.

Idag använder vi ett system med nummer på alla nerverna (1-12) i ansiktet (kranialnerverna), som faktiskt Galenos skapat. En stad, Galen, i USA i delstaten New York, bär hans namn.

(Adjektivet galen har inget med Galenos att göra utan kommer från fornsvenskans galin och har med ordet ”gala = förhäxa genom trollsång” att göra).