I medierna rapporteras ofta om att människor som haft covid-19 kan känna lite diffusa symtom som trötthet, ångest eller sömnsvårigheter.
– Just därför att det är så vanligt, är det viktigt att förstå vad som ligger bakom det. Är det enbart den traumatiska upplevelsen, är det en faktisk neurologisk påverkan på hjärnan, eller vad är det? Det kommer att vara viktigt för att förstå hur farlig det här viruset är, säger Richard Levi, professor och överläkare i rehabiliteringsmedicin vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Han leder ett forskningsprojekt i Region Östergötland, en av de regioner som drabbades tidigast och hårdast av covid-19-pandemin. Man kartlägger rehabiliteringsbehov med särskild inriktning mot neurologiska, neuropsykologiska och neurokognitiva besvär efter sjukhusvård som getts på grund av covid-19.
Man granskar journalerna för samtliga patienter som legat inne under perioden mars till maj med covid-19. 400 bedömdes ha rehabiliteringsbehov som direkt orsakats av covid-19 (se faktaruta). Dessa rings nu upp tre månader efter behandling och intervjuas av läkare, neuropsykologer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter. Man har nu hunnit intervjuat fler än 200 patienter.
– Hittills har ungefär 40 procent av de som intervjuats bedömts ha så mycket kvarstående besvär att de bör undersökas närmare, säger Richard Levi.
Det handlar om personer som varit fortsatt sjukskrivna, eller som haft stora svårigheter att klara sitt arbete eller dagliga aktiviteter som hushållssysslor, bilkörning eller tv-tittande.
Vanliga problem efter coronainfektion
De vanligaste problemen är kognitiva störningar, som koncentrations- eller minnesproblem, sömnstörningar, PTSD-liknande symtom, oro och ångest, och minnesstörningar. Ganska många har gradvis tillbakagående lukt- och smakstörning eller nedsatt fysisk och mental uthållighet.
De patienter som haft problem får omkring en månad efter intervjun träffa en läkare, lämna exempelvis blod- och urinprov, och genomgå tester där man bland annat mäter ångest, kognitiva funktioner och sömnsvårigheter.
Richard Levi säger att den största gruppen behöver rehabilitering i öppenvården, medan en mindre grupp behöver högspecialiserad rehabilitering. Med nuvarande resurser tycker Richard Levi att man bör överväga åtminstone konsultativt stöd till öppenvården för att tackla behovet av rehabilitering.
Forskningsprojektet ska resultera i en rapport och avsikten är också att publicera studien.
– Styrkan i den här studien är att den är så heltäckande i en region. Vi går in i journaler och vi träffar patienterna, vi går inte bara på Excel-ark med datapunkter.
Han tror också att forskningen kan vara till nytta för personer som inte varit inskrivna på sjukhus, men som har haft covid-19 och känt effekter av sjukdomen långt efteråt.
– Genom att studera en grupp som haft covid, där man sorterat bort de som haft lindrig covid på sjukhus, borde man kunna extrapolera data för den större grupp som inte varit sjukhusvårdad. Om man hittar mönster i den typen av problem, kan man ha vägledning av det.
