Mitt första intryck av Malin Berghagen är att hon är lite virrig men även lugn och harmonisk. Hon äter sin brunch i strålande solsken, medans jag själv föredrar skuggan under parasollet. Vi sitter vid Munchenbryggeriet där hon radiopratar.
Hur ser en ”vanlig dag” ut i ditt liv?
Jag sänder från MTG radio på förmiddagarna och därefter brukar jag äta någon typ av brunch. Sedan har jag ibland någon intervju eller så går jag och tränar. Tidigare började jag arbeta redan klockan 6.00 och då fick jag in en bra rutin att sova en timme mitt på dagen och det har jag fortsatt med även nu. Jag sover inte djupt utan ligger i halvdvala och det blir mer som en ”power-nap”. Jag försöker att hinna med så mycket som möjligt innan det är dags att hämta barnen. De veckor då jag inte har barnen är det lättare att sprida ut aktiviteterna över dygnet. När barnen ändå tittar på tv på kvällen gillar jag att göra yoga eller att promenera.
Malin har även sin egen verksamhet där hon håller yogakurser och föreläsningar om livet, hälsa och att våga förändra.
Vad är din vision för framtiden – vad gör du om fem eller tio år?
Jag kommer att hålla i yogaresor, vilket är mitt mål just nu. Min absoluta dröm är dock att få vara knuten till ett center eller en plats utomlands dit människor kommer och stannar en till två veckor och där jag håller föreläsningar och yoga. Nu är det mer tvärtom, att jag åker dit människorna finns. Jag skulle även vilja gör tv inom hälsa. Men det är svårt att göra bra ”talkshows” och det blir tyvärr lätt tråkigt. Jag har blivit tillfrågad om att göra tv, men då var det inriktat på bantning och jag vill ha ett helhetstänk. Det handlar ju om att ändra livsstil, inte om att äta bra då och då.
Vad är din livsfilosofi?
Min livsfilosofi ändras med tiden. Just nu är den ”Lev din sanning fullkomligt ödmjukt men konstant”, vilket kommer från en bok. Jag försöker leva efter detta, men det är inte alltid lätt. Detta är extra viktigt för mig som alltid har haft människor runt mig som har haft åsikter om mig utan att känna mig. Jag har tidigare spelat en roll av hur jag tror att andra vill att jag ska vara. Nu är det viktigt för mig att våga stå för den jag är och att leva i det som är sant för mig just nu.
Hur ser du på döden?
Jag var länge rädd för döden, men inte numera. Jag var inte rädd för vad som kommer att hända efter döden utan för att lämna barnen och mina nära och kära. Jag tror inte att medvetandet dör och att lampan släcks helt. Kroppen släcks, men att själen dör tror jag inte. Jag ser det som en energi som kommer att finnas kvar på något sätt.
Vad gör du för att bli glad eller för att få energi?
Den optimala träningen för mig är yoga, där jag får lugnet och boxning, där jag får släppa loss och blir stark. Jag gillar också att promenera. Jag får energi ifrån solen och ljuset och av att umgås med människor som är rätt för mig. Att åka hem till Helsingland och ligga på gräsmattan och bara vara, ger mig också energi.
Vad gör du när du är arg eller ledsen?
Jag försöker att tala om när jag är arg och upprörd. Det är farligt att gå och älta om man är arg på någon, då är det bättre att ta upp det med personen istället. Det är dock ett råd som jag inte alltid är så bra på själv – men jag jobbar på det!
Hur är du som mamma, tror du?
Jag tror att jag är en ganska förvirrad mamma som har mycket i huvudet. Barnen får ibland ringa och påminna mig om saker. Men ofta förvånar jag mig själv över att jag har mer koll än vad jag tror. Jag är också en busig och lekfull mamma. När jag tittar på andra föräldrar känner jag mig yngre. Exempelvis på föräldramöten där de andra föräldrarna sitter ner på stolarna så hoppar jag upp på fönsterbrädet och dinglar med benen som barnen. Jag kommer ihåg att min dotter skämdes för att jag kom barfota till skolan.
Andra säger att jag känns trygg och fokuserad, så troligtvis är jag nog lite av varje. Jag tycker inte att jag är som alla andra mammor – andra är så duktiga. Men det är väl så de flesta mammor tänker…
Vad skulle du vilja ge för tips till andra som är på väg att skilja sig?
Mitt första tips om man hamnar i ett skiljsmässoläge är att komma ihåg varför man gifte sig. Att komma ihåg att man faktiskt var förälskad i den här personen och att man valde att skaffa barn ihop. Man kan inte bara bestämma sig för att göra livet uselt för partnern och då också för barnen. Man måste hjälpa varandra att hitta lösningar för barnens skull. Det är viktigt att vara medveten om att mammor inte alltid vet bäst och att pappor inte alltid behöver ta enklaste vägen ur ansvaret.
Jag märker att jag och Tommy är mer eller mindre viktiga som föräldrar under olika perioder i livet. Jag tror att för barn upp till två- årsålder är det extra viktigt med ”mammakontakten”, medans när barnen kommer upp i tonåren har pappan en större roll. När Tommy säger att nu är det ”detta” som gäller lyssnar de, medans om jag skulle säga samma sak börjar barnen argumentera för att få sin vilja fram. Tommy är mer konsekvent.
Hur trivs du i Stockholm jämförelsevis med Järvsö?
Jag vill inte välja det ena eller det andra då jag behöver båda världarna, men jag skulle inte kunna tänka mig att flytta dit igen. När barnen är äldre skulle jag vilja bo utomlands delar av året, kanske i Frankrike, Thailand eller på Jamaica.
Hur ser du på den yttre fasaden – är märkeskläder viktigt?
Nej, jag har aldrig varit intresserad av mode. Jag har mina favoritklänningar som jag har svårt att göra mig av med trots att de blir omoderna. På grund av den inre resa jag har gjort har jag haft perioder då jag inte tittar mig i spegeln. Jag tycker om att utmana mig själv. Träffar jag någon kille som jag tycker är snygg kan jag dyka upp i träningskläder för att se hans reaktion. Det intressanta är att det mot min egen förmodan, ofta uppskattas ännu mer. Det är bara jag själv som tror att jag alltid måste vara uppklädd och sminkad för att bli omtyckt, medans verkligheten är en annan.
Visst tycker även jag att det är kul att göra mig fin, men det ska vara för min egen skull. Jag är inte helt ”naturlig” utan tycker att det är snyggt med högklackade skor och när jag gjorde teater senast och fick lösnaglar, blev jag så förtjust i dem att jag inte har velat göra mig av med dem än.
Hur ser du på ”rätt diet” – finns den?
Jag tror att det finns en ”rätt diet” för dig, men du måste komma till insikt om vad den är. Den största uppgiften man har är att ha koll på vad man äter och se hur kroppen reagerar, för att lära sig vad man mår bra av. Min mage blir exempelvis inte så glad av gluten och därför försöker jag undvika detta. Man tankar alltid rätt oktan i bilen men i kroppen tankar man vad skit som helst. Personligen tror jag att vi alla mår bäst av stenåldersmaten, den som kroppen från början är van vid, såsom nötter, kött, fisk, rotfrukter och bär.
Vilken är din favoriträtt?
Fläsk och bruna bönor – men det äter jag inte för min kropp mår inte bra av det. Vissa saker får man bara låta bli även om det är gott.
Varför fick du ätstörningar?
Jag fick anorexi i tonåren, men då handlade det framför allt om att banta och vara snygg, bulimin kom senare. Största anledningen till att jag fick ätstörningar var att jag var en sökare. Jag hade en längtan att fylla ett tomrum inom mig och jag var fruktansvärt osäker på mig själv. I och med att jag alltid har varit intresserad av hälsa förstod jag att det var fel och inte hälsosamt. Detta gjorde nog att jag inte blev riktigt så sjuk som vissa andra.
Hur blev du frisk?
Min mamma tog mig till en akupunktör i Norge. Han gick direkt på problemet och det är att jag är rädd för att säga ifrån. Akupunktören stack nålar i mig och sa att nu ska jag stimulera din rädsla. Själv tyckte jag bara att han var knäpp. Jag åkte hem och blev fruktansvärt arg. Jag hade hållit nere min ilska genom att äta och kräkas. När jag kom tillbaka till akupunktören och han frågade om jag hade varit arg, började jag förstå kopplingen mellan sjukdomar och känslor. Jag gick regelbundet hos akupunktören samtidigt som jag blev noggrann med vad jag åt för att kroppen skulle må bra och få rätt näring.
Vad skulle du vilja ge för tips till tjejer med ätstörningar?
Jag har hjälpt en del tjejer som fått kontakt med mig via mail. Jag är dock inte så snäll utan mer rak på sak. De får gärna maila mig om de mår dåligt, men de måste också vilja försöka ”ta fighten” att förändra sitt liv. Då stöttar jag så gott jag kan! Jag anser att anorektiker och bulimiker har en låtsatskompis (sin sjukdom) och det gör att jag brukar klargöra att jag inte vill investera mitt hjärta i någon som gång på gång väljer sin låtsatskompis framför mig. Det blir för smärtsamt för mig själv. Detta kan verka tufft, men det är ärligt och jag har själv varit där…
Mitt tips är att försöka hitta någon kontaktperson som själv tidigare har haft ätstörningar, som vet hur det är och kan ge råd och ”peppa” när det behövs.
Hur ser du på det som skrivs om dig?
Det skrivs mycket elaka och osanna saker om mig. Jag läser aldrig dåliga recensioner eller personangrepp om det inte är konstruktiv kritik, där man kan ta till sig för att bli bättre.
Vi säger hej då och jag får en varm kram av Malin innan hon ska tillbaka in till MTG radios lokaler igen. Malin känns som en tjej med båda fötterna på jorden, som månar om nära och kära men även med stort intresse för omvärlden. Hälsa och välbefinnande verkar inte vara något hon behöver anstränga sig för att tänka på, utan snarare något hon lever efter ”per automatik” numera.
Faktaruta:
Namn: Malin Berghagen.
Ålder: 41 år.
Familj: Barnen Christopher, 20, och Love, 18, (med Dag Taylor) samt Linn, 12, och Isak, 6, (med Tommy Nilsson).
Bor: Lägenhet i Vasastan, Stockholm.
Yrke: Radiopratare på Lugna Favoriter, yogainstruktör, skådespelerska, föreläser om kost och hälsa.
Vegetarian: sedan 14 års ålder.
Motto: ”Lev din sanning fullkomligt ödmjukt men konstant”
