Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning.
– Personer som drabbas av stroke får ofta någon form av kvarvarande problem, fysiska och kognitiva. Därför är många i behov av rehabilitering, inte bara i tidig fas efter insjuknande utan även i ett längre perspektiv, säger Christina Brogårdh, forskare och fysioterapeut i Lund.
Teamet har stor betydelse
Multidisciplinära team med särskild kunskap om stroke är viktiga i vården och rehabiliteringen efter stroke. De kan bestå av läkare, sjuksköterska, undersköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator och logoped, samt tillgång till dietist och psykolog, helst med neuropsykologisk inriktning.
– Rehabilitering är så mycket mer än bara den fysiska träningen. Patient och närstående behöver ofta få råd och stöd av olika professioner i teamet utifrån individuella behov och förutsättningar. När patienten skrivs ut från strokeenheten ska det ha gjorts en bedömning om fortsatt rehabilitering behövs och i så fall var. Man rekommenderar även en teambaserad uppföljning tre till sex månader efter insjuknandet, säger Christina Brogårdh.
Omhändertagandet på sjukhuset vid det akuta insjuknandet går ofta snabbt. Utredningar, medicinska behandlingar, vård- och rehabiliteringsinsatser sätts in tidigt, men vårdtiderna är ofta ganska korta. Svårigheterna kan istället börja en tid efter att man blivit utskriven.
– Det finns risk att personen blir nedstämd och trött, känner sig ensam, kanske inte har ork eller kunskap om hur man på bästa sätt återhämtar sig. Därför är det så viktigt med stöd för att komma vidare, våga göra saker igen och få en meningsfull vardag, säger Christina Brogårdh.
Konsekvenser av en stroke
De problem som kan uppstå varierar mycket från person till person. Hjärntrötthet och kognitiva nedsättningar kan handla om att få problem med minnet, problemlösningsförmågan och initiativförmågan. Fysiska problem kan röra sig om förlamning i ena kroppshalvan, nedsatt balans, känsel och rörelseförmåga, men också problem med spänning av muskler.
– Förändringar av muskeltonus (stelhet och spänning) kan så småningom leda till spasticitet. Handen blir kanske hårt knuten, det kan vara svårt att böja och sträcka fingrarna eller så kan foten vrida sig, säger Christina Brogårdh.
Spasticiteten kan leda till ytterligare problem, till exempel att det blir svårt att komma åt att tvätta i handflatan, eller att det blir sår i handflatan om naglarna trycks in när handen är knuten. Om foten vrider sig kan risken för att vricka den öka och det kan vara svårare att förflytta sig och gå.
– Om spasticiteten blir besvärande finns det olika behandlingar som kan underlätta och det finns evidens för åtgärder som har effekt. Sedan 2018 rekommenderar också Socialstyrelsen behandling om man har problem med spasticitet.
Tar tid att komma tillbaka
Charlotte Wassenius, arbetsterapeut på Södra Älvsborgs Sjukhus, har forskat om vardagen efter stroke ur ett långtidsperspektiv. Hon har främst tittat på personer som har kunnat återgå till en vardag i det egna hemmet.
– Vi ser att vi är duktiga på att erbjuda åtgärder tidigt, men vi måste vara öppna för att det efter en stroke kan ta lång tid att komma tillbaka, det tar tid innan man vet vad man kan och inte kan. Många är inte redo att ta till sig lösningar i en tidig fas. Man måste först få möjligheter att förstå vad konsekvenser av stroke innebär i vardagen, misslyckas, testa igen och hitta egna lösningar. Här tror jag att rehab kan ha ett syfte även efter längre tid, att ha ett stöd både för att få en bekräftelse i det som går bra men också få lyfta varför en del saker är svåra och hur man kan hantera det, säger hon.
Fler och fler skrivs ut till det egna hemmet efter en stroke. Då är det bra att träna på saker i den miljö man faktiskt ska vara i.
– Vi ser att överförbarheten av olika åtgärder är bättre när man gör det i den miljö man ska vara. Det är för många lättare att träna på och hitta sina sätt för att kunna laga mat i sitt eget hem än att träna på att laga mat på ett rehabcenter, även om det kan vara ett bra första steg för att kunna komma hem, säger Charlotte Wassenius.
Så söker du hjälp
För den som har behov av ytterligare insatser efter planerad uppföljning och rehabilitering tycker Charlotte Wassenius att det är bäst att vända sig till den enhet man senast var inskriven på för rehabilitering.
– Börja där, ta kontakt med den rehabmottagning du var på, annars har du alltid möjlighet att vända dig till din vårdcentral. Det ska räcka med att du beskriver dina besvär och talar om att du har haft en stroke, sen ska vårdcentralen kunna hjälpa dig till rätt person utifrån vilken typ av stöd du kan behöva.
Svagt stöd för återgång i arbete
En del av rehabiliteringen för personer i arbetsför ålder ska också vara att utreda möjligheterna att gå tillbaka till arbete.
– De allra flesta är motiverade att gå tillbaka till jobbet och de flesta gör ett försök. Tyvärr finns det inte någon självklarhet i att man får stöd när man kommer tillbaka. Kanske har du fått en ökad trötthet eller känslighet för stress och klarar inte arbetstoppar med högre belastning på samma sätt som tidigare. Det är en sak att komma tillbaka, men det är en annan sak att ha ett hållbart arbetsliv, säger Charlotte Wassenius.
Hon tror att det vore bra att ha tillgång till en person som har erfarenhet av att arbeta med strokerehabilitering som kan stötta om det uppstår svårigheter efter arbetsåtergång och som även kan informera chef och kollegor om konsekvenser efter stroke.
– Här behöver både forskningen och strokevården titta på vilken typ av stöd som kan sättas in och vem som kan vara länken. Det skulle kunna vara en arbetsterapeut men också en läkare eller annan profession med kunskap om stroke, säger Charlotte Wassenius.
Vanliga skador & problem efter en stroke
Konsekvenserna efter stroke ser olika ut, men några av de vanligaste är dessa:
– Ihållande trötthet.
– Problem att minnas.
– Nedstämdhet.
– Svårigheter att prata och att förstå vad andra säger.
– Personlighetsförändringar.
– Svårt att äta eller dricka.
– Förlamning i en arm, ett ben eller både armen och benet på ena sidan av kroppen.
– Försämrad känsel i ena sidan av kroppen.
– Spasticitet – vissa muskler blir spända och stela, dessutom kan man få okontrollerbara rörelser.
