En mångsidig man som tillämpar mindfulness i alla sina olika verksamheter. När han dansar tango med parkinsonpatienter, inspirerar skidåkare i skidbacken, har Qigongkurser och ägnar sig åt sitt eget måleri.
Konstnären Peter Buchar
Jag kliver rakt in i en av hans världar – måleriet. Här möter jag konstnären Peter Buchar, omgiven av sina målningar, som han ställer ut på ett galleri i Gamla stan i Stockholm. Men vårt samtal börjar i en annan ände och leder oss omedelbart in på mindfulness, det begrepp som är centralt i Peters syn på hälsa och friskvård.
– Friskvård för mig är att vi ökar medvetandet om hur vi påverkas av negativa tankar om oss själva. Vi känner något i kroppen och konstaterar att vi inte mår bra. Vi kan vara ledsna, rädda eller trötta, till exempel. Vad händer i vår tankevärld då? Vi tänker ofta att det är omständigheterna som påverkar oss, men egentligen är det tankarna som gör att vi mår dåligt, inte livssituationen i sig. Jag menar att vi har ett val. Vi kan välja att slänga av oss offerkoftan och relatera på ett annat sätt till det som händer, säger Peter.
Nyckeln till mindfulness
Nyckeln till mindfulness beskriver han som förmågan att ställa sig lite utanför sig själv och iaktta sina tankar. Vi måste också inta attityden att det som händer inom oss i en viss situation är mycket viktigare att notera än den yttre händelsen. Samtidigt som Peter förklarar ger han mig en snabblektion i skillnaden mellan vanlig fysisk närvaro och den han talar om.
– Medan jag pratar vill du förstå vad jag säger och få ner det på papperet. Samtidigt kan du känna din kropp mot stolen, pennan i handen, pennan mot papperet, hur kroppen andas. Då är du i nuet, säger han, och plötsligt noterar jag konturen av stolens ryggstöd, pennans struktur mellan fingrarna, luften jag drar in. Det är, precis som han säger, en fråga om att flytta fokus.
Och det, menar Peter, innebär en viss vila som vi mår bra av.
– När vi kör bil släpper vi gasen vid rött ljus eller på en parkering och låter motorn vila lite. Men så gör vi aldrig med hjärnan. Vi tänker och tänker. Oro och stress handlar jättemycket om tankar. Vi behöver släppa gasen lite och landa i kroppen. Jag ser hos dem som börjar träna detta att det händer mer positivt i deras liv. Många små saker i vardagen. Livet blir så fint när vi skapar upplevelser av ingenting. Vi sitter i solen, möter någon vi älskar, känner vinden, noterar med alla sinnen hur det känns att promenera.
Dansa tango
Att dansa tango är ett sätt att skapa inre ro och stillhet, som Peter använder i behandling av parkinsonpatienter – ett projekt han gör i samarbete med parkinsonföreningar.
– Parkinson är en extremt stressrelaterad sjukdom och stress ökar kemin i hjärnan. Men kan man skapa ro inombords så stillnar det och det mår patienterna gott av, säger Peter.
Tango är en musik och dans som väcker något speciellt hos oss, menar han. Den är långsam, ibland mest som en långsam promenad, den stannar upp och låter pausen bli viktig. Dansen med parkinsonpatienter handlar om att söka stillhet och ro. Peter ser gärna att den som är sjuk tränar med sin partner. Men ibland är det svårt att få med männen.
– Män är ofta inställda på att de är vad de gör och känner krav på sig, förklarar han och berättar om ett par han mött på en av kurserna, där kvinnan var den som var sjuk. Hennes man var först tveksam till att komma och trodde att han skulle bli tvungen att dansa med steg och turer. Men för dem handlade det om att stå stilla, blunda och flytta tyngden från fot till fot till musiken. Och när de stod där och blundade såg jag hur kvinnan började le. Min uppgift är att guida dem till ett möte i stunden. Där skapas stillhet.
Komplementär medicin
Peter betonar att han inte tar avstånd från den traditionella sjukvården, trots att han menar att vi ibland är lite för snabba med att försöka ta bort allt som känns jobbigt med mediciner.
– Sjukvården besitter mycket kunskap och jag går själv till vårdcentralen ibland. Att tankar skapar oro och ängslan som sätter sig i kroppen och ökar inflammatoriska processer talar ju läkarna också om. Jag är inte alternativmedicinare utan sysslar med komplementär medicin. Parkinsonpatienterna lever med sin sjukdom och den försvinner inte med tango, men dansen kan fungera som en bromsmedicin för dem. Jag skulle gärna vilja utveckla detta till andra patientgrupper, stroke- och alzheimerpatienter till exempel, säger han.
Många olika världar
Vägen till de insikter Peter nu lever med, och vill förmedla, har varit lång och slingrat sig genom många olika världar. På 70-talet var han en av pionjärerna i Hot Dog-skiing, det som nu kallas Freestyle. Det var tävlingar och uppvisningar i hela Europa och 1974 till -79 tillhörde han svenska landslaget i Freestyle. Efter det tog vindsurfing över och han drev en vindsurfingskola på Cypern. Yoga och meditation fanns med i hans liv redan på den tiden, men siktet var samtidigt mycket inställt på prestation. Till sist tvingade en ryggskada bort honom från de fysiskt krävande sporterna.
– Jag började tycka jätteilla om min kropp då och tyckte att den hade svikit mig, berättar han. Han opererades sedan för diskbråck, men ryggen blev inte bra. När han var 33 erbjöds han förtidspension, men tackade nej.
– Jag bestämde mig för att bli frisk i stället och utbildade mig till zonterapeut. Men ryggen var fortfarande inte bra och jag hamnade hos olika reumatologer som utredde och ställde diagnoser. Till sist kände jag att jag inte ville vara med i det längre. Jag blev bara svag och ledsen av alla utredningar. Jag utbildade mig till kroppsterapeut med mycket Qigong och TaiChi och började lägga livspusslet. Efter det har jag haft många lyckliga perioder, när jag mått väldigt bra. Men emellanåt har det kommit nya mörker – nya lektioner att lära sig av. Man blir mer och mer känslig med åren när man arbetar med sig själv. Vi bygger ett pansar när vi växer upp. Nu har jag avrustat mig själv. Men i sårbarheten finns samtidigt en styrka, säger han.
Skidåkning och mindfulness
Skidåkningen har Peter återvänt till, men i en helt annan form nu. I Tai-ski och Zenski-koncepten har han sammanfört en mer traditionell åkning med mindfulness. Det innebär en mer intensiv upplevelse där allt som sinnena registrerar under åkningen är mer i fokus än tekniken. Målandet är ett verktyg för honom att hitta stillheten i sig själv. Peter målar i olja. Han vill inte att färgen ska torka för snabbt. Motivet får växa fram i sin egen takt. Bilderna på väggarna i galleriet har skilda motiv. Ansikten, naturmotiv, dunkla gestalter. Gemensamt för dem är att de lämnar rum för betraktarens fantasi. Och att det vilar ett lugn över dem.
– Om jag målar ut min ångest i en bild tar jag inte med den hit, säger han. Jag vill inte väcka sådana känslor hos besökarna. Men målningarna är inte heller dekorationer som ska passa till soffan. Det finns energi i dem.
När han målar ligger fokus mycket på detta – att skapa energi i bilden. Och som allt annat han gör sker det med en sorts meditation.
– På något märkligt sätt, som jag inte kan förklara, mediterar jag mig in i färgerna för att hitta det speciella uttryck jag söker, säger han.
