Avhandlingen, “Queera livslopp, att leva och åldras som lhbtq-person” har tagits fram vid Linköpings universitet. Anledningen till att man har lagt till ett L till den annars mer traditionella hbtq-förkortningen är för det står för lesbisk då många äldre kvinnor som lever i samkönade relationer identifierar sig mer i lesbisk än homosexuell, ett ord som tidigare förknippats mer med mäns kamp för samkönade relationer.
Intervjuer och personliga berättelser
Totalt har tjugo personer födda mellan 1922 och 1950 intervjuats i avhandlingen. Avhandlingen lyfter fram deras livsberättelser och innebåller både sorg och våldsamhet men även mod och motstånd.
Det har inte alltid varit lätt för de intervjuade att leva i ett samhälle med stora förändringar rörande lhbtq-frågor, till exempel juridiska frågor. Det innebär till exempel att man kanske har åldrats utan de möjligheter som yngre lhbtq-personer har idag, som att skaffa barn eller att som transperson kunna känna stöd av samhället och få önskad transvård.
Lyfter fram frågor som rör ålderdomen för lhbtq-personer
Anna Siverskog vid Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande vid Linköpings universitet har arbetat med avhandlingen. Anna Siverskog konstaterar att lhbtq-personer är en grupp som hamnar mellan stolarna inom äldreforskningen. Även om personer i den här gruppen på många sätt förhållr sig till livet på samma sätt som de flesta andra i samma ålder finns det ändå specifika tankar för den här gruppen konstaterar Anna Siverskog.
Många har levt ett liv som upplevts som utanför de rådande normerna vilket kan ha varit svårt i olika skeden i livet berättar Anna Siverskog. Det kan innebära att barn, och ibland även barnbarn, tagit avstånd eller att man har blivit trakasserad på arbetsplatsen eller upplevt hot och våld på offentliga platser. På äldre dagar oroar sig många även för att bli bemött med homo- eller transfobi även den dagen man är i behov av omsorg.
Mer utbildning behövs
En oro som de intervjuade i avhandlingen uttrycker är att man inte ska bli tagen på allvar. En annan är att personalen ska uppleva personerna som “äckliga”. Även om personerna i avhandlingen uttryckte en oro fanns det även utrymme för hopp och drömmar som att få leva ut till fullo med sin könsidentitet, ingå lhbtq-sammanhang och få uppleva sin första Pride-festival.
Anna Siverskog hoppas att avhandlingen ska hjälpa till att uppmärksamma äldreomsorgen på frågor som rör äldre queera personer och att man i större utsträckning diskuterar detta i samband med utbildningar i socialt arbete och omsorg, något som görs i alldeles för liten utsträckning i dagsläget. Anna Siverskog menar att det är ett arbete som finns kvar.
