Omkring 370 000 svenskar lider av förmaksflimmer och sjukdomen räknas till en av våra folksjukdomar. Att sjukdomen är vanlig och medför besvär och oro märker vi på Doktorn.com genom att vår artikel om förmaksflimmer sedan länge är en av våra mest besökta artiklar.
I anslutning till artikeln om förmaksflimmer frågade vi våra läsare om förmaksflimmer, om hur diagnosen ställts och om deras behandling. I vår undersökning, med närmare 27 000 svarande, uppgav 60 procent att förmaksflimret upptäcktes när de sökte för symtom.
Symtom vid förmaksflimmer kan vara hjärtklappning och snabb, oregelbunden puls. Vanligt är också att ha en obehagskänsla eller smärta i bröstet och yrsel, andnöd och trötthet. Många med förmaksflimmer kan också uppleva att de har nedsatt kondition vid ansträngning, och de känner sig svagare eller svettas mer än vanligt vid fysisk aktivitet. Illamående och svimning förekommer också.
Blodförtunnande läkemedel en hörnsten vid behandling av förmaksflimmer
Den största risken med förmaksflimmer är att blodet i hjärtat klumpar ihop sig. Det leder till blodproppar och stroke. Därför är en av hörnpelarna vid behandling av förmaksflimmer en förebyggande behandling mot proppbildning med så kallade blodförtunnande läkemedel.
Behandlingen mot proppbildning är så pass viktig att Socialstyrelsen i sina Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård skriver att ”80 procent av patienter med förmaksflimmer bör behandlas med blodförtunnande medel”. I vår läsarundersökning var det 76 procent av de svarande som angav att de behandlades med blodförtunnande läkemedel.
På frågan ”Varför tror du att blodförtunnande läkemedel behövs vid förmaksflimmer?” angav 58 procent att behandlingen används för att förebygga stroke och 77 procent svarade att det var för att förhindra att blodproppar bildas.
Riskfaktorer avgör behovet av blodförtunnande läkemedel
Inom vården används den så kallade CHA2DS2VASc-skalan för att avgöra vilka patienter som skall behandlas med blodförtunnande medel.
I skalan ges poäng beroende på bakomliggande riskfaktorer. Hjärtsvikt, högt blodtryck, diabetes, kärlsjukdom samt kvinnligt kön ger en poäng vardera. Ålder 65–74 år ger en poäng, medan ålder från 75 år och uppåt ger två poäng. Tidigare stroke, TIA eller blodpropp ger också två poäng. Vid 0 poäng behöver man inte ge blodförtunnande behandling, men vid ≥ 2 poäng för män och ≥ 3 poäng för kvinnor finns en indikation för behandling med blodförtunnande läkemedel hos en person med förmaksflimmer. Vid 1 poäng hos en man respektive 2 poäng hos en kvinna gör man en individuell bedömning av nyttan med behandlingen i relation till risken för blödning. I all bedömning, oavsett riskpoäng, väger man in patientens eget önskemål.
Nya läkemedel enklare för patienterna
Tidigare användes warfarin i de allra flesta fall, men nu behandlas en majoritet av patienterna med nya blodförtunnande läkemedel, så kallade NOAK. NOAK har likvärdig eller bättre förebyggande effekt mot stroke jämfört med warfarin och risken för blödningar (framför allt hjärnblödning) är lägre. I vår läsarenkät var det 63 procent av de svarande som använde NOAK.
De nya läkemedlen har en fast dos, vilket innebär att de inte behöver övervakas med blodprovskontroller rutinmässigt, men mätningar bör göras i vissa situationer och patienterna behöver kontrolleras regelbundet avseende följsamhet till behandlingen, blodtryck och njurfunktion.
Den regelbundna monitoreringen av behandling med warfarin i form av provtagning av PK(INR) innebär ett visst extra besvär, men är också av stort värde för patienten genom att säkerställa en optimal individuell dosering och bidra till en god följsamhet.
De nyare läkemedlen är heller inte känsliga för förändringar i mat- och dryckesvanor, till skillnad från warfarin. Det finns alltså fördelar och nackdelar med de olika preparaten. Rådgör med en läkare vilket av läkemedlen som passar bäst för dig.
De flesta läsare har inga besvär av sin blodförtunnande behandling
Majoriteten (74 procent) av de som går på blodförtunnande behandling av våra tillfrågade läsare lider inte av några besvär av sin behandling. Av de som svarat att de har besvär av sin behandling upplever 10 procent att det sociala livet begränsas och 7 procent svarar att kosthållningen påverkas. Sannolikt återfinner vi dessa individer bland de som behandlas med warfarin, eftersom den behandlingen kräver regelbundna blodprovskontroller samt att man undviker K-vitaminrik kost som påverkar doseringen (gröna bladgrönsaker, kål, broccoli, persilja, jordgubbar med mera).
