Förkylning eller övre luftvägsinfektion är en inflammation som kan omfatta näsans slemhinnor (rhinit), svalget (pharyngit) och eller stämbandens slemhinnor (laryngit) och orsakas i princip uteslutande av virus. Inom den klassiska medicinen är det främst avsvällande behandlingar som har effekt. Antiallergiska medel har inte effekt av sig själva.
För att kunna påstå att en behandling har visat ett vetenskapligt värde krävs det helst studier där patienten helt slumpmässigt (randomiserat) får antingen aktiv eller inaktiv (placebo) behandling och man måste sedan kunna mäta skillnader mellan grupperna i ett eller annat avseende.
Fysisk aktivitet
Det är känt från flera studier att fysisk aktivitet minskar risken att drabbas för infektioner i övre luftvägarna. Bland annat sågs en rask promenad fem gånger i veckan 45 minuter minska risken att bli förkyld. Ytterligare en studie som genomfört på kvinnor visar att 5 x 40 minuters rask promenad under 12 veckors studieperiod gav färre förkylningar. Likaså visade en studie av god vetenskaplig kvalitet att fysisk aktivitet minskade risken för överviktiga kvinnor att drabbas. Den fysiska aktiviteten gav både färre antal infektioner och kortare besvärsperiod. Sålunda kan man påstå att regelbunden fysisk aktivitet ger mindre antal förkylningar och kortare sjukdomsförlopp.
Örtmediciner
Det finns två studier av vetenskapligt god kvalitet med Andrographis paniculata som visar att om man tar detta i början av förloppet av en förkylning så kommer symtomen och tiden som man har besvär att minska. Andrographis paniculata tillhör släktet Akantusväxter eller Acanthacea och heter på svenska kalmeg. Den är 0.5-1 meter hög, och är en vanlig häckväxt i Indien och Indonesien. Hela växten är intensivt bitter utan någon särskild lukt och de aktiva beståndsdelarna kallas andrographolider. Effekten av dessa beror på att de i slutändandan ökar halten av kortison och binjurebarkhormoner hos människa.
Behandling med denna ört ger inga biverkningar. Kinesiska örter har också undersökts men de flesta studierna är av en kvalitet som gör att de inte går att utvärdera vetenskapligt. Echinacea angustifolia, purpuea, pallida ingår i en hel rad av olika extrakt. Viss förvirring råder om benämningen av olika arter av läkerudbeckia (E. Pallida och E. Purpurea som i alla fall är korgblommiga växter tillhöriga släkten Asteracea (Compositae)). Roten och en ovanjordisk del används medicinskt och de aktiva beståndsdelarna tillhör flera kemiska kategorier men har immunstimulerande och antivirala effekter. De används inte bara vid förkylning utan också för förbättrad sårläkning. Röllekan (Achillea millefolium) ingår i detta växtsläkte och är känt sen antikens dagar för sina medicinska effekter.
Det finns i alla fall 16 studier av god kvalitet med dessa substanser. Summa summarum kan sägas att studierna i allmänhet var positiva för örten men att den vetenskapliga kvaliteten är för dålig för att tillåta någon allmän slutsats eller rekommendation att använda läkerudbeckia i behandlingen vid förkylning. Men troligen har det effekt i behandlingen av symtomen vid förkylning medan effekten för att förhindra förkylning saknas.
Kamomill (Matricaria recutita) är en av våra äldsta och mest kända läkeörter. Inandning av kamomillté har visat sig att ha effekt på symtomen vid förkylning. Kamomillté bereds av de torkade blomkorgarna. Avkok på kamomill används för övrigt också som hårsköljningsmedel och gör då så att ljust hår får en än ljusare lyster. Det används också till väldoftande och rogivande bad. Växten finns allmänt i södra Sverige och sparsamt och lokalt upp till Norrland.
Ginseng (Panax ginseng) i dosen 100 mg dagligen i 12 veckor har visad effekt för att minska frekvensen av förkylningar och visst ökad immun aktivitet.
Homeopati
Det finns ett flertal studier på homeopati vid förkylning men resultaten av studierna varierar och står i motsats till varandra. Två studier har dock visat samma resultat som för acetylsalicylsyra. Slutsatsen är att effekten av homeopati vid övre luftvägsinfektion eller förkylning inte är känd.
Kosttillskott
Vitamin C är studerat i 30 studier på fler än 8 000 patienter. Ett vitamin C-intag som är högt det vill säga större än 1 gram dagligen har inget värde som förebyggande behandling mot förkylning. Däremot är vitamin C effektivt i behandlingen av förkylning på så sätt att det förkortar varaktigheten av en förkylning med ungefär en halv dag. Symtomen minskar under en förkylning med cirka åtta till nio procent det vill säga en obetydlig förbättring. Det finns emellertid inga biverkningar rapporterade vilket självklart inte innebär att användningen skall öka.
Zinktillskott är också studerat i sju studier varav två visade ett positivt resultat av zinktillskott i behandlingen av en förkylning men totalt sett ingen överlägsen effekt jämfört med placebo (det vill säga overksam substans).
Akupressur
Det finns visat att egen akupressur ger förbättring av nästäppthet vid förkylning.
Bastubad
I en studie finns visat att regelbundet bastubadande (en till två gånger i veckan under sex månaders tid) resulterar i färre antal förkylningar medan däremot symtom och varaktighet av en förkylning inte påverkas.
Sammanfattning
Det saknas övertygande vetenskaplig grund för att komplementära behandlingar har någon betydande symtomlindrande effekt vid förkylning. Behandlingar med vitamin C och kalmeg har möjligen viss effekt även om de inte kan rekommenderas på grund av svagt vetenskapligt stöd. För att förhindra förkylning kan kalmeg vara av värde medan ökad fysisk aktivitet kan minska risken att få en förkylning.
Referenser
E. Ernst: The desktop guide to Complementary and alternative medicine. An evidencebased approach. Mosby förlag. 2001. American College of Physicians; www.acponline/pier.online.org.Databas.
Linde K, Barret B, Wölkart K, Bauer R, Melchart D: Echinacea for preventing and treating common cold. Cochrane CollaborationLibrary, 2006, issue 3 www.thecochranelibrary.com.
Örtmedicin och växtmagi. Det Bästas förlag 2001.
Arroll B. Non-antibiotic treatments for upperrespiratory tract infections (common cold). Respiratory medicine, 99, 1477-1484, 2005.
Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 4 2006
