Menopaus kallas den tidpunkt när en kvinnas östrogenproduktion sjunkit så mycket att menstruationerna upphör. Medelåldern för sista menstruationen för kvinnor i Norden är 51,5 år, men det är helt normalt att ha sin allra sista mensblödning någon gång mellan 40- och 60-års ålder. Det vi på svenska kallar klimakteriet är mer än bara den sista blödningen, det är hela förloppet av sjunkande hormonnivåer och de symtom som hormonförändringarna leder till. Klimakteriet pågår alltså både innan menstruationerna upphör, och under de år efter sista blödningen som klimakteriesymtomen fortsätter.
Symtom på förklimakteriet börjar redan i 40-årsåldern
De första tecknen på sjunkande östrogennivåer börjar redan fem till tio år innan menopausen. Under förklimakteriet, perimenopausen, sjunker såväl progesteron som östrogen på grund av glesa ägglossningar och åldrade äggblåsor. Symtom på de sjunkande hormonnivåerna kan börja kring 40-årsåldern, och ibland tar det ett bra tag innan kvinnan eller vårdpersonal förstår att det är just perimenopaus som orsakar olika besvär och symtom.
Värmevallningar, nattliga svettningar och torrare slemhinna i underlivet är välkända klimakteriesymptom för såväl patienter som vårdpersonal. Men andra kroppsliga eller psykologiska symtom är inte lika välkända, och det kan leda till att det dröjer en tid innan kvinnan söker för besvären. Det är vanligt att den första vårdkontakten för olika symtom under perimenopausen sker på vårdcentralen, och att man till en början kan ledas in på fel spår i diagnostik och behandling. Perimenopausen visar sig hos många kvinnor som oro eller ångest, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter eller sömn- och minnesstörning, vilket kan leda in tankarna på depression eller utmattningssyndrom. Återkommande huvudvärk, yrsel, ledvärk och muskelömhet och håravfall är också vanliga symtom under förklimakteriet och klimakteriet som lätt kan missuppfattas ha andra orsaker. Inte bara slemhinnan i underlivet blir torrare, utan även muntorrhet och ögontorrhet upplevs av många kvinnor under denna period i livet.
Nya riktlinjer för behandling av klimakteriebesvär
Enligt riktlinjer från Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) är det kvinnans personliga upplevelse av klimakteriesymptomen och av hur de påverkar hennes livskvalitet som avgör om hon ska erbjudas behandling med menopausal hormonbehandling (MHT). Blodprovsnivåer av follikelstimulerande hormon (FSH), östrogen eller progesteron är inte det som ska styra behandling eller valet av dosen. Det rekommenderas också att man sätter in behandling med hormoner i förklimakteriet, eller i nära anslutning till sista blödningen. Kommer man in tidigt med behandlingen gör den betydligt större nytta, och har också färre nackdelar, än om man väntar med att behandla tills kvinnan är 60 år, eller tills det har gått tio år sedan sista mensen.
