Via Minnesmottagningen.se och appen med samma namn finns också information och gratis verktyg hur man kan jobba med förebyggande aktiviteter relaterat till hjärnhälsa. Detta är baserat på professor Miia Kivipeltos banbrytande och prisbelönta forskning om livsstilsfaktorer (FINGER-studien).
Demens är ett syndrom. Det vill säga att flera olika, mer eller mindre kända orsaker, ger likartad sjukdomsbild och innefattar en störning av hjärnans högre funktioner. Demens benämns ofta Alzheimers sjukdom som grovt sett kan sägas vara liktydigt med demens. Alois Alzheimer var en tysk psykiater och neuropatolog, 1864-1915, som gett upphov till sjukdomens namn. Mer sofistikerat kan man skilja på pannlobs-, frontallobs-, vaskulär (multiinfarkt)- och Alzheimers demens.
Långsam utveckling
Demens utvecklas långsamt under månader till år och man har fortfarande en normal uppmärksamhet och vakenhetsgrad, vilket skiljer sig från andra liknande sjukdomstillstånd. Demens är vanligt och cirka en procent av 65-åringar har demens. Förekomsten av demens stiger med stigande ålder och grovt räknat fördubblas förekomsten av demens vart femte år i åldrarna mellan 65 och 85 års ålder, så att sjukdomen påverkar 30 -50 procent av individer vid 85 års ålder. Demens efter en stroke förekommer hos cirka 10-15 procent av de drabbade. Inte helt sällan förekommer en demensliknande förvirringsbild i akutskedet efter en stroke, varför diagnosen inte går att bedöma förrän efter cirka tre månaders tid efter insjuknandet.
Åtta viktigaste varningssignalerna för demens
- Minnesförlust.
- Svårt att medverka i familjens göromål.
- Problem med språket.
- Desorientering i tid och rum.
- Dåligt eller minskat omdöme.
- Problem med abstrakt tänkande, att placera saker och ting på fel ställen så att det stör det dagliga livets aktiviteter.
- Svängningar i sinnesstämning eller uppträdande, förändring av personligheten och förlust av initiativ.
- Förlorar tråden i en konversation och upprepar samma frågor, historier eller kommentarer inom kort tid utan att vara medveten om det.
Diagnosen demens
Diagnostiken av demens är inte enkel. I tidiga stadier är det mycket svårt att skilja från försämringen i kognitiva funktioner vid normalt åldrande. Med kognitiva funktioner menas uppmärksamhet, minne, planeringsförmåga, tänkande, språk och problemlösning. Klassiskt definieras demens som minnesförlust samt en allvarlig försämring vad gäller sociala och yrkesmässiga funktioner. Lite mer praktiskt blir definitionen nedsatt minne samt något av afasi (språkstörning), apraxi (nedsatt motorisk funktion), agnosi (oförmåga att tolka intryck sensoriska/intryck via känseln intryck), störning av exekutiva funktioner av typen tänka abstrakt, planera, organisera sina tankar.
Det är alltså inte alldeles enkelt att särskilja normalt åldrande från en mild kognitiv funktionsnedsättning och demens (Alzheimers sjukdom), särskilt som demenssjukdomen börjar många år innan den ger sig mer kliniskt tillkänna. Förenklat kan man säga att det största skiljemärket mellan normalt åldrande, mild kognitiv funktionsnedsättning och demens är att vid demens är funktionsstörningen påtaglig vid utförandet av dagliga livets aktiviteter.
Normalt åldrande
Man kan vanligen återge detaljer av händelser, man kan använda minneslappar och kalendarium på ett effektivt sätt, man kan felplacera ägodelar men gör ett systematiskt sökande efter dem, är fullt orienterad i tid och rum, kan då och då inte hitta rätt ord, kan följa en konversation, har ett intakt socialt omdöme, uppvisar en bevarad personlighet och kan utföra aktiviteter i det dagliga livet.
Mild kognitiv försämring
Man glömmer detaljer i händelser som dock med uppmuntran kan återkallas, använder fler minneslappar men har inte full nytta av dem, placerar saker fel mera ofta och har svårigheter att finna dem åter, gör mindre fel i orientering i tid och rum, klagar på att det är svårt att hitta ord, har svårt att följa mer komplexa konversationer, har ett intakt socialt omdöme, visar små förändringar i personligheten av typen irritabilitet och apati.
Demens/Alzheimer
Man glömmer hela händelser, kan inte använda minneslappar på ett effektivt sätt. Placerar ofta föremål på fel ställen och kan inte finna dem, har svårt att hålla reda på datum, månad och årtal, har uppenbara problem med att finna ord, använder många ord för att beskriva tankar, har svårt att delta i en konversation eller att påbörja en konversation, har nedsatt socialt omdöme, är mindre motiverad och mer socialt tillbakadragen och ofta deprimerad, irriterad och impulsiv, har en tydligt nedsatt förmåga att utföra dagliga livets aktiviteter. Symtomen skall ha en varaktighet av sex månader.
Datortomografi kan bidra till diagnostiken
Datortomografi (CT) och magnetresonans avbildning (imaging, MRI) kan bidra till diagnostiken. Likaså kan neuropsykologtester vara av stort värde. Emellanåt kan positron emissions tomografi (PET) också bidra till främst differentialdiagnostik. I cerebrospinalvätskan, som omsluter hjärnan och ryggmärgen, kan man genom att ta prov med så kallad lumbalpunktion få vägledning även om det mest används i forsknings- och utvecklingsarbete ännu. Ärftliga faktorer spelar stor roll för utvecklingen av demens och man har genom forskning kunnat hitta vissa markörer som visar på ökad risk för Alzheimers sjukdom.
Sjukhistorien är det viktigaste diagnostiska instrumentet tillsammans med observationer från någon i familjen. Det finns en del tester som Mini Mental State Examination testet (MMSE) som har nära 80 procent känslighet och är positivt förutsägbart till 50 procent och ett negativt förutsägbart (det vill säga utesluter demens) till 96 procent. Test som innebär att rita en klocka är ganska vanligt men förmår inte riktigt att skilja på mild kognitiv försämring och Alzheimer. Ett stort antal laboratorietester av både blodet och cerebrospinalvätskan testas för att kunna användas både som förutsägande test och i den rena diagnostiken av demenssjukdomen. Inget test används mera omfattande kliniskt idag.
Det är också viktigt att tänka på depression, dels därför att det kan likna många symtom och dels därför att vid depression är risken att bli dement cirka dubbelt så stor.
