Det skriver Vetenskapsradion. Ofrivillig ensamhet är inte sällan en del av en psykisk ohälsa, som depression och ångest.
Ett inbyggt beteende
Ofrivillig ensamhet kan ge ett stresspåslag i kroppen. Orsaken är att våra hjärnor tolkar ofrivillig ensamhet som någonting livsfarligt. Anledningen är att för tusentals år sedan, när människan levde tätt inpå rovdjur på savannen, så innebar ensamhet en fara för livet.
Fortfarande, efter alla dessa år, tolkar alltså vår hjärna ensamhet som livsfarligt vilket i sin tur just ger ett stresspåslag i kroppen.
Kan jämföras med att röka
Stresspåslag i kroppen kan bland annat ge kärlsammandragningar. Kärlsammandragningar ökar i sin tur risken för hjärt- kärlsjukdomar. Vetenskapsradion skriver att hälsoriskerna vid ofrivillig ensamhet kan jämföras med att röka.
Till Vetenskapsradion säger psykologen Anna Bennichen att följderna av ofrivillig ensamhet är så stora att vi måste börja ta dem på allvar och att ofrivillig ensamhet inte har den plats på folkhälsokartan som den borde ha.
– Inte ännu. Men vi jobbar på det, säger Anna Bennichen i en kommentar.
Fakta Olika slags ensamhet
Det finns olika slags ensamhet:
- Existentiell – vi känner att våra innersta tankar och känslor inte går att dela, att ingen verkligen lyssnar eller förstår.
- Social – man saknar band till vänner och bekanta som man känner samhörighet med eller kan anförtro sig åt.
- Emotionell – man saknar en kärlekspartner som man kan anförtro sig åt på djupet.
Ensamhet kan vara frivillig eller ofrivillig. Den kan vara objektiv eller subjektiv. Vi kan uppleva stark ensamhet fast vi har många sociala kontakter och relationer. Vi kan kännas oss ensamma även i andras sällskap. Känslan av ensamhet överstiger då den faktiska ensamheten. En del människor har å andra sidan få sociala kontakter utan att känna sig ensamma.
