Olika länder har sina traditioner när det gäller skolsystem och betyg. Det är med andra ord inte alltid det som enligt vetenskapen verkar bäst, som är det som tillämpas. I Finland använder man både betyg och externa examensprov för högre studier. I Sverige har vi en tradition av att luta oss mot lärarens förmåga att värdera elevens kunskap utifrån prov och vad som görs på lektionerna, berättar Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet.
-Huvudsyftet med betyg är att ha ett mått inför urval för gymnasiet. Fördelen med att många olika lärare gör flera bedömningar under längre tid, i stället för att ha ett enskilt intagningsprov, är att eleverna får fler chanser att visa sin kunskap och att lyckas. Detta kan även minska stressen, fortsätter Christian Lundahl.
Rättvisa betyg i skolan
Ett rättvisande betyg är ett betyg där man som elev får möjligheten att visa sitt kunnande på ett sätt där pedagogen kan göra en god bedömning, menar Christian Lundahl.
-Om man exempelvis har olika former av neuropsykiatriska diagnoser eller ångest inför prov, bör man kunna visa sitt kunnande på ett alternativt sätt. Det ska finnas utrymme att jobba med många olika typer av tillvägagångssätt för att visa sin kunskap, både muntligt och skriftligt och skolan bör anpassa detta utifrån individen.
Att ha olika betygsskalor beroende på ämne eller elev skulle kunna skapa större rättvisa, men det skulle bli mycket resurskrävande. Problemet med betyg är brist på likvärdighet. Enligt Skolverket sätter lärare likvärdiga betyg i sin egen klass, men jämför man lärare emellan ser man brister i likvärdighet.
-Man kan jämföra med “Let´s dance juryn” där de ofta tycker lika, men i vissa fall spretar åsikterna stort, säger Christian Lundahl. Vi människor är relativt subjektiva och det är inte alltid lätt att komma överens om vad som ska värderas och på vilket sätt. Vissa pedagoger lägger stor vikt vid vad som händer i klassrummet medan andra väljer att ha fler prov. Det finns därför en mer strukturell brist på likvärdighet.
Undersökningar visar att friskolor har en tendens att sätta högre betyg i de ämnen där man inte har nationella prov, inom exempelvis praktiska ämnen. Man kan se att i ämnen där man har nationella prov, är lärare mer överens om betygssättningen än i andra ämnen, där skillnaden är större.
-Därför kan man säga att nationella prov har en viss likvärdighetsfrämjande funktion för betygen, menar Christian Lundahl. Problemet är att man redan har många olika prov, vilket stressar både elever och pedagoger. De nationella proven kan inte täcka in allt inom ett specifikt ämne, för i så fall skulle man behöva ha sju timmars prov. Det finns även en risk att elever blir extra stressade inför de nationella proven, i tron av att de är viktigare än vad de är. Dessutom finns en hel del mystik och sekretess kring proven som ytterligare förstärker elevernas stressnivå.
-Nationella proven ska inte styra betygen men däremot kan de vara vägledande för lärarna att tillsammans diskutera betygssättning och på så sätt landa i mer likvärdiga betyg, fortsätter Christian Lundahl. Det hade varit önskvärt att man la mer tid på betygsbedömningar på lärarutbildningen och att man hade kontinuerlig fortbildning inom detta. Dessutom behöver lärare ges utrymme och bli bättre på att samarbeta och diskutera betygsfrågor emellan varandra. Om man skulle ha ett liknande system som läkarna, där de går rond och lär av de med större erfarenhet, skulle likvärdigheten öka.
En helt rättvis och objektiv bedömning är svårt att få, då pedagoger är olika och ser på en enskild elev på olika sätt. Jan-Eric Gustafsson, seniorforskare inom pedagogik vid Göteborgs universitet, har undersökt detta. Han menar att snittbetygen blir relativt rättvisa i slutändan, då några pedagoger är tuffare i sin betygssättning och vissa tänker annorlunda och sätter högre betyg.
-Då man har många olika pedagoger på högstadiet blir genomsnittsbetygen kanske ändå relativt rättvisa, säger Christian Lundahl. Det man bör reagera på är om en elev är bra på exempelvis engelska och svenska, men sämre inom SO. Då bör inblandade pedagoger prata ihop sig för att lära av varandra och kanske omvärdera hur man sätter betygen. Om betygen spretar mycket är det ett tecken på att något kan vara fel.
Relationsskapande är viktigt för lärandet
Det är även viktigt för pedagoger att skapa förtroende och en relation till eleverna, för att förstå hur de på bästa sätt tar in kunskap och hur de kan visa vad de lärt sig. Det är dock mycket som ska tryckas in på lektionerna. Relationsskapande hamnar ofta i skymundan för allt annat som lärarna måste förbereda och förmedla.
-Pedagoger upplever generellt att de inte får tillräckligt med utbildning inom relationsskapande och coaching, vilket är en viktig del av lärarrollen i grundskolan, poängterar Christian Lundahl. Dagens kunskapskrav och det centrala innehållet är så omfattande och varje enskild del ska checkas av med betygen, att det blir fullständigt ohållbart. Det blir helt enkelt korvstoppning för både pedagoger och elever och det finns egentligen inget utrymme för reflektion och kreativitet. Min förhoppning är att detta kommer att förbättras med den nya kursplanener och dess minskade fokus på kunskapskraven.
Tidigare var det duktiga lärare som många gånger höll i kurserna på lärarutbildningen. De kunde då dela med sig av sina erfarenheter och ge praktiska tips när de pratade med studenterna. För omkring 15 år sedan införde man i stället att lektorer med forskarutbildning skulle hålla i utbildningen för att lärarutbildningen skulle bli mer akademisk. Akademiseringsreformerna gjorde att man mer eller mindre tog bort det yrkespraktiska till förmån för det teoretiska. Idag har man insett att detta skapar en lärarkår utan verktyg kring det praktiska arbetet. Man har dock börjat införa övningsskolor specialiserade på att ta emot lärarstudenter, för att ge dem en god praktik.
-Jag ser det som att skolan har två uppdrag; dels att fostra och socialisera barn, dels kunskapsuppdraget, säger Christian Lundahl. Om man väljer att optimera det ena uppdraget riskerar man att det blir på bekostnad av det andra. Detta kommer med största sannolikhet inte ge önskvärt resultat. När man arbetar med människor och i synnerhet med barn och unga handlar det oundvikligen om relationer och kontinuerligt uppdykande problem, som man behöver adressera. Sopar man problemen under mattan kommer det bli än större problem längre fram, så bäst är att vara proaktiv och arbeta förebyggande.
En viktig del av läraryrket är även ledarskapet och det behöver utmanas. Hos oss arbetar vi med ledarskapsfrågor i seminarieform, berättar Christian Lundahl.
-Vi arbetar nära och tillsammans, för genom samtal med varandra får vi även bättre förståelse för oss själva och vårt agerande. Pedagoger behöver få mer innehåll och handfasta tips kring ledarskap och deras roll som lärare utifrån hur verkligheten ser ut. Det är även viktigt att pedagoger har kunskap om hjärnans utveckling och hur det påverkar inlärning i olika åldrar och en god förståelse kring hur man bäst stöttar barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Nya kursplanen från hösten 2022
Skolan har blivit alltmer akademisk, vilket ställer helt andra krav på eleverna vad gäller att resonera, argumentera och analysera. Man behöver utveckla ett annat förhållningssätt så att kraven blir mer rimliga. Om målet är att alla barn ska må bra och lyckas i grundskolan krävs ändringar.
-Hösten 2022 kommer den ändrade kursplanen som jag hoppas kommer leda till mer utrymme för individuella behov, relationsskapande och att betygskriterierna inte blir lika styrande. Idag utgår man inte alltid från klassen utan mer utifrån vad man måste ta sig igenom. Om man på vilken arbetsplats som helst ska maximera produktionen finns en risk att det blir sämre kvalitet och sämre arbetsmiljö. Min förhoppning är att fler rektorer framöver kommer kunna ge möjlighet för pedagoger att exempelvis hjälpa eleverna att uppskatta de geometriska formerna och inte enbart fokusera på formler.
Svårt att förändra skolans “innehåll”
I skolan har man på senare år på ett övergripande sätt fokuserat på samtyckesproblematiken och pornografi, snarare än på livskunskap i ett vidare perspektiv. Att lära barn och unga om relationer, känslor och psykisk hälsa har inte fått stort fokus, trots den ökade psykiska ohälsan i samhället. Det finns starka lobbygrupper för enskilda ämnen som försvårar att ta bort ämnen eller att lägga till något nytt.
-När man ändrade namnet kristendomskunskap till religionskunskap ledde det till en stor namninsamling i protest, berättar Christian Lundahl. För att lägga till ett ämne som exempelvis livskunskap skulle man behöva ta bort något annat och det är inte populärt och skulle få tufft motstånd. Att reducera tiden för ämnen är mycket impopulärt, där man håller fast vid att just detta ämne är viktigt.
Stress i systemet gör att hela samhället får betala dyrt
Många forskare ifrågasätter kravet på en godkänd gräns och betyget F. När man inte når gränsen för godkänt känner man sig lätt misslyckad, vilket kan leda till dåligt självförtroende. Detta är inte positivt för motivationen att lära sig, menar Christian Lundahl.
-På individnivå kan det leda till att man inte lyckas lika bra framåt, vilket i slutändan kan bli stora kostnader både för individen och för hela samhället. Nationalekonomiska studier visar att vi alla får betala ett högt pris när vi väljer att slå ut individer tidigt i livet. I stället behöver vi fokusera på att främja en skola som skapar intresse och nyfikenhet för lärandet. Detta finns i dagens skola men hamnar ofta i skymundan för en mer detaljstyrd skolplan, där betygskriterier blir viktigare än allas rätt till en trygg och sund skolgång. Det finns en stress i systemet som gör att ledare och pedagoger inte får tillräckligt med utrymme för att nå fram till varje enskild elev. Det hade även varit önskvärt att välja en annan form av betygsskala med färre alternativ. Ju fler steg desto mer stress, då det finns flera olika positioner att förstå och kämpa för.
Betyg och motivation
Det finns ingen vetenskaplig grund för att betyg skulle skapa motivation till inlärning. Det finns studier som visar att betyg framför allt minskar motivationen för de svagare eleverna, medan det inte ger någon förhöjd motivation för de starkare eleverna.
-Högstadiet skapar generellt inte nyfikenhet och motivation till inlärning, i stället hamnar fokus på att göra det man tror krävs för att få ett specifikt betyg, säger Christian Lundahl. De negativa effekterna till följd av detta kan vara att man väljer bort ämnen eller områden där man inte betygssätts eller inte har någon chans till betygshöjning. Detta är inte hållbart på sikt då allt jag exempelvis gör i mitt yrkesliv inte är lönegrundande, men jag gör det ändå tack vare en inre motivationskraft.
COR teorin (Conservation of resources theory) är en stressteori som beskriver motivationen som driver människor att både behålla sina nuvarande resurser och att sträva efter nya resurser. Denna teori pekar på att när man lyckas på en redan framgångsrik position får man självklart bekräftelse, men det höjer inte direkt motivationen. Däremot kan negativ feedback i en redan utsatt, svag position, ge ytterligare försämring av situationen. Med andra ord kan man säga att vinsten för högpresterare som lyckas är lägre än det negativa som sker för svagare individer vid negativ feedback.
-Min kollega Alli Klapp har undersökt vad som hände efter det att man tog bort betygen i årskurs 6, berättar Christian Lundahl. Resultaten visar att de med svagaste betyg blev lite bättre över tid. Därför kan man fråga sig om det är bra att ha betyg redan på mellanstadiet, när risken är uppenbar att det påverkar de svagare negativt. Personligen tror jag att det är bättre att vänta till årskurs 8 och använda betygen som ett urval till gymnasiet. Om man behöver tillvägagångssätt för att säkerställa att eleverna hänger med och får den kunskap de behöver, finns det bättre alternativ än betyg, som kan vara svåra att förstå.
Christian Lundahl ingick i en forskargrupp som skulle utvärdera införandet av betyg i årskurs 4, men till följd av att det var så pass få skolor som valde att vara med i försöksverksamheten med att införa betyg tidigare, fick man inga entydiga resultat. Men det man tydligt kunde se var att förändringen skapade känslor i elevgruppen. Man kände stolthet om man lyckats men det fanns även mycket ängslan, oro och stress, som inte funnits tidigare. Även internationella studier visar att betyg är det som skapar starkast känslor hos individen och det gäller att kunna hantera de negativa känslorna.
-Det finns studier som pekar på att det kan vara viktigt att addera ett filantropiskt perspektiv och exempelvis ge elever förståelse för att matematik är bra även för att hjälpa till att lösa klimatkrisen eller att språk är viktigt för att kunna hjälpa människor som inte talar vårt språk, säger Christian Lundahl. Om elever får en bredare förståelse för hur man kan använda ämnet positivt för närmiljön, kan det vara en motivationsfaktor som är lättare att förstå.
Skolan och psykisk ohälsa
Den psykiska ohälsan har stigit sedan 90-talet, men enligt folkhälsodata har det varit en brantare stigning det senaste decenniet och det drabbar uppenbart flickor på de teoretiska programmen hårdast, där prestationsångesten är extra närvarande. Det finns även en studie gjord i Umeå där resultaten visade att införandet av betyg redan i årskurs 6 bidrog till psykisk ohälsa, berättar Christian Lundahl.
Enligt COR teorin orsakar misslyckanden i skolan minskat självförtroende och tillit till sig själv och sin förmåga, vilket ger förlust av mentala resurser och minskat välbefinnande. Om man i stället behärskar skolämnen, sociala relationer etc får man en hög känsla av kontroll, vilket ökar de mentala resurserna och psykiskt välmående. Denna teori pekar på att förluster av resurser är mer kännbara än vinster av resurser, vilket lätt medför att negativa spiraler uppstår. Det betyder att i skolsammanhang är barn mycket sårbara för misslyckanden och att det kan vara svårt för dem att återuppta en känsla av självförtroende och välbefinnande.
-En del i varför den psykiska ohälsan bland unga ökat är att skolan idag generellt sätt uppfattas ha en större betydelse för om man lyckas eller inte i livet. I storstäder som Stockholm är konkurrensen extra tydlig och det är lätt att tro att vilken skola man kommer in på är livsavgörande, när det viktigaste egentligen är att gå ut med godkända betyg. Ofta finns det olika vägar att nå fram till liknande mål, men det glöms lätt bort och då ökar pressen och stressen att nå höga betyg. I vissa kulturer får detta ett överdrivet värde och det är därför viktigt hur vi vuxna, både föräldrar och pedagoger, pratar med barnen.
Studier visar att studenter som inte haft tillräckligt höga betyg men som av misstag halkat in på en linje med högt intag, ändå klarat sig bra. Vem vet, kanske dessa elever till och med blir bättre i sin yrkesroll än de som hade högsta betygen.
-För att få en attitydförändring och minska prestationsångest och psykisk ohälsa bland barn och unga, behöver vi vuxna ta ett stort ansvar, säger Christian Lundahl. En bra start kan vara att fokusera mer på barns styrkor och talanger, snarare än på de svårigheter som finns. Om vi vill ha ett sunt och konstruktivt samhälle behöver alla barn ges möjligheten att må bra och lyckas.
