Debatten, huruvida vi människor kan ha ett selektivt minne, har länge varit het. Kan vi välja att inte komma ihåg vissa saker? Helt enkelt välja bort ett minne? En av de första som påstod detta var Freud, som i början av 1900-talet hävdade att människan kan både kontrollera och avsiktligt glömma vissa minnen. Nu visar det sig att Freud kanske inte var helt fel ute trots allt.
Vi kan kontrollera vår hjärna
Tänk dig att du tappar något som du vet om är farligt? Det kan vara något varmt, vasst eller så. Impulsivt väljer de flesta att inte fånga upp vad det nu kan vara du tappar – det är en motorisk impuls som vi styr med vår hjärna. Psykologiforskaren Gerd Thomas Waldhauser har, genom att göra hjärnavbildningar, sett att på samma sätt som vi kan styra våra motoriska impulser kan vi även styra vårt minne.
I laboratoriemiljö har försökspersoner fått uppmaningen att träna in eller glömma bort fakta. Waldhauser såg att samma delar av hjärnan som aktiveras när vi håller tillbaka en motorisk impuls, samma del aktiverades när vi försökte tränga undan ett minne.
Ibland kan det vara bra att glömma
Personer som av någon anledning är deprimerade eller har drabbats av så kallad posttraumatisk stress kan, påpekar Waldhauser pressmeddelandet, vara behjälpt av att glömma. Att ta sig ur en svår depression eller ta sig idare efter ett svårt trauma kan vara svårt om man hela tiden har svåra minnen. Trots att personer skulle kunna behöva glömma är det för tidigt att säga vad det i sin tur leder till. Förtryckta minnen är en del som man inte har kunnat forska i och se – vad händer om minnena kommer upp till ytan igen till exempel. Det man vet är att undertryckta känslor eller bortglömda minnen många gånger yttrar sig i fysiska reaktioner.
I försöken koncentrerade man sig på att försökspersonerna skulle glömma neutral information, inte svåra känslor eller traumatiska minnesbilder eftersom man ansåg att glömma en traumatisk händelse skulle vara betydligt mer komplext.
Fångade ett ögonblick
Förutom att lokalisera själva mekaniken bakom att vi kan lära oss själva att kontrollera och glömma vissa saker kunde man faktiskt även fånga just det ögonblick då minnet så att säga tvingades “försvinna”. Det såg man via de EEG-mätningar som gjordes under försöket. Ansträngningen att försöka glömma var först i början väldigt stor men den mattades av efter bara några timmar. Det man kunde se var att ju oftare man lyckades trycka undan information och glömma minnen, desto svårare blev det att plocka fram minnet igen.
Genom detta skulle man kunna dra paralleller till undanträngda minnen från exempelvis barndomen – ju längre tiden går och ju mer man anstränger sig för att glömma, desto svårare blir det att på äldre dar minnas barndomen igen.
