Svaret på den frågan har några amerikanska forskare kommit närmare genom att studera fruktflugor.
Gener gör skillnaden
Behovet av sömn skiljer sig mellan olika individer. Ett välkänt exempel på detta är att det för den brittiska premiärministern Margaret Thatcher räckte med några få timmars sömn medan den välkände forskaren Albert Einstein var en sjusovare. Två personer, två helt olika sömnbehov.
När forskarna studerade generna hos flugorna kunde man se att det fanns hela 126 skillnader i totalt 80 gener mellan de som hade störst och minst behovav sömn. Av dessa 80 gener återfinns 57 gener också hos människan, vilket gör att forskarna tror att forskningen gäller även för oss.
Ingen skillnad i livslängd
Studien, som är omfattande, visade att kortsovarna bara behövde tre timmars sömn per dygn medan långsovarna behövde sova i 15 timmar. Det finns en teori om att kortare sömn kan ge minskad livslängd men enligt den nya studien har kortsovarna samma livslängd som långsovarna, och de som hade normal sömn.
Så även om sömnbehovet mellan olika individer är stort så påverkades inte livslängden av mängden sömn.
Styrs av flera gener
Till SVT Nyheter säger dygnsrytmforskaren Gabriella Lundkvist att resultatet av studien är intressant eftersom det visar att det visar att sömnbehovet inte styrs av några få gener utan att det är en mängd olika gener som påverkar just ditt behov av sömn. Precis som de amerikanska forskarna menar Gabrilla Lundkvist att skillnaden mellan kortsovare och långsovare hos fruktflugorna också skulle kunna betyda att det ser ut på samma sätt hos människan.
Hur hälsan påverkas av för lite sömn är fortfarande inte kartlagt, däremot konstaterar Gabriella Lundkvist att även om man vet att människor generellt behöver ungefär sju timmars sömn för att hålla sig frisk är den aktuella studien ett belägg för att det inte gäller alla.
Bättre behandlingsmetoder
Forskarna bakom studien hoppas att resultaten, och uppföljande studier, kan leda till att man bland annat kan ta fram bättre behandlingsmetoder av sömnproblem som narkolepsi.
Att man har identifierat de gener som påverkar sömn kan komma att bidra till att man kan utveckla behandlingar och läkemedel för personer med olika typer av sömnstörningar.
