Närapå lika svårt som att tänka sig ett sjukt barn är det att förstå hur de själva uppfattar sina sjukdomar och funktionshinder.
Barnpsykologen Christina Renlunds böcker “Doktorn kunde inte riktigt laga mig” (Gothia Förlag) och “Litet syskon” (Gothia Förlag) öppnar läsarens ögon. Första boken handlar om hur man förhåller sig till det sjuka barnets funderingar, medan den andra beskriver de friska syskonens problematiska situation. Renlund som i trettio år följt svårt sjuka barn från BB upp i tonåren har mycket erfarenhet att ösa ur.
“Doktorn kunde inte riktigt laga mig”
Barnen bär på undringar om sjukdomen och om livet, men inte alltid ord för allt de tänker. En dag kommer frågorna, och då är det nästan aldrig ett ”bra tillfällen” utan när det är som jobbigast. Lika bara att vara beredd, förklarar Renlund. Och det är viktigt att komma ihåg att om en fras duger för en tvååring behöver en fyraåring bättre förklaringar.
I “Doktorn kunde inte riktigt laga mig” betonar hon vikten av att våga prata med barnet om sjukdomen. Boken handlar om ”små barn med stora frågor och starka känslor”, skriver hon. Framförallt om väldigt kloka barn, som trots att de är små har insikter som vuxna sällan vågar ha.
Ibland innehåller böckerna så kloka barnrepliker att de snarare verkar vara författarens sammanfattningar. Ett barn slår osentimentalt men fångande fast att man ”kan tycka synd om någon som skadar sig /…/ det går över. Sjukdomen kan man inte göra något åt. Och man kan inte tycka synd om en person hela livet”. Vuxna har mycket att lära av barnens sätt att se på världen.
Renlund har inga manualer, utan ger många exempel. Ofta är det påfallande enkla metoder, som att skriva brev till det jobbiga, rita det svåra eller leka och låta leksakerna symbolisera jobbiga situationer. Då har barnen lättare att beskriva vad de tänker och man når längre, när pratet inte räcker till. Dessutom ska man se till att ta hjälp av hela familjen, syskonen är många gånger de som allra bäst förstår situationen.
“Litet syskon”
I Litet syskon berättar barn mellan två och sex år gamla om hur det är att ha syskon med svåra sjukdomar eller funktionshinder.
Ofta förstår syskon det sjuka barnet bäst av alla. Men även om till och med riktigt små barn anpassar sitt beteende till det sjuka syskonet är det svårt för en liten unge att acceptera rollen som frisk och normal. Syskonet kanske är äldre, men utvecklas långsammare, kan inte leka utan skriker och bråkar eller kräver föräldrarnas ständiga uppmärksamhet.
Det händer också att barn tar på sig skulden för sitt syskons sjukdom, men bär på den känslan utan att våga berätta om den. Därför är det viktigt att känns naturligt att prata om det svåra och annorlunda, menar Renlund, så att friska syskon känner stödet från föräldrarna.
Böckerna är angelägna för föräldrar till barn med svåra sjukdomar. Inte minst som stöd i samtalet med barnen och deras syskon. De fungerar både för sträckläsning, och att återkomma till för att slå upp något i. Lite äldre syskon kan också läsa böckerna och känna igen situationerna. Dessutom borde alla som jobbar med sjuka barn och deras familjer ha läst och diskuterat böckerna, eftersom de innehåller många exempel på såväl problem som möjliga lösningar.
Däremot är böckerna inga snyfthistorier, framförallt för att barnen som citeras är så självklart kloka i sina tankar.
—
Christina Renlund
Leg. psykolog och psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi, handledare.
Två böcker av Christina Renlund:
• Doktorn kunde inte riktigt laga mig – barn om sjukdom och funktionshinder och om hur vi kan hjälpa (Gothia Förlag)
• Litet syskon – om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättning (Gothia Förlag)
