Bli smal av rökning – en myt

Det är Lisa Webb, Master of Public Health vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV) som i sin masteruppsats presenterat de nya rönen. Enligt Lisa Webb kan man se att även om cigarettrökandet i världen har minskat, har fetman ökat.

Rökning hjälper inte mot fetma

I en studie med 6 000 personer använde man sig av två mätsystem, BMI* (body mass index) och WHR** (waist-hip ratio) för att se sambanden mellan rökning och fetma.

Det har publicerats en rad studier som pekar mot att rökare eventuellt skulle ha mindre viktproblem än ickerökare. Genom att studera relationen mellan rökning och fetma under en längre tid ville Lisa Webb se om dessa studier stämde, något som nu har visat sig tyda på att rökning inte hjälper mot fetma.

Midjemåttet ökade

Rökande kvinnor hade ett lägre BMI jämfört med ickerökande däremot hade både män och kvinnor som rökte större midjemått.

Skillnaden i midjemått hos just kvinnor som rökte jämfört med kvinnor som inte rökte ökade även allteftersom studien fortskred. Det fanns alltså belägg att rökning snarare ledde till ökat midjemått än tvärtom.

—

*BMI Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.

**WHR Midjemåttet delat med höftmåttet. För både män och kvinnor räknas en midje-höftkvot (WHR) på 1,0 eller högre som en riskindikator för ohälsa, som t ex hjärtsjukdom eller lidanden pga övervikt. En hälsosam kvot är för män 0,90 eller lägre, och för kvinnor 0,80 eller lägre.

Källa: Karolinska Instiutet