-870x489.jpg)
-870x489.jpg)
-870x489.jpg)
Tidigare hette sjukdomen Ehrlichios och orsakades av bakterien Ehrlichia. Numera har bakterien döps om till Anaplasma phagocutophilum och sjukdomen i sig går idag under namnet anaplasmos.
Anaplasmos (Ehrlichios, fästingfeber) – förekomst och orsak
Sjukdomen har en väldokumenterad historia hos djur och hos människor förekommer den i två varianter, monocytär och granulocytär. Hos människor upptäcktes dessa relativt sent, det var inte förräns 1987 respektive 1994 som de mänskliga varianterna beskrevs för första gången. Det första fallet av granulocytär anaplasmos hos människa rapporterades först 1997. Det har även förekommit fall av denna sjukdom i Sverige. däremot har den monocytära formen aldrig rapporterats hos vare sig djur eller människor i landet.
Anaplasmos orsakas av att bakterien förökar sig inne i de vita blodkropparna. Själva bakterien sprids huvudsakligen via fästingar och är därmed en zoonos, en sjukdom som kan föras över mellan djur och människa. Det finns däremot inga belägg för att anaplasmos smittar mellan människor.
Anaplasmos (Ehrlichios, fästingfeber) – symtom
Det är vanligt att du som drabbas inte upplever några symtom alls. Däremot förekommer det symtom som till exempel feber och huvudvärk.
Symtom vid anaplasmos (Ehrlichios, fästingfeber)
- Feber
- Frossa
- Nattliga
- svettningar
- Huvudvärk
- Muskel- och ledvärk
- Illamående
- Allmän sjukdomskänsla (som vid influensa)
- Trötthet
- Illamående, kräkningar, diarré
- Hosta
- Hudrodnad
I enstaka fall kan man drabbas av ett allvarliga förlopp där det förekommer lunginflammation, uttalade andningsbesvär, njursvikt och neurologiska symtom.
Anaplasmos (Ehrlichios, fästingfeber) – diagnos och behandling
För att ställa en diagnos utgår läkaren från den kliniska bilden, det vill säga hur du som patient upplever situationen och vilka symtom som har drabbat dig. Man kan även se vissa karakteristiska förändringar i ditt blod och via leverprover. Man ska vara medveten om att diagnosen inte alltid är helt lätt att ställa.
När man väl har ställt diagnos behandlas sjukdomen med antibiotika, vid behov. Men även utan behandling läger de flesta utan komplikationer. Folkhälsomyndigheten konstaterar att medan sjukdomen inte är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen så bör inträffade fall meddelas till smittskyddsläkaren i landstinget samt eventuellt till länsveterinären.
Anaplasmos (Ehrlichios, fästingfeber) – så förebygger du fästingbett
Det bästa sättet att undvika att drabbas av anaplasmos är att förebygga fästingbett och det kan du göra på egen hand. Fästingar trivs i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Vet du med dig att du vistas i sådana områden, eller områden där det är rapporterat att det förekommer många fästingar, så kan du tänka på följande:
Så skyddar du dig mot fästingbett!
- Bär stövlar, långbyxor med byxbenen nedstoppade innanför stövelskaften samt en skjorta, nedstoppad innanför byxlinningen, ger gott skydd.
- Kontrollera kläderna regelbundet och borsta bort eventuella fästingar, som lättast syns på ljusa kläder.
- Efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp, speciellt mjuka och behårade kroppsytor. Hos barn sitter fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe kan det också vara klokt att duscha (eller bada) och kamma håret.
Hur gör jag om jag blivit fästingbiten?
- Ta bort fästingen så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare.
- Fatta tag om fästingen så nära huden du kan och dra rakt ut. Du ska inte vrida, detta kan göra att mundelar bryts loss och fastnar i huden, och du ska inte smörja på fett eller nagellack, detta kan få fästingen att “kräkas”.
- Tvätta såret med desinfektionsmedel och tvätta händerna med tvål och vatten.
- Om du inte fick bort hela fästingen, vänta några dygn. I regel uppstår en liten inflammation och då är det ofta enkelt att med pincett eller nål få bort kvarvarande delar.
