Studien genomfördes vid Birmingham University och omfattade 100 elever 13-14 år gamla. De bar aktivitetsarmbandet dygnet runt i åtta veckor.
Motivationen minskade över tid
Aktivitetsarmband har blivit en allt vanligare syn på motionärer och mäter exempelvis antal steg och förbrända kalorier. Meningen är att det ska öka motivationen att röra på sig och i England är det flera skolor som använder tekniken. Men den aktuella studien visar att det inte enbart för med sig positiva effekter.
Mikael Quennerstedt, professor vid Örebro universitet, deltog i arbetet med studien och han berättar att eleverna till en början tyckte det var motiverande att bära aktivitetsarmbandet, men sedan minskade motivationen över tid. Förklaringen var att eleverna kände sig övervakade samtidigt som de fick skuldkänslor om de inte nådde det dagliga målet på 10 000 steg.
Steg och kalorier gick att följa i app
Aktivitetsarmbandet mätte bland annat hur många steg eleverna tog, hur långt de gick och hur många kalorier de förbrände. Allt gick att följa i en app där de dels kunde se sitt eget men även kompisarnas resultat, något som bidrog till känslan att vara övervakad.
För att känna sig mer nöjda med sig själva, och tävla med kompisarna, hände det att ungdomarna manipulerade armbandet för att nå upp till 10 000 steg.
Eleverna ifrågasatte många aspekter av mätandet
Genom enkäter och intervjuer med ett urval av eleverna i samband med testperioden framgick att eleverna hade dubbla känslor kring att mäta sin aktivitet. De ville verkligen nå det uppsatta målet men ifrågasatte samtidigt varför det skulle vara just 10 000 steg och om det inte hade varit bättre att anpassa målen utifrån individen. De ifrågasatte också utbildningsvärdet då de inte tyckte att det gav något att gå runt, runt på idrottslektionerna bara för att samla steg.
Mikael Quennerstedt tycker att ungdomarnas kritiska tänkande av mätandet är viktigt att ta med sig om man väljer att införa användande av aktivitetsarmband på skolor. De kan säkert vara bra för en del, men för många gick ju motivationen ned, så man måste fundera på utbildningsvärdet och lyssna till eleverna, menar han. Målen behöver vara realistiska, för når man aldrig dit så tappar man motivationen, det gäller nog barn såväl som vuxna.
