Afrikansk svinpest – en allvarlig virussjukdom som spridit sig över kontinenter

År 2023 blev det tragiska faktumet en realitet då det första fallet av afrikansk svinpest registrerades i Sverige, närmare bestämt i Fagersta-området, där ett vildsvin drabbades av sjukdomen. Detta bekräftar det ständigt ökande hotet och behovet av att hantera och förebygga spridningen av denna smittsamma sjukdom. För jägare och allmänheten inom det nuvarande karantänområdet kommer konsekvenserna att vara betydande.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), ansvarar för att samla in prover från vildsvin för att spåra smittan och övervaka smittvägar. Jordbruksverket är den myndighet som leder bekämpningsarbetet mot ASF och har vidtagit omfattande åtgärder.

Allvarlig smittspridning av afrikansk svinpest över Europa

Från och med år 2007 har Afrikansk svinpest etablerat sig i regioner som inkluderar Kaukasus och Ryssland. Den har också sedan 2014 varit närvarande i flera europeiska länder som är medlemmar av EU. De första EU-länderna som drabbades av denna fruktade virussjukdom var Litauen och Polen. Sedan dess har minst två EU-länder per år påverkats. Året 2018 markerade en viktig vändpunkt då de första fallen av Afrikansk svinpest upptäcktes i Kina, vilket visade på sjukdomens globala spridning.

Viruset har en snabb spridningstakt i vildsvinspopulationer, med en hastighet på en till två kilometer per månad. Ibland uppstår även hopp i smittspridningen, såsom fallet i Fagersta, där viruset plötsligt dyker upp långt från tidigare drabbade områden.

Under 2022 såg det ut som att utbrotten av ASF minskade för första gången sedan sjukdomen noterades i ett EU-land. Tyvärr har trenden vänt under detta år, med över 1 000 utbrott rapporterade i grisbesättningar på Balkan.

Spridning av virus – direkt och indirekt

Smittspridning av afrikansk svinpest kan ske på flera sätt. Det kan hända genom direktkontakt mellan infekterade djur eller genom indirekt överföring via olika medier, inklusive människor, transportfordon, och redskap. En viktig anledning till den snabba spridningen av sjukdomen är att viruset har en stark överlevnadskapacitet. Det kan förbli aktivt under flera år i kylt eller fryst kött samt i många rökta eller saltade produkter. Därför är matavfall en betydande väg för spridning till nya områden. Viruset kan spridas när människor lämnar infekterat kött eller till och med charkprodukter i naturen, vilket blir föda för vildsvin som strövar omkring.

SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) menar att smittan troligtvis har nått Sverige genom icke-kommersiell import av livsmedel, det vill säga att det är människor och inte djur som fört in smittan. För att minimera risken för att viruset transporteras och sprids, är det i vissa områden av de drabbade länderna förbjudet att ta med sig kött och köttprodukter från både tamgrisar och vildsvin. Denna åtgärd är en del av försöken att begränsa sjukdomens spridning.

Djur som smittspridare i Afrika

I delar av Afrika spelar vårtsvin och möjligen andra vilda grisdjur en avgörande roll för spridningen av afrikansk svinpest. Dessa djur kan bära på viruset utan att uppvisa några symtom på sjukdomen, vilket gör dem till asymtomatiska smittkällor. Virus kan också föröka sig i mjuka fästingar och spridas via dessa. Detta komplicerar ytterligare situationen och gör det svårare att kontrollera smittspridningen i vissa områden där vilda djur är inblandade i sjukdomens ekologi.

En reservoar i Afrika

Afrikansk svinpest härstammar från Afrika, där vilda grisdjur fungerar som en naturlig reservoar för viruset eftersom de är motståndskraftiga. Inga sådana naturliga resistensmekanismer finns hos vildsvin och tamgrisar på den norra halvklotet. Dödligheten i drabbade vildsvinspopulationer är nästan total, även om några individer, likt vid rävskabb, överlever. Människor och andra djur smittas inte av ASF, men mänsklig aktivitet utgör en betydande smittväg.

Symtom vid afrikansk svinpest

Afrikansk svinpest kan visa sig i olika kliniska former, från ett mycket snabbt förlopp där grisarna dör innan några symtom hinner observeras, till ett mer långsamt förlopp med varierande sjukdomsbild som kan sträcka sig över flera månader.

I akut fas av sjukdomen inleds det vanligtvis med hög feber hos de drabbade grisarna, följt av en snabb förlust av aptit och försämrat allmäntillstånd. Dräktiga suggor tenderar att abortera på ett tidigt stadium av sjukdomen. Hudens färg kan ändras till en blåaktig nyans på vissa delar av kroppen. Djuret kan också visa en ostadig och okoordinerad gång. Andningssvårigheter, ögonflöde, kräkningar, diarré och blödningar från både munnen och ändtarmen är andra symptom som kan uppträda. De djur som smittats dör oftast inom en tidsram på fem till tio dagar.

Dock är det initialt vanligt att enbart enstaka djur i en grupp drabbas, vilket gör det utmanande att upptäcka utbrott av Afrikansk svinpes. Det är också värt att nämna att vildsvin kan drabbas av afrikansk svinpest med liknande symtom som hos tamgrisar.

Diagnos av afrikansk svinpest

För att ställa diagnos och bekräfta förekomsten av afrikansk svinpest används flera olika metoder. Virus kan detekteras i serum, blod och vävnader genom användning av polymeraskedjereaktion (PCR), och levande virus kan isoleras genom odling. Dessutom kan antikroppar i serum påvisas med hjälp av ELISA-teknik. Dessa diagnostiska verktyg är avgörande för att övervaka och bekämpa sjukdomen samt för att vidta åtgärder för att förhindra ytterligare smittspridning.

Inget vaccin tillgängligt

Det finns för närvarande ingen förebyggande behandling eller vaccin mot ASF. Forskning pågår i flera delar av världen för att utveckla ett vaccin, men det är osäkert när ett sådant kommer att vara tillgängligt. Det kan dröja flera år.

Bidra till att förhindra spridningen av afrikansk svinpest

För att minimera risken för att afrikansk svinpest sprids, följ några enkla riktlinjer:

• Släng inte matavfall i naturen eller längs vägarna.
• Mata inte grisar med matrester.
• Kompostera matavfall i slutna behållare.
• Om du upptäcker dålig avfallshantering, kontakta miljökontoret i din kommun.
• Om du hittar ett dött vildsvin, anmäl det till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, genom användning av länken “Rapportera vilt” eller ring på telefonnummer 018-67 40 00.

Läs om fästingbett och TBE.