Hyperaktivitet är ganska vanligt i barnaåren, men orsakssambanden är inte helt klara.
Azofärgämnen
Man har i andra studier sett att ämnen och tillsatser i livsmedel – exempelvis fosfat, glukos, laktos, konserveringsmedel och färgämnen skulle kunna påverka hyperaktiviteten hos barn. Det har dock även funnits studier som visat motstridiga resultat.
En brittisk studie gjord av McCann och medarbetare tittade på om framför allt azofärgämnen påverkar barns hyperaktivitet.
Fakta: I vilka livsmedel kan azofärgämnen finnas? Sju av azofärgämnena får användas till nästan alla livsmedel som får färgas. Det innebär att de får användas i drycker (med undantag för saft som aldrig får färgas), glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, desserter, sylt, marmelad, soppor, såser, senap, frukt- och grönsaksberedningar, smaksättningspreparat, snacks och kosttillskott. (Källa: Livsmedelsverket)
Studiens genomförande
I studien deltog 153 treåringar och 144 åtta- och nioåringar av totalt 898 tillfrågade från förskolor och 663 barn från skolor i ett område med varierad socioekonomisk bakgrund. Alla barn som deltog fick fria måltider och föräldrarna kontaktades både via brev, telefon och hembesök.
Man tog en 24-timmars kostanamnes och beräknade barnens näringsintag och intag av konserveringsmedel och azofärgämnen före ändringen av kosten.
Ökad hyperaktivitet
Under studien fick barnen antingen en placebomix (icke verksamma ämnen) i fruktjuicen eller en blandning med konserveringsmedlet natriumbensoat (45mg) och två olika azofärgämnen (20 eller 30 mg) i juicen. Ingen visste vilka barn som fick vilken fruktjuice. Man bedömde hyperaktiviteten utifrån lärarskattning och föräldraskattning.
Efter analys och justering för flera störfaktorer i studien kan man dra slutsatsen att tillsats av natriumbensoat och/eller färgämnen i kosten ger ökad hyperaktivitet hos treåringar respektive åtta-nioåringar.
Storleken på effekten motsvarar ungefär 10 procent av skillnaden i beteende mellan barn med respektive utan ADHD-bild. Det krävs dock ytterligare forskning inom området för att förstå hur det fungerar.
Källa: Läkartidningen #6
