Uppgifterna kommer från färsk apoteksstatistik över sålda läkemedel i Sverige.
– På många sjukhus saknas specialister på osteoporos (benskörhet), och primärvårdsläkarna känner tyvärr ofta inte ens till att det finns effektivare nya behandlingar. Men primärvården är hårt ansträngd, därför behöver den stöd i form av specialister på mottagningarna runt om i Sverige, säger Mattias Lorentzon. Vi måste börja ställa högre krav på sjukvården att man ska ge de bästa läkemedlen till de patienter som faktiskt har stora behov och mycket hög risk för nya frakturer.
Forskning visar att risken att bryta sig efter en första osteoporosrelaterad fraktur är 30–35 procent inom de närmaste fem-sex åren. Trots detta finns det på många sjukhus inga rutiner för att sätta in behandlingar, utreda patienter och erbjuda olika typer av åtgärder.
Man behandlar benbrottet, och sedan är det bra med det.
Mattias Lorentzon är medveten om att sjukvården kan vara ekonomiskt pressad och ha krav på besparingar.
– Då kan det vara svårt att införa nya förbättringar som kostar pengar. Men de flesta osteoporosläkemedel som vi använder har inget patent längre och under nästa år går ytterligare ett patent ut, säger han. Det innebär att 99 procent av all läkemedelsanvändning för osteoporos då gäller billiga läkemedel utan patent.
Osteoporos kan ge obegripliga smärtor
Men vi ska inte enbart prata pengar, säger Mattias Lorentzon.
– Lidandet hos de drabbade patienterna är en faktor som vi inte får glömma bort.
Osteoporosfrakturer ger inte bara försämrad livskvalitet och handikapp, utan också smärtor som nog är obegripliga för dem som inte upplevt dem. Och läkningstiden är lång, speciellt för kot- och höftfrakturer. Osteoporos drabbar varannan kvinna och var fjärde man över 50 år, äldre kvinnor är klart överrepresenterade.
– Äldre kvinnor har traditionellt sett inte varit så starka lobbyister i samhället, men jag tror att det är en förändring på gång, säger Mattias Lorentzon. 40–50-talisterna är en jättestor grupp som börjar göra sin röst hörd även när det gäller osteoporosbehandling.
Nya läkemedel är dubbelt så bra på att förhindra frakturer
– Sedan några år vet vi att det bästa vi kan göra för de patienter som har en mycket hög risk för frakturer, de som har låg bentäthet, haft en kot- eller höftfraktur, är att först ge dem en benuppbyggande behandling, med modernare läkemedel som skapar nytt ben, och sedan de äldre antiresorptiva läkemedlen, som bibehåller det nya benet och fortsätter ge förbättringar. Denna så kallade sekventiella behandlingsrutin gör att patienten kan få stora förbättringar i bentäthet och fortsätta behålla och dessutom öka den ytterligare, berättar Mattias Lorentzon, och fortsätter:
– En av våra senaste studier visar att ett av de nyare läkemedlen, en monoklonal antikropp som ges som injektioner en gång i månaden, ger knappt 40 procent lägre risk att få höftfraktur och cirka halverad risk att få kotfraktur jämfört med standardbehandling. Trots detta fantastiska resultat används detta medel väldigt sparsamt. Jag tycker det är oetiskt.
Anita Sandström är vice ordförande i Osteoporosförbundet och hon håller med.
– Vi har i Sverige 124 000 osteoporosrelaterade frakturer per år som kostar 23 miljarder, för att inte tala om lidande och försämrad livskvalitet för patienterna. Det finns fortfarande en stor okunskap om denna sjukdom, det visade inte minst den undersökning som vi genomförde i fjol.
Anita Sandström beskriver hur det oftast ser ut i sjukvården när en person över 45 år kommer in med en fraktur:
– När ”Karin” kommer till akutmottagningen med en bruten arm frågar man inte om hon kan tänkas vara benskör. Det de ska göra är att skicka patienten på en utredning, se till att hon får behandling och uppföljning. De ska upprätta en vårdplan och jobba systematiskt utifrån det som kallas frakturkedjor.
Det finns tecken på osteoporos att vara vaksam på, här kan du läsa mer om dessa.