Gruppträningsinstruktörer & kommunikation
Les Mills är inte namnet på en person som älskar att träna, utan ett företag som har gjort gruppträning mer homogen, på internationell nivå. Tänk dig det som ett McDonalds för träning – samma meny överallt, men i stället för hamburgare serverar de träningspass. Med cirka 140 000 instruktörer som når ut till ungefär sex miljoner svettiga människor varje vecka, har man även ett stort ansvar kring vad man förmedlar. Denna studie handlar om att förstå hur dessa instruktörer tänker kring hälsa och sin roll i samhället.
Hur genomfördes studien?
Forskarna använde en blandning av metoder för att få en helhetsbild:
- En enkät som 332 instruktörer svarade på (tänk dig det som en stor Gallup-undersökning).
- 22 djupgående intervjuer (som ett långt “Skavlan”-avsnitt, fast med träningsinstruktörer).
- Fyra gruppdiskussioner med totalt 19 deltagare (ungefär som när kompisgänget diskuterar senaste avsnittet av en populär TV-serie, fast om träning).
Vad kom studien fram till?
Studien hittade två huvudtyper av instruktörer:
- “Sociala fjärilen”: Detta är instruktören som älskar att prata med alla på gymmet och är aktiv i instruktörs-communityt online.
- “Fitness-fanatikern”: Denna instruktör ser passen som ett sätt att hålla sig själv i toppform.
De flesta instruktörer är en blandning av båda typerna, ungefär som att de flesta av oss är en blandning av introvert och extrovert.
Hälsa som ett personligt ansvar
Ett intressant fynd var att instruktörerna ofta ser på hälsa som något varje person är ansvarig för själv. Det är lite som att säga “du är vad du äter”, fast i det här fallet är det mer “du är hur du tränar”. Instruktörer ser ofta sin kropp som både problemet och lösningen när det gäller hälsa. Tänk dig det som att din kropp är både bilen som behöver service och mekanikern som ska fixa den.
COVID-19 & träningsvärlden
När pandemin slog till var det som att någon drog i handbromsen för hela träningsindustrin. Plötsligt var gymmen stängda och instruktörerna stod där som en kock utan kök. Detta ledde till:
- Många instruktörer började hålla pass online.
- Vissa gick tillbaka till att vara vanliga deltagare i pass, lite som när en lärare går tillbaka till skolbänken.
- Online-träning blev en grej, men det var inte riktigt samma sak som att vara i ett rum fullt med svettiga människor. Det var lite som att titta på en konsert på TV, i stället för att vara där live.
Vad betyder allt detta?
Studien visar att det finns en stark koppling mellan hur instruktörerna ser på sin yrkesroll och idén om att hälsa är ett personligt ansvar. Studien visar även att hela idén om hälsa som ett personligt ansvar kan förstärka vissa samhällsstrukturer, som könsstereotyper. Det är lite som att säga “du måste ta hand om din hälsa”, vilket också kan betyda “du måste se ut på ett visst sätt för att passa in”. Om vi kan förstå hur träningsinstruktörer tänker kring hälsa, kan vi bättre förstå hur samhället i stort ser på hälsa och kroppen. Det ger oss en chans att fundera över om vårt sätt att se på hälsa verkligen är så hälsosamt som vi tror. I värsta fall kan gymkulturen vara del i ett bibehållande av förtryckande strukturer, såsom patriarkatet, via hälsism.
Intressant nog verkar det finnas en uppdelning mellan:
- “Disciplinerad” träning; ses som bra, säkert, effektivt och mer maskulint. Karaktäriseras av strukturerade program, mätbara resultat, strikt följsamhet till träningsplaner. Exempelvis styrketräning med alltmer ökad belastning, intervall- eller löpträning med specifika mål och gärna strikt kostplanering.
- “Rolig” träning”; ses som riskabelt och mer feminint. Karaktäriseras av spontana och lekfulla aktiviteter med fokus på njutning, mindre struktur och social interaktion. Exempelvis dansinspirerade klasser som Zumba, gruppträning med fokus på gemenskap och glädje, utomhusaktiviteter och mer lekfulla träningsformer.
Studien pekar på att denna uppdelning kan vara problematisk av flera anledningar:
- Den förstärker könssterotyper inom gymvärlden, där ”disciplinerad” träning ofta associeras med maskulinitet och ”rolig” träning med ”femininitet”.
- Den kan leda till att människor känner sig tvungna att välja mellan effektivitet och njutning i sin träning, trots att båda aspekter kan vara viktiga för långsiktig motivation och hälsa.
- Uppdelningen kan skapa en känsla av skam eller otillräcklighet hos dem som föredrar mer lekfulla träningsformer.
- Den ignorerar det faktum att ”rolig” träning också kan vara effektiv och att ”disciplinerad” träning kan vara njutbar.
Studien menar att idealet vore att integrera både disciplinerade och roliga aspekter i träningen för att skapa en hållbar och givande träningsrutin. Detta skulle kunna innebära att man hittar glädje i strukturerade program eller inför mer lekfulla element i traditionellt “seriösa” träningsformer. Genom att överbrygga klyftan mellan dessa två kategorier kan gymindustrin och instruktörer hjälpa människor att hitta en träningsform som både är effektiv och njutbar, vilket i sin tur kan leda till bättre långsiktig följsamhet och hälsoresultat.
Vad kan instruktörer tänka på?
Instruktörer inom gym och träning har en viktig roll när det gäller att motverka förtryckande strukturer och främja en mer inkluderande miljö. Här är några saker de kan tänka på och exempel på hur de kan kommunicera:
- Var medveten om språkbruk och stereotyper: Instruktörer bör undvika att använda könsstereotypa uttryck eller antaganden baserade på utseende, ålder eller funktionsförmåga. Exempel: Istället för att säga “Nu kör vi tjejer, vi ska bränna fett så vi blir snygga till sommaren!” kan instruktören säga “Nu kör vi allihopa, vi tränar för att må bra och bli starkare!”
- Främja en inkluderande miljö: Se till att alla känner sig välkomna oavsett bakgrund, kroppstyp eller träningsnivå. Exempel: “I det här passet finns övningar för alla nivåer. Känn efter vad som fungerar för just din kropp idag och anpassa efter dina förutsättningar.”
- Fokusera på hälsa och välmående snarare än utseende: Lägg vikt på rörelseglädje snarare än på hur kroppen ser ut. Undvik att lägga för stort fokus på viktnedgång eller “idealkroppar”. Exempel: “Vårt mål här är att bli starkare, få bättre uthållighet och må bättre i våra kroppar. Kom ihåg att alla kroppar är olika och unika!” Hur trist vore det inte om vi alla var lika i beteende eller såg likadana ut?
- Var uppmärksam på tillgänglighet: Se till att övningar kan anpassas för personer med olika funktionsförmågor. Exempel: “Om upphopp är svårt för dina knän, kan du göra knäböj i stället. Det viktiga är att du hittar ett sätt som fungerar för dig.”
- Uppmuntra mångfald i representationen: Om möjligt, se till att det finns en mångfald bland instruktörerna vad gäller kön, ålder, etnicitet och kroppstyper. Exempel: Som gymägare eller ansvarig för rekrytering, säg: “Vi strävar efter att ha en bred representation bland våra instruktörer, för att spegla mångfalden hos våra medlemmar.”
- Utbilda sig om diskriminering och förtryck: Instruktörer bör kontinuerligt utbilda sig om olika former av diskriminering och hur de kan motverkas. Exempel: “Vi har regelbundna utbildningar för våra instruktörer om inkludering och likabehandling. Det hjälper oss att skapa en tryggare miljö för alla.”
- Var lyhörd för feedback: Uppmuntra medlemmar att komma med synpunkter och ta dessa på allvar. Exempel: “Vi värdesätter era åsikter och erfarenheter. Om ni upplever något som känns exkluderande eller obekvämt, tveka inte att prata med oss, så vi kan förbättra oss.”
- Främja en positiv kroppsuppfattning: Undvik att prata negativt om kroppar eller uppmuntra till extrema dieter. Exempel: “Kom ihåg att alla kroppar är olika och fantastiska på sitt sätt. Vi tränar för att må bra, inte för att se ut på ett visst sätt.” Förstärk fokus kring att hälsa handlar om balans och inte ”extremtänk” vare sig det gäller träning eller kost.
- Var uppmärksam på mikroaggressioner: Var medveten om och motverka subtila former av diskriminering. Exempel: Om någon säger “Du är stark för att vara tjej”, kan instruktören svara: “Hon är stark, punkt. Styrka har inget med kön att göra.”
- Skapa en trygg miljö: Se till att det finns tydliga riktlinjer mot trakasserier och diskriminering. Exempel: “På vårt gym har vi nolltolerans mot alla former av trakasserier och diskriminering. Vi vill att alla ska känna sig trygga och respekterade här.”
Genom att aktivt arbeta med dessa punkter kan instruktörer bidra till att skapa en mer inkluderande och sund träningsmiljö, som motverkar förtryckande strukturer i samhället och inom gymvärlden.
