En nyligen genomförd studie vid Lunds universitet undersökte sambandet mellan tatueringar och risken för att utveckla lymfom, en typ av cancer som påverkar lymfsystemet. Studien omfattade 11 905 individer, varav 2938 var fall av lymfom och resten fungerade som kontrollgrupp. Resultaten visade en ökad risk för lymfom bland de som hade tatueringar jämfört med de utan tatueringar. Forskarna använde cancerregistret för att identifiera personer som drabbats av lymfom och matchade dessa med en jämförelsegrupp från befolkningsregistret med samma kön och ålder, men utan lymfomdiagnos.
Sammanfattning av studien kring tatuering & lymfom
Vid tidpunkten för undersökningen var 331 av de 2938 fallen (11%) avlidna. Den totala svarsfrekvensen var 48%, med högre svarsfrekvens bland fallen (54%) än kontrollerna (47%). Deltagarna som svarade var äldre, oftare födda i Sverige, hade högre utbildning och disponibel inkomst samt var oftare gifta eller i ett registrerat partnerskap. Män var överrepresenterade bland de som inte deltog. Både fall och kontroller var i stort sett lika när det gällde sociodemografiska egenskaper. Förekomsten av tatueringar var 21% bland fallen och 18% bland kontrollerna.
Vanliga lymfomtyper
De vanligaste lymfomtyperna bland deltagarna var diffust storcelligt B-cellslymfom (28%), Hodgkins lymfom (21%) och follikulärt lymfom (18%). Medianåldern vid diagnos varierade mellan 51 och 57 år, med undantag för deltagare med Hodgkins lymfom som hade en lägre medianålder på 36 år.
Tatueringar och lymfomrisk
Studien visade att deltagare med tatueringar hade en 21% högre justerad risk för lymfom jämfört med deltagare utan tatueringar. Risken för lymfom var högst hos individer med mindre än två år mellan deras första tatuering och undersökningsåret. Risken minskade med en mellanliggande exponeringstid (tre till tio år), men verkade öka igen hos individer som fått sin första tatuering mer än 11 år innan undersökningsåret.
Färgscheman och laserbehandling
Analyser av olika färgscheman visade liknande risker i den matchade analysen för endast svart/grå tatueringar och för svart och färgade tatueringar. Däremot indikerade den omatchade analysen en högre risk för svart/grå tatueringar jämfört med svart och färgade tatueringar. Laserbehandling för tatueringsborttagning verkade markant påverka risken för lymfom. Bland tatuerade deltagare som genomgått laserbehandling var den relativa risken för lymfom i den matchade analysen, vilket indikerar en potentiellt betydande effektmodifiering av tatueringslaserbehandling.
Slutsatser och betydelse av tatuering & cancerrisk
Resultaten tyder på att tatuerade individer har en ökad risk för lymfom jämfört med icke-tatuerade individer. Det är dock viktigt att notera att en enda epidemiologisk studie inte kan bevisa ett samband, och ytterligare forskning behövs för att bekräfta dessa resultat. För närvarande finns det ingen vetenskaplig grund för att påstå att tatueringar direkt orsakar cancer, men de observerade sambanden pekar på behovet av fortsatta studier för att förstå de potentiella långsiktiga hälsoeffekterna av tatueringar.
Ökad tatueringstrend och behov av forskning
I Sverige har var femte person numera en tatuering, och tatueringstrenden har ökat snabbt de senaste decennierna. Trots detta har kunskapen om hur tatueringar påverkar hälsan varit begränsad. Den nya studien från Lunds universitet är en av de första att undersöka sambandet mellan tatueringar och risken för lymfom. Forskare använde Sveriges unika cancerregister och skickade ut enkäter till 9 000 personer som haft hudcancer eller cancer i lymfkörtlarna. En jämförelsegrupp på 27 000 personer, som representerar ett tvärsnitt av den svenska befolkningen, fick samma enkät. Frågorna handlade bland annat om huruvida de var tatuerade, när de tatuerade sig, var på kroppen, storleken på tatueringarna och vilka färger som använts.
Tatueringsfärger & solvanor: en möjlig koppling till cancer
Läkemedelsverket har vid flera tillfällen hittat förbjudna ämnen och höga halter av föroreningar i tatueringsfärger. Dessutom har tatueringsfärger visat sig kunna spridas från huden och lagras i andra delar av kroppen. Vid obduktioner har patologer funnit missfärgade lymfkörtlar hos tatuerade personer. Forskarna tror att färgerna triggar i gång immunförsvaret, som känner igen dessa färgpartiklar som en främmande kropp, likt ett virus eller en bakterie. Immunförsvaret försöker sedan göra sig av med dessa partiklar, vilket gör att de hamnar i blodet och kan spridas till andra delar av kroppen.
I Sverige är cirka 20 procent av befolkningen tatuerad, vilket är högt jämfört med många andra europeiska länder. Samtidigt har antalet fall av hudcancer och lymfkörtelcancer ökat. Forskarna vet inte exakt varför dessa cancerfall ökar, men det är viktigt att undersöka tatueringar som en potentiell riskfaktor. Vissa pigment bryts ner av UV-strålning till farligare kemiska föreningar.
Framtida forskning & nya regler för tatueringsfärger
Forskarna håller nu på att sammanställa enkätsvaren. Om det visar sig finnas ett samband mellan tatueringar och cancer kan detta ge viktig information till människor som överväger att skaffa tatueringar. Projektet sammanfaller med nya EU-regler för tatueringsfärger som införts. Sverige har haft egen lagstiftning på området i omkring tio år, men många EU-länder har saknat reglering helt. De nya EU-reglerna omfattar koncentrationsgränser för cirka 4 000 skadliga ämnen i tatueringsfärger. Målet är att förbättra säkerheten för tatueringskunder. Förändringar kan ta tid, men det är också viktigt att fokusera på de som redan är tatuerade, eftersom sjukdomar kan ha en latenstid på tio år eller mer.
Forskarna ser också en möjlighet att samarbeta med tatuerare för att upptäcka tidiga tecken på hudcancer. Eftersom tatuerare granskar kundernas hud noggrant, kan de utbildas i att identifiera potentiella cancerförändringar.
Kort om tatueringskonstens historia
Tatueringskonsten har en lång historia. De äldsta bevarade tatueringarna har hittats på ismannen Ötzi från Sydtyrolen, som levde för över 5 000 år sedan. Tatueringar har varit särskilt utbredda i Sydostasien, Polynesien och Japan. Genom upptäcktsresande som James Cook spreds intresset för tatueringar till Europa på 1700-talet. I Sverige anses Ove Skog, känd som Doc Forest, vara den första professionella tatueraren. Han öppnade en ateljé i Stockholm 1972 och bidrog till att tatueringar blev socialt accepterade och erkända som konsthantverk.
