Vad är samlarsyndrom?
För att få diagnosen samlarsyndrom ska en person ha ett antal beteenden och motiv som handlar om att man samlar på saker och har svårt att slänga, ge bort och sälja saker och liknande. Separationen från saker är jobbig för en person med samlarsyndrom. Tanken på att göra sig av med saker är obehaglig. En vanlig tanke är att en viss sak kan vara bra att ha någon gång i framtiden. Ofta besjälas saker och personen tänker att det nästan är ett övergrepp mot föremålet att göra sig av med det.
Till slut blir det vad man kallar clutter, alltså att det är belamrat och oorganiserat med saker hemma. Att ha svårt att organisera bland alla sina saker hör till diagnosen. Konsekvenserna blir att det är svårt att använda hemmet eller delar av det. När detta sker, det vill säga att till exempel köket inte går att använda för att det är fullt med saker, kan ett samlarbeteende vara så pass allvarligt att man kvalificerar för att få diagnos samlarsyndrom.
Objektivt har de olika sakerna ett varierande värde, det vill säga kan vara både ekonomiskt värdefulla, men också helt utan ekonomiskt värde. Det finns olika svårighetsgrader av samlarsyndrom.
Är samlarsyndrom farligt?
Det kan finnas risker med ett hem som är överbelamrat med föremål, till exempel brandrisk och svårt att ta sig ut i nödfall. I extrema fall kan det sjukliga samlandet vara dödligt, då det har förekommit så kallad clutter avalanche, där personen har fått sina saker på sig och begravts av dem.
Vilka får samlarsyndrom?
Äldre personer drabbas oftare av diagnosen, sannolikt då saker har ackumulerats under livet, då detta med att ha mycket saker hemma krävs för att få diagnos. Av de som söker hjälp för sitt samlande är en stor majoritet kvinnor. Men ute i samhället verkar det inte vara någon könsskillnad. Av hela befolkningen är 2,5 procent drabbade, men hos personer över 65 år, är siffran ca 6-7 procent.
Hänger samlarsyndrom ihop med andra diagnoser?
Psykiatrisk samsjukligget är väldigt vanligt och ses hos 70-80 procent av personer med samlarsyndrom. Vanligast är depression och olika ångestsyndrom men även adhd och add.
Orsaker till samlarsyndrom
Forskning pågår kring vad som orsakar samlarsyndrom, men på populationsnivå finns en ärftlig komponent. Miljöfaktorer bidrar i hälften av fallen. Dessa faktorer är individfaktorer och inte familjära, det vill säga till exempel att man varit med om ett trauma. I en del studier har man sett att det oftare drabbar ensamma personer.
Behandling av samlarsyndrom
En person med samlarsyndrom bör vanligen hanteras inom specialistpsykiatrin. Det som finns studerat med verksam effekt är olika sorters kognitiv beteendeterapi. Detta kan ges i grupp. Terapin börjar med att personerna ska förstå tillståndet och sina känslor som är kopplade till föremål. Man får ofta ta med saker till terapin och fatta beslut om huruvida man ska behålla dem samt att man får hemuppgifter i samma riktning. Via hembesök kan personer med samlarsyndrom ibland erbjudas hjälp att organisera och gallra bland sina saker. I Sverige är det ofta boendestödjare som bistår med detta. Många som kommer i kontakt med vården med anledning av sitt samlarsyndrom blir hjälpta i sin sjukdom!
