Omkring 20 procent av befolkningen har långvarig smärta, som kan påverka livskvalitet, arbetsförmåga, relationer, familjeliv och fritidsaktiviteter. Detta är en stor utmaning för både patienter likväl som hälso- och sjukvårdpersonal som ska ge stöd och behandling.
Våra normer, exempelvis olika föreställningar och fördomar kring hur kvinnor och män är eller borde vara, kan påverka hur personal inom hälso- och sjukvården bemöter personer med smärta. Tyvärr kan det i sin tur leda till skillnader vad gäller behandlingen av kvinnor och män, som inte är motiverat.
Känsliga kvinnor och tåliga män
Vid Göteborgs universitet har man gjort en avhandling där man studerat genusnormer kopplade till långvarig smärta. Samband mellan genusnormer, långvarig smärta och psykosociala resurser, exempelvis socialt stöd, undersöktes också. Man utgick från 77 vetenskapliga artiklar för att se skillnader och likheter kring hur kvinnor och män med långvarig smärta, beskrivs i forskningen.
Resultaten visar att kvinnor förväntades lära sig att anpassa sitt liv till smärta och framställdes som känsliga. Män beskrevs i stället som smärttåliga och förväntades söka hjälp utifrån orsak och behandling av sin smärta.
Rådande norm frångicks
När man undersökte 4010 individer under ett och ett halvt år, hittade man oväntade genusmönster. Man studerade exempelvis självskattad grad av praktiskt socialt stöd och av känslomässigt socialt stöd, kopplat till frekvent smärta.
Ett oväntat resultat var att brist på känslomässigt socialt stöd utgjorde en större riskfaktor för män än för kvinnor. De män som hade svagt emotionellt stöd hade 50 procent högre risk som män med starkt stöd, att utveckla återkommande smärta. Känslomässighet är annars främst förknippat med kvinnor och kvinnlighet.
Det var i stället brist på praktiskt socialt stöd som var en större riskfaktor för kvinnor. Kvinnor hade 62 procent högre risk att utveckla frekvent smärta om stödet var svagt än om det var starkt.
Genusnormer är viktig kunskap för vård och forskning
Resultatet visade även att kvinnor utan frekvent smärta hade ett starkare praktiskt socialt stöd än män, vilket stämmer med genusnormen. Man såg dock inte denna skillnad mellan män och kvinnor i gruppen med frekvent smärta.
Ett annat resultat visar att män med återkommande smärta och starkt känslomässigt socialt stöd oftare hade återkommande smärta vid uppföljning, jämfört med män med svagt stöd.
Anke Samulowitz, som skrivit avhandlingen, menar att ökad medvetenhet om rådande genusnormer och oväntade genusmönster kan hjälpa hälso- och sjukvårdspersonalen att motverka genusbias och att erbjuda en jämlik vård, som i högre grad utgår från individens behov. Att bli medveten om normer och normbrott kan också förbättra kvaliteten inom forskningen och leda till nya strategier inom den förebyggande vården.
Här kan du läsa om ACT som behandlingsform vid långvarig smärta.
