Spinal stenos är vanligast efter 6o års ålder, och det är ovanligt att det uppstår före 50 års ålder. Det är något fler män än kvinnor som drabbas.
Orsaker till spinal stenos
Orsaken till att det blivit trångt i ryggradskanalen kan vara att diskarna mellan ryggkotorna sjunkit ihop och trycker på nerverna. Det kan också bildas benutväxter på kotorna som gör ryggradskanalen trängre. Mellan skelettdelarna i ryggraden finns band som håller delarna på plats, så kallade ligament. När lederna åldras kan dessa ligament bli förtjockade och också bidra till en snävare ryggmärgskanal.
Ordet ”stenos” kommer från grekiskan och betyder just trång. ”spinal ”betyder ett tillstånd som har att göra med ryggraden eller ryggmärgen.
Symtom vid spinal stenos
Vid spinal stenos är ett eller flera av följande symtom vanliga:
- Ont i benen
- Ont i ryggen
- Domningar, stickningar eller myrkrypningar i benen
- Nedsatt muskelstyrka i benen
- Begränsad gångsträcka
- Haltande gång
- Sämre balans
Trycket mot nervvävnaden varierar beroende på vilken ställning kroppen och ryggen är i. Symtomen minskar vanligen när man böjer ryggen framåt och ökar i stället när ryggen böjs bakåt. Många med spinal stenos har besvär när de går, och särskilt när de går i trappor eller i nedförsbackar. Smärtorna och domningarna lättar i sittande ställning, eller vid framåtböjning. Därför kan personer med spinal stenos tycka att det går bättre att cykla än att promenera. I affärer kan det kännas skönt att få luta sig över kundvagnen.
Hur spinal stenos yttrar sig kan variera från person till person. Det är inte känt vad det är som får sjukdomen att försämras eller spontant förbättras hos olika individer. De som drabbas av spinal stenos har ofta haft besvär med ländryggssmärta eller ischiasbesvär tidigare.
Utredning vid spinal stenos
Vid misstanke på spinal stenos görs utredning med röntgen, datortomografi eller magnetkameraundersökning. Med datortomografi eller magnetkamera kan man få en detaljerad bild av kanalen mellan ryggkotorna och hur ryggmärg och nerver påverkas av trängseln.
Behandling vid spinal stenos
Vid spinal stenos rekommenderas att man fortsätter med fysisk aktivitet, och att cykla fungerar då bra för de flesta. Att gå med stavar eller simma ryggsim kan också vara träningsformer som fungerar trots smärtan.
Smärtstillande läkemedel används vid spinal stenos, ofta i kombination med läkemedel som minskar inflammation.
Behandling med fysioterapi är viktig vid spinal stenos. Syftet är att öka cirkulation, styrka och stabilitet i bål och ben. Fysioterapin kan också minska den stelhet och stramhet som uppstår i muskulaturen.
Operation
Har du svåra besvär med spinal stenos kan en operation bli nödvändig. Ny kunskap och nya tekniker har lett till att allt fler opereras idag. Det finns två huvudsakliga operationsmetoder: dekompression respektive steloperation.
Vid dekompression tar man bort de delar av kotorna, benpålagringarna eller ligamenten som trycker på nerverna. Patienten är sövd under ingreppet som tar cirka två timmar. Vanligen kan patienten gå hem inom en till två dagar efter ingreppet.
En steloperation görs för att stabilisera den del av ryggen där trängseln sitter. Vid operationen gör man en bentransplantation mellan två eller flera kotor så att de växer ihop och rörligheten mellan kotorna försvinner. Ofta kombinerar man bentransplantationen med en teknik där kotorna också fixeras med metallstag och skruvar. Oftast upplever inte patienten att rörelsen minskar efter operationen, torts att rörligheten mellan kotorna tas bort. I stället kan många känna att rörligheten ökar, eftersom smärtan minskat. Även denna operation görs på sövd patient. Vanligen stannar man två till tre dagar på sjukhus efter steloperationen.
Risken att drabbas av komplikationer i samband med operation av spinal stenos beräknas till 10–15 procent.
